Taffanatopparna

Igår var det dags för en familjeutflykt till Liseberg. Proppade in alla utom hunden i bilen, bråttom som vanligt för vi blir ju aldrig färdiga i tid. Två timmar, en fikapaus och ett par Astrid Lindgren-sagor senare var vi framme. Lyckliga över att det var så lite folk på parkeringen knatade vi fram till entrén och insåg att det var två timmar kvar tills Liseberg öppnar. Typiskt. Första dagen på höstsäsongen. Gah. Vi var dock inte ensamma, hela lekplatsen vid Universeum var full av icke-göteborgare med barn som trodde att Liseberg skulle öppna tidigare.

Det blev i alla fall en rolig dag. Viktor tyckte att "taffanatopparna" (kaffekopparna förstås) och barnens berg-och dalbana Rabalder var bäst. Johanna vågade först inte åka Rabalder så vi skickade upp lillebror och pappa först. Men gissa om hon var frustrerad och arg över att hälften så gamla brorsan vågade men inte hon. Hon försökte förstås förklara sin ilska med att hon var orolig för honom, och sen var hon grymt besviken för att han såg glad ut där han åkte. Hon hade väl hoppas på att han skulle bryta ihop av skräck så hon kunde säga "vad var det jag sa". Det slutade i alla fall med att hela familjen åkte Rabalder och alla var nöjda och glada. Viktor och jag åkte Flumeride och han älskade "stora vattnet" som han kallade det för (Kaninresan blev "lilla vattnet"), men där gick gränsen för Johanna. Man kan ju bli blöt, och det går ju INTE för sig. Hon åkte till och med Rabalder iklädd regnjacka, i fall det skulle droppa från "skrämselkranen" i slutet.