För fem år sen hade denna familj en tjock-tv från Ica Maxi. Lillebror hade bitit av avstängningsknappen på fjärrkontrollen och Tilda hade hoppat sönder luckan på framsidan av TVn när hon försökt attackera djuren som visades. Kabel-TV via samfälligheten. Vi hade en dvd-spelare som kämpade med repiga barnfilmer. En musikanläggning från 1999 stod för musikunderhållningen. En stationär dator på firman, en laptop till familjen, hyr-köpt från kommunen där jag jobbade. Ingen av oss hade hört talas om Facebook och sociala medier fanns inte som begrepp.
Idag har vi en 46-tums lcd i vardagsrummet. En 40-tums i sovrummet. En liten platt-tv på Ärtans rum. En inspelningsbar digitalbox med play-kanaler. En dator kopplad till TVn. Netflix. Spotify Premium. Och idag ska jag försöka hinna köra och köpa en Apple TV så vi kan kolla på internet-tv i sovrummet också. Vi har också tre smartphones, två paddor och sex datorer (om man räknar med prylarna som mitt jobb försett mig med men som oftast följer med hem). Och två Nintendo DSi förstås. Och en gammal PS2. Både jag och Chrille använder Facebook, Twitter och Instagram flitigt. Jag har en blogg. E-posten i fickan. Banken i mobilen.
Vilken utveckling. Jag har funderat på vad den beror på. Priserna på hemelektronik har rasat. Barnen börjar bli större och samtidigt som de ställer högre krav på underhållningen så roar de sig själva i högre utsträckning - vilket då ger oss lite mer utrymme för att roa oss själva. Men ändå - är det inte lite sjukt? Eller bara kul? Jag tycker att det är kul i alla fall. En sak är helt säker och det är att det har gått fort. Väldigt fort.
Men vi har faktiskt ingen hemmabioanläggning. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)