lördag 22 oktober 2016

Hej, hallå, goddag!

Sällan visar jag mig här numera men ibland påminns jag av att jag en gång hade en ganska rolig blogg. Vad hände? Instagram och Facebook hände. Social medias killed the blog star. Och livet hände. Jag har haft den här bloggen i över 8 år och på 8 år har det hänt grejer.

2008 var jag en trött småbarnsmorsa strax över 30 som gick upp i svinottan och brukade landa i soffan vid 21 varje kväll, trött men klar med alla bestyr och med nattade barn. Jag vadade i pusselbitar, duplo, smutsiga kläder, kladdiga grötskålar och det var allmänt kaos men vid 21 var det oftast någorlunda ordning.

Nu är jag en ännu tröttare tonårsmamma som passerat 40 och har tennisarmbåge, som går upp i svinottan och landar aldrig i soffan på kvällen. Nej, för 21.30 behöver jag fortfarande vara tillgänglig för läxförhör, högläsning, akuttvätt, matsäcksfix och djupa samtal om bekymmer, relationer, kompisar och youtubers, helst samtidigt med två barn och givetvis när Chrille jobbar. Där kryssar man mellan två rum på ovanvåningen och slår knut på sig själv och när man kommer ner så vadar man i lego, smutsiga kläder, disk, papper och det är allmänt kaos. Dygnet runt. Och varje kväll är det nån som ska nånstans och det ska skjutsas, hämtas, köpas eller ordnas.

Och så har jag ju scouterna. Det pysslar jag med medan andra människor träffar sin PT, går på yoga, springer maraton, dricker vin eller studerar rawfoodrecept.
Men jag vill ju inte träna eller studera rawfoodrecept så det gör inget. Scouterna ger mig det jag behöver. Roliga vuxna och roliga ungar som gör roliga saker ihop.

Men jag saknar skrivandet. Måste skärpa mig med det. Och det hade varit helt fantastiskt att sitta i soffan nån vardagskväll då och då. För ett tag sen var Chrille och barnen iväg och jag låg i soffan i en hel timme och läste en bok. Helt själv. What a feeling. Nu ska jag inte gnälla för jag åker ju iväg i jobbet då och då. Och då får jag vila ensam på hotell. Mycket skönt.

Och det var inte meningen att klaga överhuvudtaget. Livet är bra. Kaos är ju trots allt granne med Gud.



1 kommentar:

Gör mig glad - skriv en rad! =)