Sms-tumme och kalasångest

Jag ligger i farozonen för att drabbas av sms-tumme. Har helt missuppfattat vad sms är förkortning för. Knappar in romanlånga blogginlägg på min osmarta telefon från medeltiden. Ok, den är från 2008 men i mobil-tideräkning är det mörkaste medeltid. Just nu åker jag tåg och observerar sur tant som glor på par med månadsgammal bebis som för lite liv. Skallig man som läser bok med titeln Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk. Ett boktips helt i min smak.

Solen skiner och när jag kommer hem ska jag och barnen ut och köpa inbjudningskort till Ärtans kalas. Vilken genast får mig att drabbas av andnöd. Varför har jag sån kalasångest? Jag kan inga lekar. Jag kan inte leka med andras barn. De genomskådar min glättiga röst, hör hur falsk och livrädd jag är. Jag kan göra allt ANNAT. Pynta, baka tårta, fixa mat, trösta alla som slagit sig och putsa fönster med en tandborste bara jag slipper lekarna. Ärtan önskar sig ett discokalas. Jag vet en som är bra på att fixa disco. Så tar jag hand om det som jag är bra på. Kramas och pynta.