Men seriöst

Imorgon öppnar stans ombyggda IKEA. Det ska visst bli ett jättejippo med flyguppvisning och grejer. Från kl 21 ikväll visas det drive-in bio på parkeringen och det pågår visst hela natten. Man undrar ju vem som kommer att sitta där. Och varför? WHYYY? Hon bredvid mig på tåget ska dit på morgonen i alla fall. Jag har lust att fråga varför man åker dit en dag som imorgon. För att titta på en barnkör? Flygplan? Umgås med tusen andra som är lika märkliga som en själv? Som tycker att detta är en supergrej. Nästan lika ballt som när årets IKEA-katalog kommer i brevlådan. Vad är det som är så kul med det? Förklara för mig snälla.

Om man skulle ta och bli...

...lite förkyld? Jag har inte bestämt mig riktigt än. Vi får se imorgon.

I morse var det förresten höst. Det var soligt och fint men när jag kom fram till jobbet fick jag bända loss fingrarna som frusit fast vid styret. Note to self: handskar.

Nu är klockan 21 och det är mörkt. Gnället är väldigt nära nu. Men jag inser i sista stund att om inte alltför länge kommer det att vara lika mörkt kl 16. Då är det dumt att ha slösat bort sitt gnäll i augusti. Jag sparar det tills dess.

Fy fan va vi är bra

We are the kings of kalas. DJ-pappan fixade bästa blinket och musiken, skattjakt och fiskedamm. Det mesta av blinket tillhör fina grannen. Ja, samma granne som fixade bort soptippen. Jag säger ju att jag har bra grannar!

Ungarna hade fullt upp i tre timmar. Ingen grät, surade, slogs eller kissade på sig. Själv fixade jag tårta som i mina ögon blev skitsnygg. Fyllningen blev grynig och hela tårtan var torr men ungarna åt och var glada. När det gäller den målgruppen så är det helt klart ytan som räknas! Man köper de flesta tjejer i den ålder med ett par nyanser av rosa.

Vi firar oss själva med kinamat och vin ikväll. Nu är det kalasfritt till mars, då det blir dags för Lillebror att ha sitt första kompiskalas. Ibland är det skönt att vintern är lång...

Idag: barnkalas med 15 sjuåringar

Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul. Det ska bli kul.

Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas. Jag är en supermorsa som älskar barnkalas.

Dagens fråga

Hur länge varar en påse colanappar? Svar: tio minuter. Tjugo för lite. Måste hitta något som varar lika länge som Ärtans simlektion.

It's alive!

Min vän är lagad! Ordningen återställd och huset känns som det brukar med tvättmaskinsljud i bakgrunden. Ska bli intressant när räkningen kommer.

En kort lektion i matematik

Jag åker nästan alltid kollektivt till jobbet. Det tar totalt 70 minuter, buss-tåg-cykel inkl byten. Idag körde jag bil. Det tog 45 minuter. Vilket ger en tidsförlust på 45 minuter. Hur går det ihop? Jo, på mina 70 kollektiva minuter hinner jag läsa, blogga, messa, lösa korsord och umgås med trevliga pendlarvänner. Inte på en gång men en hel del av det kan betas av på en enkeltur. När jag kör bil kan jag lyssna på radio. Vilket jag inte gillar. Skulle kunna höra på en ljudbok. Thats it. Totalt bortkastad tid. Behövs det fler argument för den kollektiva varianten så kan jag säga att ett månadskort kostar 1060 kr. Tolv mil om dagen kostar... mycket mer. Nu är jag på mitt trygga tåg igen. Solen skiner och det är helg. Ha det gott alla!

Sluta gnäll

Hur kan man skaffa fem barn och sen gnälla att det är jobbigt? Vi är så bra vi mammor med fem barn och ett krävande jobb. Och ingen egen tid, buhu. Skyll dig själv. I Sverige måste vi inte ha så många barn som Gud vill. Vi får själva knappt ihop det med bara två barn och jobb. Men jag gnäller inte. Bara när de slåss. Då blir jag trött. Idag kommer tvättmaskins-lagar-killen. Hoppas han fixar den snabbt. Men jag är glad att maskinen inte exploderade. Det har visst hänt hos nån i Sverige nyligen. Låter jobbigt.

KRIS!

Det är kris i residenset. Tvättmaskinen har gett upp andan. Den är bara två år gammal så vi kan inte ta den enkla vägen till Elgiganten och dumpa den på tippen på vägen. Nu måste jag leta upp nån tvättmaskins-lagar-snubbe som säkert inte kan komma förrän i november. Men jag hoppas såååå att den går att laga. Det bör väl i alla fall bli billigare om inte annat.

Tvättmaskinen, hur kan du göra så mot mig? Du är den jag behöver mest...

Hej på er!

Jag har hört att jag har ett par nya läsare. Välkomna!!! Hoppas ni har trevligt när ni är här och återkommer. Jag ska göra mitt bästa. Även om jag har magnifik prestationsångest. Vilket mest är göteborgarens fel. Du vet vem du är. Men dra er för tusan inte för att ge mig komplimanger, lite prestationsångest har ingen dött av.

Nu ska jag gå och se om den indiske detektiven hittar den försvunna tjänsteflickan. Han har hittat några mystiska stenar på hennes rum. Vilken cliffhanger va?

Jag ogillar:

Folk som tuggar tugggummi med öppen mun och med en frenesi som om det var första gången de provar. Folk som står mitt på en cykelväg och ser förnärmade ut när man... cyklar där. Folk som står sist i kön till bussen men inte börjar leta efter busskort eller pengar förrän de kommer fram till chauffören. Folk som går i bredd i trappor som man själv måste rusa uppför för att inte missa bussen hem. Har ni hört talas om högertrafik?!? Folk som har med sig prassliga jävla chipspåsar på bio. Samt sura kärringar i serviceyrken. Vad ogillar ni?

Finn två fel

Rätt! Byrån och lampan är borta. En av anledningarna till att vi inte vill flytta från vårt en smula trånga radhus är våra två underbara grannar. En av dem toppar just nu listan över mina favoritpersoner. Hon har nämligen lastat vår sophög i sin bil eftersom hon kör förbi tippen varje dag och tycker att hon "ju kan ta det på vägen".

Hon har dessutom försett oss med prylar som kommer att göra Ärtans kalas till en succé på söndag. Är hon bäst eller? Tack tack tack!

Hur man än vänder sig...

... har man röven bak. Häromdagen gick jag hemifrån i normalt väder och kom fram till jobbet i Manboy-skick. Sen åkte jag hem iklädd gummistövlar (som då och då bor på jobbet). Skulle för en gångs skull visa mig på stan och gå till frissan. Då var det varmt och soligt. Jag gick där som en grisbonde i Tretorn.

I morse, när jag började fundera på ytterkläder klockan 6.05 öste regnet ner. Tolv minuter senare, när jag lokaliserat och tagit på mig regnställ och gummistövlar och började min sedvanliga språngmarsch till bussen kom det inte en droppe. Ytterligare femton minuter senare kunde man skymta soljäveln. Jag såg ut som om jag ramlat ner från en annan planet.

Det blir aldrig som man tänkt sig.

Min favorit

Words are unnecessary.

Skolstart!

Idag började Ärtan i ettan. Jag vet inte vem som är mest exalterad, hon eller jag. De har gammaldags skolbänkar med lock som man ska lägga papper i. Fröken heter Margareta och är ungefär 100 år gammal. I alla fall i en sjuårings ögon. Hon har haft vissa föräldrar som elever så helt ung är hon ju inte. En hederlig gammaldags fröken i ett hederligt gammaldags klassrum. Precis som det ska vara. Låt vara att jag tror att en iPhone är min nyckel till lycka, men vissa saker ska vara som de alltid har varit. Så det så.

Efter ett kort tal av de två rektorerna var det dags för de traditionella ballongsläppet. Alla ettor släpper en ballong med en fastknuten lapp med deras namn och skolans adress på.

Man måste hålla hårt så den inte smiter i förväg.

 

Sen var det dags att gå in i klassrummet där allt väntade på de små ettagluttarna. Bänk, namnskylt, pennor, suddig, ritbok och lite annat - allt med deras namn på. De kan inte annat än att känna sig välkomna!

Bästa bebben

Idag är vi på bebistitt. Underverket heter Siri och fyller två månader idag. Sötast i stan, helt klart. Lik far men söt ändå, som man säger.

Dags för lite fult igen

Det har blivit dags att öka på besökssiffrorna igen. Nästa fula grej ut är vår egna lilla soptipp som står på framsidan av huset i väntan på att fraktas till den riktiga tippen. Just nu består den av en trasig byrå och en lampa. Som tur är syns skiten inte från gatan men det är tillräckligt illa att vi måste glo på den varje gång vi går ut. Målsättning: köra iväg det nästa vecka. Eller hur, älskling?

Barn på jobbet

Idag har Ärtan varit med mig på jobbet. För andra gången ever. Hon sköter sig riktigt bra faktiskt. Fem koppar varm choklad från kaffeautomaten har hållit henne på gott humör i sju timmar. Min chef hade nog föredragit att jag hade hunden med mig. Jag får nog släpa med tanten någon gång så han blir glad.

Fet film

Igår var jag på date med min man. Vi tryckte in varsin burgare på Max och gick sen på bio. Låter oromantiskt och det var det också eftersom syftet inte var romantik utan film. Filmen vi såg var Inception. Jag vet inte vad jag ska använda för ord för den. Skithäftig passar nog bäst. Intressant manus, minst sagt. Hur kommer man på en sån story? Rullar några jointar och vaggar ihop med de andra patienterna? Häftigt var det i alla fall. Är häftigt ett pinsamt omodernt ord förresten? Ska man använda coolt? Eller är det 00-tal? Eller hujedamej kanske 90-tal? Vad säger man nu? Fett? Fet film? Någon yngling som vet får gärna uttala sig i kommentarsfältet!

Anteckning

Kom ihåg:

• regnbyxor

Jag cyklar i och för sig inte i regn. Men idag gjorde jag visst. Jäkelskapet anföll mitt under en tur som bådade gott.

Meningslöst?

En snubbe skrev att Facebook var bra mot Jantelagen för att svensken äntligen lärt sig skryta. En annan kontrade då med att det inte är bra skryt utan bara ytligt tjafs utan mening. Tydligen är det också farligt. Men då undrar jag, vad är meningsfullt egentligen? 22 vuxna män som jagar en boll och försöker få in den i ett mål medan ytterligare två gubbar försöker förhindra detta. Och för det får de shit lot of money. Nu kommer jag att få skäll där hemma men det är smällar man får ta. Allt för konsten. Läsa Expressen är också meningslöst. Jag skulle kunna räkna upp mängder med företeelser som skulle kunna betraktas som lika meningslösa, ytliga och fåniga som Facebook men varför? Farligt? Ja minst lika farligt som vitt bröd, socker och Mamma Scans köttbullar. Äsch.

Fult och sorgligt är visst grejen

Denna blogg har ungefär tio unika besökare om dagen. Jämför detta med Blondinbella som under sin storhetstid hade 80 000 - 300 000 unika besök per vecka. Man kan ju undra vad hon hade för kul att säga.

När jag la ut bilden på vårt fula husvagnsekipage hade jag 32 besökare. Årsbästa. När hunden var sjuk ökade också populariteten.Vilket klart och tydligt pekar på att ni gillar fula grejer och sorgliga händelser.

Så nu ska jag mata er med bilder på fula grejer och vrår i det Olofssonska hemmet. Först ut: Ett hörn i mästerkockens/DJ:ns arbetsrum. Titta och njut:

Lägg märke till plastblomman som på håll nästan ser äkta ut. Bara nästan.

Dessa ögon

Mina lånehundar åker hem idag. De har varit väldigt snälla och goa. Detta är den ena gästhunden. Tolv år gammal, världens snällaste jycke. Om man hade sådana ögon skulle man kunna lyckas med allt. Gå in till chefen, sätta på den blicken och be om dubbel lön. Hade säkert funkat. Besöka CSN, ta på hundögonen och be dem avskriva alla skulder. Åka tåg utan biljett. Ja, det hade i alla fall garanterat gått att använda sådana ögon till att få gratis sprit på krogen. Fast till det kan man förstås använda andra kroppsdelar också.

Inget särskilt alls

Men hur skulle jag kunna låta bli att skriva. Ungarna bänkade framför tv:n, i samförstånd dessutom. Kaffet i muggen. Solen skiner. Mannen i mitt liv kom hem när vi gick upp. Sov fyra timmar igår, åkte till Öland. Jobbade. Körde hem och var hemma sju. Hur fan orkar han? Jag är rätt härdad, men denna gången var jag faktiskt lite orolig. Och Volvon då. Har gått sjutusansmassor med mil. Hur orkar den? Det gör den inte, är svaret, den är väldigt trött. Allt ger upp successivt. Men då vi inte har ett eget sedeltryckeri så lagar vi den löpande istället för att köpa en ny. Man undrar när det börjar bli olönsamt. Skulle gissa på att det var förra året. Tur att det inte är likadant med mannen för honom skulle jag vilja behålla ett tag till.

Nu börjar det låta missnöjt från vardagsrummet. Dags att gömma sig i duschen alltså. Det man inte hör kan man inte åtgärda.

Tantvarning

Ett oversize korsord, en kopp te och regnsmatter på uterumstaket. Låt gå för tantvarning men jag blir i alla fall inte dement lika fort som ni som firar normala lördagskvällar. Korsordslösning är nyckeln till evig skärpa. Ha.

Barnens dag

Så skönt det är när barnen blivit så stora så man kan ta med sig dem till stan utan att bli galen och gråhårig på kuppen. Jag gjorde det aldrig när de var mindre av den enkla anledningen att jag varken ville bli galen eller gråhårig. Men nu går det ju alldeles utmärkt. Tog bussen från Hålan, övertalade dem att vi skulle käka kinamat istället för MacDonalds, hämtade bok som Bokia ger till alla förstaklassare, köpte bokomslagspapper (min bebis ska ju börja ettan, jösses), Lego till Lillebror, mjölk på Pressbyrån och så hem igen. Ja, och budget-lördagsgodis på Pistaccia. De har skött sig exemplariskt. Är lite överraskad. Bara jag och mina små ungar på stan utan krångel. Mysigt. Nu ska vi cykla ut kalasinbjudningar. Och gå ut med tre hundar. Jag är nämligen hundvakt i helgen. Pappa Chrille har åkt till Öland en kort sväng. Därav menyn: Kinamat till lunch och pannkakor till kvällsmat.

Fredagssvammel om hälsosamt leverne

Jag omges av hurtiga duktisar. På jobbet snackas det vilt om löparrundor, bro-lopp, gympapass, styrketräning cyklande i ur och skur, långpromenader och skidturer. Folk äter GI. Vegetariskt och ekologiskt. Grönt te. Groddar. Proteinshakar. Vattenflaskor. Promenad på lunchen för att smälta groddarna. På Facebook läser man om spinningpass i ottan.  Allrakäraste grannen är ibland ute innan mitt kaffe ens runnit ner i kannan.

Själv är jag en soffpotatis som bara sitter vid datorn hela dagarna. Känner mig som E.T. när det pratas träning.  Sätter röven på en buss, sen ett tåg och sen sitter jag där på min ergonomiska stol. Förlåt nu ljög jag - jag cyklar ju 6 km om dagen mellan centralen och jobbet. Om det inte regnar eller är kallt eller om jag inte är ovanligt morgontrött eller har punka. Och bara på sommaren och senvåren. Annars åker jag buss. Jag hatar att träna och förstår inte det roliga. Jogging verkar i och för sig rätt skönt, bara springa fritt ute i naturen sådär. Fast egentligen inte. Tar hellre en promenad i maklig takt faktiskt. Eller sitter i trädgården och läser. Ja, helst det faktiskt. De få gångerna jag har fått för mig att jogga har slutat efter ett försök då jag nästan dött efter 1,5 km. Bokstavligen, eftersom jag  har astma som jag inte pallar medicinera. Jag försökte gå på jazzercise ett par terminer. Det var roligt. Men den ena terminen blev jag opererad för åderbråck och missade en månad. Vid andra försöket krockade massor med danstillfällen med tjänsteresor och tågförseningar, och alla som någon gång gått på dansskola vet ju vad som händer när man missar några gånger. Man kan lika gärna skita i det.

Och maten. Herrejävlar. Älskar potatis och socker, dricker mängder med kaffe och har inte varit i närheten av en grodd sen jag odlade krasse och sånt på mellanstadiet. Jag äter visserligen sallad till lunch nästan varje dag, men det är i brist på annan kul mat i närheten av jobbet. Och då har jag ändå dressing på och käkar fralla eller sötat danskt rågbröd till. Med Bregott eller helst riktigt smör. Mmm. Och så dricker jag Coca Cola Zero. Rena giftet. Fast det har jag slutat med nu, sen jag läste att sötningsmedel inte bryts ner av kroppen utan förorenar naturen. Så nu är det slut med det. Innebär förstås att jag riskerar vätskebrist då jag egentligen - schhh - inte gillar vatten.


Tro nu inte att jag har någon större ångest för detta. Bara lite. Inte heller ogillar jag er alla som är duktiga. Tvärtom jag tycker ni är riktigt bra. Allra coolast är ni som äter gott och motionerar. Som kära grannen som bakar världens godaste kakor och muffins. Ni som äter nyttigt och struntar i motionera är också coola. Er som lever på groddar och hårdtränar är jag inte så impad av, det verkar helt omöjligt så det är lika bra att inte ens bli impad.


Det enda jag har ångest för att att jag inte vet vad jag gör av tiden som jag borde få över eftersom jag aldrig tränar. Jag bloggar. Löser korsord. Läser. Facebookar. Sover ganska mycket. Ja, och hushållsarbete förstås, men det har ju alla. Jag är ju med barnen också. En hel del. Typ hela min fritid. Ofta är jag trött och somnar samtidigt med dem... 

Nåja

Avklarad arbetsfredag, lite sol, en dusch, grillen igång, en bottenslurk rosé och genast känns livet mycket bättre. Nu ska vi fredagsmysa - i alla fall jag och barnen då fadern drar till jobbet om ett par timmar - och låtsas att det är sommar och semester. För sommar är det ju faktiskt. Det är rätt gott att leva. Kram!!!

Sura tankar

Kan det vara så att sommaren är slut? Deprimerande tanke. Jag tror att mitt usla humör beror på detta. Det hjälper inte att det är fredag. Det är ändå snart måndag. Och ungefär 45 veckor kvar till nästa semester. Och jag är toktrött på kvällarna och har inget liv. Och ingen på jobbet som dricker riktigt kaffe. Och jag kommer inte ihåg att ta med lunch hemifrån. Och barnen är lika trötta och sura. Och jag har allvarliga koncentrationssvårigheter. Och är ful i håret. Men jag inser att en blogg är bra att ha.

Ny dag

Jag har börjat sakna mina morgonpigga pendlarkompisar så idag tvingade jag mig att gå upp halv sex och kom iväg till jobbet min vanliga tid. Usch så tidigt.

Igår var jag trött och sur och dagen slutade tråkigt. När jag läser beskrivningen av Ärtan från igår så låter det som om hon är en hemsk unge. Det är hon ju inte. Hon är oftast snäll och klok. Men man blir så trött när hon blir en levande orkan. Ha en bra dag!

Känner doften av en stilla ocean...

... plötsligt står jag i en levande orkan!

Med hjälp av en töntig schlagerassociation beskriver jag mitt liv med en 7-årig dotter som på två sekunder förvandlas från en gullig tjej  till ett hysteriskt monster. Varje dag nästan. Ibland helt utan synlig anledning.

Ibland beter hon sig helt sjukt. Skriker och gapar över helt osynliga bekymmer. Det värsta är nog att hon aldrig verkar fatta att hon ibland gör fel. Det är alltid någon annans fel att hon är arg, och hon har all rätt att vara arg. Fast det är hon som startat allt. Det ironiska är att hon är gudasnäll i skolan. Lärarna tror man skämtar om man muttrar något om raseriutbrott. De skulle se henne...Vad har vi gjort för fel?

I en polsk tidskrift läser jag namn-horoskop. Ett av månadens namn är Johanna. Det står:

Till att börja med: ett par varningens ord. Föräldrar, kom ihåg! När ni ger er dotter namnet Johanna, brygger ni ett väldigt explosivt öl som ni sen måste dricka upp. Det är enklare att styra över en fallfärdig jumbojet, full med getter, fulla sjömän och skrikande spädbarn än att styra en minderårig Johanna. Hon vet alltid bäst och gör precis vad hon vill.

Man behöver vara mördande konsekvent och ha nerver som en lejontämjare för att förhindra att hon sätter sig på en. 

...

Om en Johanna kan man säga att hon är kvinna till 120 procent. Den sortens kvinna, som djävulen sänder till ställen där han själv inte har lyckats bringa ordning. Johanna ogillar svaghet och när hon bestämt sig för något så ser hon till att få det. Det sägs att en Johanna till och med lyckats bli påve.

Horoskopet har också referenser till Jeanne D´Arc - en tonåring som för 600 år sen lyckades väcka fransmännen ur den mentala slöheten de led av under det engelska styret, bli befälhavare för den franska hären och driva bort engelsmännen.

Man önskar nästan att man läst detta för sju år sen. Lite sent att byta namn nu... :-)

Om någon orkar läsa mer så kommer här ett exempel:

Bad- och duschtajm ikväll. Lillebror vill bada, Ärtan vill duscha och jag med henne. Allt flyter. Medan hon klär av sig dyker brorsan i badkaret och ropar att hon ska titta på honom. Då börjar gnället: Jag vill inte titta....! Nej men gör inte det då, säger jag. Han slutar efter en minut. Men då har hon hunnit bli hysterisk för att han höll på. Fast han nu har slutat. Nu ska hon inte duscha. Jag står redan och tvättar håret. Hon åker in i duschen och skriker. Jag tvättar hennes hår. Hon skriker ännu mer för hon ville tvätta själv. Too late. Välter ner alla flaskor. Tjurar. Dags att torka. Tjurar. Hon vägrar pyjamas, ska bara ha min morgonrock och ligga i min säng, där jag ska läsa för Viktor och natta honom.  Ärtan  brukar vänta tills vi är klara, sen läser jag för henne. Hon tjurar i min säng och lyfts bort. Skriker. Vägrar pyjamas. Pappa tar hand om eländet medan jag försöker läsa Snövit. Efter en stund kommer hon, klädd i sin pyjamas, och skriker att vi ska börja om för att hon har missat. Jag förklarar att vi gör som vi brukar och att jag kommer sen. Utbrott. Hörs säkert in till grannarna. Lillebror lyckas somna i allt elände och lilla gaphalsen vill nu ligga in min säng och höra saga. Jag förklarar att hon ska ligga i sin säng som vanligt och att jag inte är så sugen på att läsa för henne när hon varit så arg. Buhhhuuuuu. Då vill jag att du ligger i min säng och så pratar vi om mitt kalas. Eller hur. Jag har lust att vråla att jag tänker minsann inte ordna nåt jävla kalas för en jävla gaaaaphals som inte förstår att bete sig som folk. Men det gör jag inte. Jag förklarar lugnt att jag är lite ledsen för att hon betedde sig så och att jag inte är sugen på att prata om kalaset ikväll. Stoppar om och pussar godnatt. Nu är det tyst.

När man har gjort nåt roligt och ska hem skriker hon för att hon inte får göra mer roligt. Istället för att vara glad för att vi haft roligt. När man kommer hem är hon sur för att hon inte hunnit leka på sitt rum. Fast man kanske varit på Liseberg. Och så är hon tokarg och tycker att det är orättvist att hon inte hunnit leka med Barbie. Hysterisk. An so on.

Jag kan inte sluta blogga. Jag har så många ord som måste ut =).

Varför?

Idag funderar jag på varför jag har en blogg. Jag har ju inget av vikt att berätta och inte heller speciellt många läsare. Är jag exhibitionist? Borde i så fall skaffa en större publik. Har jag ett väl tilltaget ego och älskar att se mina egna ord på skärmen? Hade ju förstås hellre sett dem på topplistan i en bokhandel. Eller är det bara så att det är kul? Vissa spelar golf, andra stickar och ytterligare några gillar att skriva om trivialiteter och hoppar av glädje om någon läser det. Människan är en underlig varelse. Om man skulle ta och lägga av och skaffa sig en annan hobby?

I, robot

Idag snoozade jag 10 minuter och till följd av detta missade jag bussen. Och alltså anslutande tåg. Nästa buss gick 20 min senare och efter en hysterisk rusch nerför en trappa hann jag med ett hyfsat bra tåg som gör att jag inte  måste göra av med all min flextid på att åka tåg.

Dagens medpassagerare är ett gäng tonårstjejer som gapar, fotar, spelar kort och fnissar hejdlöst. De ser ut att vara på väg till nåt kul. De överraskar ofta med ett illtjut som får mitt morgonhuvud att gråta. De blandar korten så högt så att de snart väcker tanten som sover i sätet bakom.

Jag är inte en surkärring så jag glor inte surt. Jag är själv en gaphals så jag försöker undvika att tänka onda tankar om dem. Försöker och försöker men lyckas inte helt. Förmodligen av ren avundsjuka, De har så kul och jag sitter här och ser sur ut på väg till jobbet. Missat bussen och allt. Försöker faktiskt jobba, Deras fel att jag bloggar istället för att arbeta.

Återgår till min snoozning och bussmissning. Vilken robot jag är! Sover 10 minuter för länge och så spricker hela morgonplanen. Jag kan visst inte skynda på en enda rutin. Börjar väl snart gå stelbent och prata med metallisk röst.

Sms-tumme och kalasångest

Jag ligger i farozonen för att drabbas av sms-tumme. Har helt missuppfattat vad sms är förkortning för. Knappar in romanlånga blogginlägg på min osmarta telefon från medeltiden. Ok, den är från 2008 men i mobil-tideräkning är det mörkaste medeltid. Just nu åker jag tåg och observerar sur tant som glor på par med månadsgammal bebis som för lite liv. Skallig man som läser bok med titeln Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk. Ett boktips helt i min smak.

Solen skiner och när jag kommer hem ska jag och barnen ut och köpa inbjudningskort till Ärtans kalas. Vilken genast får mig att drabbas av andnöd. Varför har jag sån kalasångest? Jag kan inga lekar. Jag kan inte leka med andras barn. De genomskådar min glättiga röst, hör hur falsk och livrädd jag är. Jag kan göra allt ANNAT. Pynta, baka tårta, fixa mat, trösta alla som slagit sig och putsa fönster med en tandborste bara jag slipper lekarna. Ärtan önskar sig ett discokalas. Jag vet en som är bra på att fixa disco. Så tar jag hand om det som jag är bra på. Kramas och pynta.

Jahapp

Nu har jag sträckläst klart Igelkottens elegans. Och ännu en gång står jag överraskad över en märklig läsupplevelse. Först har jag tråkigt när jag läser, men sen när boken är slut står jag där med en känsla av att ha läst något underbart. Förra gången det hände var när jag läste Extremt högt, otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den är något av det bästa jag någonsin läst.

Igelkottens elegans lämnar mig med en känsla som kräver lite bearbetning innan jag ger mig på nästa bok. Det är en bok med spännande och udda persongalleri och det är det som för mig kännetecknar en bra bok. Handlingen behöver inte vara så rafflande bara personerna är intressanta.

Nu får jag nog ägna mig åt korsordslösning några dagar innan jag kan lämna madame Michel och Paloma och gå vidare med nästa bok. Cum libris non solus.

Igelkottens elegans

Jag har läst lite mer än halva denna omtalade bok och vet inte riktigt vad jag tycker. Först tyckte jag att den var tråkig, det varade i ungefär en tredjedel. Tråkig men ändå intressant. Svårt att förklara. Nu tycker jag fortfarande att den är lite tråkig, men ändå urbra. Kan knappt släppa den. Fast själva storyn är helt osannolik. Men ändå så fängslande. Skumt.

Veckans bästa

Kan inte låta bli att summera campingveckan på detta sätt:


Veckans 

# onödigaste pryl: min plattång. Hårfön, foundation och mascara är värdiga tvåor men användes en gång så plattången vann
# vurpa: Femårige Max som susade ner för en grusig backe på cykel vilket resulterade i plåster på ben, arm och panna samt uppskrapad hjälm, vilket i sin tur blev en bra demonstration av vad som kan hända med skallen om man cyklar utan hjälm
# "man tager vad man haver": När jag kylde Nellies pannbula med en halvfrusen limpa glutenfritt bröd
# pizza: stenugnsbakad från Spannstallet på Kronovalls slott - parmaskinka, pesto, mozzarella mm på underbar botten
# prischock: små frallor för 6 kronor styck på Kiviks camping. Dyra, men ack så goda! Ängavallens ölkorv för 480 kr kilot var också med och tävlade om veckans prischock, men det föll på att det inte är en chock att glad gris är dyrt
# sötnosar: de små kultingarna som betade på Ängavallen och som så småningom blir dyr korv

# restaurang: Jennys krog i Höllviken. Såg inte så mycket ut för världen men visade sig ha underbart god och vällagad mat, rekommenderas starkt!
# åktur: En tur från Vitaby till St Olof med ångtåget som uppskattades av alla deltagare men nog mest av mig som är barnsligt road av gamla tider.
# kommentar: Max undran på Bärnstensmuseet: Varför är alla djuren döda?
# kreativa lösning: Chrille på Burger King i Höllviken: Kan jag få köpa lite is av er? Hur mycket rör det sig om, frågar tjejen. Så det fyller upp här, säger Chrille och håller upp en systempåse med en flaska cava och en vitt vin. Tjejen fnissar och ger honom is gratis.
# besvikelse: Stor skylt med info om sportklädesoutlet i Höllviken. Efter 40 minuters sightseeing och två  stopp för att fråga hittade vi en liiiiiten butik som var öppen alla dagar just den. Fast den hade ändå inget kul.
# tröst: Att det visade sig att det finns en bra sportklädesoutlet i Kivik!
# överraskning: att det var så mysigt och avkopplande att campa!

Nu är det slut på allt semestrande för denna gång.

Årets firmanamn

Hemma. Packat upp. Tvättmaskinen arbetar. Jag återkommer med fler reflexioner från livet på en camping men först en annan grej. I Kivik såg vi en reklamskylt med ett underbart namn, som jag inte kunde ta foto på eftersom jag misstänkte att det inte skulle bli populärt om vi stannade med ekipaget just där. Som tur var har ju varje firma med lite självaktning en hemsida så jag hittade loggan:

Det måste vara det schysstaste firmanamnet ever. Knut måste vara en rolig typ.

Husvagnssemestern: Part two

Husvagnssemestern är i sin andra fas nu. Vi har lämnat Skanör-Falsterbo och anlänt till Kivik. Campingen är trevlig. Det är gratis att använda köket - i Falsterbo fick man betala 5 kr för en kvarts el till en kokplatta. Man får duscha en minut längre för sin femma. Här saknas dock möjligheten att duscha gratis i kallvatten. Som om jag skulle vilja det....

Vi har lärt oss en massa om campingliv. Till exempel att frallor är chockerande dyrt på campingplatser - 6 kr för en enkel fralla hälften så stor som en vanlig. Och att det finns solcellsdrivna mobilladdare att köpa i receptionen. Spännande manick. Vidare att man på vissa ställen inte kommer in på toan utan passerkort men på andra är det fritt blås. Att man inte klarar sig utan en diskbalja. Som vi  förstås inte har men får låna av medresenärerna.

Man behöver inget förtält, är en annan erfarenhet. Det går alldeles utmärkt utan såvida det inte regnar. Så vi har låtit bli att ställa upp vår fina antikvitet på Kiviks familjecamping. Vi sitter ju ändå bara hos grannarna. Som dessutom alltid är uppe i ottan och handlar bullar till hela klabbet. Undras om de någon gång vill resa med oss igen....

Idag var det badväder så vi drog till den fina stranden i Hanöbukten. Lika varmt som det var på campingen, lika kallt var det på stranden. Brr. Efter ett par timmar gav vi upp och gick hem.  Visste ni hur dött det kan vara på en campingplats kl 14? Lugnt och skönt! Sen åkte vi ångloksdrivet tåg mellan St: Olof och Brösarp. Jag var helt klart den mest begeistrade av oss alla. Och då har vi alltså fem barn under tio år i sällskapet.

Här kommer ett par bilder från tisdagens kräftskiva. Se vilken inlevelse vi bjuder på!

Bildbevis

Här kommer ett mycket bra foto på vårt fina ekipage. Finns för beskådan på Ljungens camping i Falsterbo till imorgon, för att sen i maklig fart förflytta sig till Kivik.

Idag har vi varit och ätit ekologisk lunch på Ängavallen - mycket god mat i vacker miljö - endast grumlad av den lätta stressen som bara fem barn vid ett bord med linneduk och dito servetter kan skapa.

Sen var vi på ett bärnstensmuseeum där man också kunde titta på döda djur.

På dagens agenda står kräftskiva i polarnas tält, med hattar och girlanger. Som det ska vara. Våra vänner är rätt så måttfulla med spriten så det är svårt att få till några härliga husvagnsskandaler.

Chrille inhandlade vitt vin och en cava då jag igår, en halvtimme efter systemets stängning började gnälla om bubbel, sen for han på Burger King och bad att få systempåsen fylld med is för att den skulle hinna kylas något. Kreativ lösning. Det här campinglivet är nog nåt för honom, faktiskt.

Så snart är det dags att dricka cava ur plasmugg i grannens tält, med Paris Hilton-brillorna i pannan. Och så en liten kräfta på det. Grannmannen har fått borrelia och äter penicillin, dessutom ska vi ju köra till Kivik efter frukost imorgon så vi hoppar snapsen.

Uppdatering!

För alla er som sitter där hemma och hoppar av nyfikenhet:

Vi har kommit fram - det gick inte snabbt men fram kom vi. Husvagnen är ungefär lika gammal som vi, tror vi. Förtältet är brunt, orange och gult med fransar och går inte att sätta upp ordentligt. Inatt regnade det och då rasade tältet ihop. Nu har vi fått upp det hjälpligt men det är inte vackert. Vännerna som inte snålat utan hyrt en ordentlig husvagn med redigt tält har det bra, men är snälla nog att låta oss äta hos dem. Och med dem. 

Vi har firat min födelsedag idag med lite god mat på restaurang.Nu ska det drickas grogg i vännernas förtält. Än så länge kan jag inte bjuda på några härliga husvagnsskandaler. (hemskt ledsen för det, Denny!)
Här är det lugnt och skönt på , bara massa tyskar och barnfamiljer.

Jag återkommer med foton imorgon!  =)

Nu så

Jahapp då var det dags att dra iväg på husvagnssemester. Ska bara hämta husvagnen, packa in allt,  inte glömma barnens cyklar och hjälmar eller andra viktigheter, ta hand om några grejer här hemma och sen kan vi åka.

Vi har visst hål på avgasröret på bilen. Pollyanna säger att det är bra att vi inte ska åka till Skellefteå utan till Falsterbo och Kivik.

Vi har ingen aning om hur husvagnen ser ut. Bara att den inte är lyxig. Och det kan ju betyda allt från normal till rishög med hål i golvet. Men när folk erbjuder sig gratis utlån börjar man inte med att kräva för mycket. Det blir bra. Det regnar förhoppningsvis inte in, och då är jag nöjd.