Separationsångest

Jag har separationsångest från granen och fönsterljusen. Jag är inte redo för januari och februari än, särskilt inte om det inte kommer nån snö. Bara regn, blåst och allmänt mugg. Enda ljuspunkten är granens mysiga sken om kvällarna. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin velat hålla kvar julen så här länge. Å andra sidan så brukar jag så här års ha panik över vårt trånga hus och hänga på Hemnet varje dag men i år har bara en liten del av den känslan infunnit sig. Jag har bara tittat lite, och bara gnällt lite...

Imorgon är det goodbye gran och idag ska jag till ikea och fixa lite grejer till Ärtans nyrenoverade rum. Jag ska också köpa tretusen nya ljus och kanske nåt annat som lyser upp januari. Kanske en lykta från indiska? 

En tjej som åkte ofta med mitt tåg när jag pendlade kollektivt sa en gång att januari och februari var helt meningslösa månader - man är fet, fattig och det är mörkt hela tiden. Word. Om man ändå ska försöka se livet från den ljusa sidan så är det ju bra att man kan släcka lamporna och låtsas som att det inte ligger lego över halva bottenvåningen och att golvet är rent. 

Men nu ska jag sluta gnälla. Hejdå!

.