onsdag 2 december 2015

VAD ÄR DET MED ER???

Jag la idag upp en bild på Facebook på vår julkalender och får 42 likes. Sen postade jag en länk som berättade om att Jimmie Åkessons låt kan generera pengar till flyktingar, den fick 2 likes. Sen fick jag och Nina10 likes ihop när vi berättade om att vi ska lyssna på en överlevare från Auschwitz och att det känns som ett aktuellt ämne.

Vad håller ni på med? Består hela mitt flöde av Sverigedemokrater eller? Omges jag av förklädda nazister som inte anser att människor är lika mycket värda eller nåt som är lika illa - tycker nog lite att alla är värda en del så länge de inte kommer hit och vill ha vår hjälp? Nej, så kan det ju inte vara. Det får det inte vara!

Men det verkar som att det är lite läskigt att visa hur man ställer sig i denna jobbiga fråga, precis som att man inte vågar berätta att man har städhjälp eller om hur ens privatekonomi ser ut. Herregud. Jag föraktar nazism och således också SD, jag har städhjälp varannan vecka och jag har inte råd att åka till Thailand. Jag bor i en lågbudgetby som jag stormtrivs i och som ligger på helt "fel" sida av stan vars enda nackdel är att 25% av valdeltagarna röstade på SD. Men 75% gjorde det inte, så man får ju vara glad åt det.

Mannen vi lyssnade till idag heter Emerich Roth och han överlevde Förintelsen. Hur man nu överhuvudtaget kunde göra det.
Han känner inget hat mot de som orsakade honom allt lidande. Han har i 25 år rest runt och pratat om vikten av att inte känna och förmedla hat utan kärlek. Att om
man får kärlek ger man också kärlek. Och han är övertygad om att han överlevde för att han var mentalt stark eftersom han fått då mycket kärlek hemma innan kriget. Och får man mycket hat kan man till slut bara ge hat.

Vad är det med er därute? Hur kan var femte person vara benägen att rösta på ett nazististisk parti?

Fy fan. Var är vår medmänskliga kärlek någonstans? Jag börjar känna mig riktigt uppgiven.




1 kommentar:

  1. Väl rutet! Vi är många som känner som du och som oförtrutet tjatar om nödvändigheten av medmänsklighet. Men många är alldeles för tysta och regeringen vågar inte stå stadigt mot eländeskrafterna.
    Vi får fortsätta tjata och aldrig vika mer oss mot mörkrets makter för det är mörkerkrafter vi har att göra med.
    Kram till dig!
    Maria Kleiman

    SvaraRadera

Gör mig glad - skriv en rad! =)