onsdag 11 augusti 2010

Känner doften av en stilla ocean...

... plötsligt står jag i en levande orkan!

Med hjälp av en töntig schlagerassociation beskriver jag mitt liv med en 7-årig dotter som på två sekunder förvandlas från en gullig tjej  till ett hysteriskt monster. Varje dag nästan. Ibland helt utan synlig anledning.

Ibland beter hon sig helt sjukt. Skriker och gapar över helt osynliga bekymmer. Det värsta är nog att hon aldrig verkar fatta att hon ibland gör fel. Det är alltid någon annans fel att hon är arg, och hon har all rätt att vara arg. Fast det är hon som startat allt. Det ironiska är att hon är gudasnäll i skolan. Lärarna tror man skämtar om man muttrar något om raseriutbrott. De skulle se henne...Vad har vi gjort för fel?

I en polsk tidskrift läser jag namn-horoskop. Ett av månadens namn är Johanna. Det står:

Till att börja med: ett par varningens ord. Föräldrar, kom ihåg! När ni ger er dotter namnet Johanna, brygger ni ett väldigt explosivt öl som ni sen måste dricka upp. Det är enklare att styra över en fallfärdig jumbojet, full med getter, fulla sjömän och skrikande spädbarn än att styra en minderårig Johanna. Hon vet alltid bäst och gör precis vad hon vill.

Man behöver vara mördande konsekvent och ha nerver som en lejontämjare för att förhindra att hon sätter sig på en. 

...

Om en Johanna kan man säga att hon är kvinna till 120 procent. Den sortens kvinna, som djävulen sänder till ställen där han själv inte har lyckats bringa ordning. Johanna ogillar svaghet och när hon bestämt sig för något så ser hon till att få det. Det sägs att en Johanna till och med lyckats bli påve.

Horoskopet har också referenser till Jeanne D´Arc - en tonåring som för 600 år sen lyckades väcka fransmännen ur den mentala slöheten de led av under det engelska styret, bli befälhavare för den franska hären och driva bort engelsmännen.

Man önskar nästan att man läst detta för sju år sen. Lite sent att byta namn nu... :-)

Om någon orkar läsa mer så kommer här ett exempel:

Bad- och duschtajm ikväll. Lillebror vill bada, Ärtan vill duscha och jag med henne. Allt flyter. Medan hon klär av sig dyker brorsan i badkaret och ropar att hon ska titta på honom. Då börjar gnället: Jag vill inte titta....! Nej men gör inte det då, säger jag. Han slutar efter en minut. Men då har hon hunnit bli hysterisk för att han höll på. Fast han nu har slutat. Nu ska hon inte duscha. Jag står redan och tvättar håret. Hon åker in i duschen och skriker. Jag tvättar hennes hår. Hon skriker ännu mer för hon ville tvätta själv. Too late. Välter ner alla flaskor. Tjurar. Dags att torka. Tjurar. Hon vägrar pyjamas, ska bara ha min morgonrock och ligga i min säng, där jag ska läsa för Viktor och natta honom.  Ärtan  brukar vänta tills vi är klara, sen läser jag för henne. Hon tjurar i min säng och lyfts bort. Skriker. Vägrar pyjamas. Pappa tar hand om eländet medan jag försöker läsa Snövit. Efter en stund kommer hon, klädd i sin pyjamas, och skriker att vi ska börja om för att hon har missat. Jag förklarar att vi gör som vi brukar och att jag kommer sen. Utbrott. Hörs säkert in till grannarna. Lillebror lyckas somna i allt elände och lilla gaphalsen vill nu ligga in min säng och höra saga. Jag förklarar att hon ska ligga i sin säng som vanligt och att jag inte är så sugen på att läsa för henne när hon varit så arg. Buhhhuuuuu. Då vill jag att du ligger i min säng och så pratar vi om mitt kalas. Eller hur. Jag har lust att vråla att jag tänker minsann inte ordna nåt jävla kalas för en jävla gaaaaphals som inte förstår att bete sig som folk. Men det gör jag inte. Jag förklarar lugnt att jag är lite ledsen för att hon betedde sig så och att jag inte är sugen på att prata om kalaset ikväll. Stoppar om och pussar godnatt. Nu är det tyst.

När man har gjort nåt roligt och ska hem skriker hon för att hon inte får göra mer roligt. Istället för att vara glad för att vi haft roligt. När man kommer hem är hon sur för att hon inte hunnit leka på sitt rum. Fast man kanske varit på Liseberg. Och så är hon tokarg och tycker att det är orättvist att hon inte hunnit leka med Barbie. Hysterisk. An so on.

Jag kan inte sluta blogga. Jag har så många ord som måste ut =).

2 kommentarer:

  1. Det är skönt att läsa om andras konflikter med sina barn. Då känns man inte så rutten som förälder. Sen brukar jag läsa lite i Trotsboken när jag behöver litterärt stöd till härdsmältan som ibland uppstår med dom små avkommorna.

    SvaraRadera
  2. hang in there sis. ni gör helt rätt genom att vara konsekventa och förklara för henne vad som ska göras och vad som inte är rätt. F har börjat bli sà kaxig sedan vi kom hem igen, och jag vet vad som komma skall.... gggaaahhh.....
    love u guys!!! syster pà gc

    SvaraRadera

Gör mig glad - skriv en rad! =)