Vi ses i Nangijala, Tilda

Nu har det alltså hänt, det där vi fasat för ett tag. Tilda är död. Hon blev plötsligt så gammal och... slut liksom. Det var som om hunden tackade för sig i lördags och det vara bara till att åka till Djursjukhuset och göra slut på hennes plåga. Chrille fick ta den biten. Fy fy fy.

Som vi älskade denna hund. Hon blev 14 år och har varit med oss genom allt. Hon fanns i bakgrunden när pappa dog, när vi gifte oss, när vi fick Johanna, köpte huset, fick Viktor, bytte jobb, bilar och ja, allt. Hon överlevde en hjärnhinneinflammation vid tre års ålder. Johanna föddes ett år senare blev Tilda akut sjuk i Addisons sjukdom och jag trodde att mitt hjärta skulle brista när hon bara var ett par timmar från döden igen. Men hon återhämtade sig och fortsatte att förgylla vår tillvaro i ytterligare tio år.

Hon kom till oss den 17 mars 1999, tio veckor gammal och vansinnigt söt.



Hon och Paulinas Saki blev snabbt polare och turades om att halvt äta upp varandra i vilda lekar.



Hon älskade att ligga i soffan, helst på en kudde. Vår säng dög också bra.


Ett uterumsbord i solen funkade också fint, om solen sken.


Men helst skulle det vara riktigt mjukt.


Och om man försökte spärra av vissa liggytor så fick man finna sig besegrad.


Hon gillade att hjälpa till i hushållet.


Och hänga med sina kompisar.


Ja, det finns hur många fina foton som helst. Jag skulle kunna sitta här i evighet och bara ladda upp foto efter foto. Hon var en mycket speciell liten hunddam, med mycket bestämda åsikter. Hon lärde barnen hur man handskas med hundar. Ibland räckte det att säga till (Ärtan fick en avhyvling och sen var hon fullärd), ibland fick man ta till hårdare nypor (Lillebror behövde man nypa några gånger för att han skulle fatta).

Tilda var också en mycket kommunikativ hund. Hon gläfsande på ett sätt när hon var kissnödig, ett annat när hon ville åt våra matrester. Hon slog hårt när maten eller vattnet var slut. En gång när hon var några år var jag inte snabb nog med vattnet och då kastade hon skålen på mig. Eftersom jag fortsatte att maska kissade hon på mattan mitt framför näsan på mig. Det kallar jag för att kommunicera ut sina önskemål.

Som vi kommer att sakna dig, lilla hund. Tack för allt.