Cykeltur i Lund

När jag hade cyklat i några minuter mot Centralen i Lund upptäckte jag att jag glömt min plånbok på jobbet. Kan vara rätt bra att ha den, speciellt när jag nu ska vara ledig i en vecka, så det var bara till att vända tillbaka. Jag skulle ju förstås missa tåget 15.48, som jag hade siktat på. Jag satsade på 16.17 och konstaterade att det alltså var cirka trettiofem minuter dit, och det tar högst en kvart att cykla till Centralen. Det blev alltså läge för en liten cykeltur i Lund.

Den oväxlade rishögen och jag stretade i motvind och tog en annan väg än den vanliga. Den vanliga är först en bit i stan och resten längst tråkiga Dalbyvägen. Att det skulle bli en omväg visste jag, men jag trodde att jag hade lite bättre lokalsinne. Först tog jag en runda runt ett företag - trodde faktiskt att det skulle finnas en väg mellan deras byggnader men icke. Det stod ganska mycket folk framför entrén och det kändes lite halvdumt att efter att ha cyklat in på deras vänstersida som om det var den naturligaste saken i världen, sedan komma ut på deras högersida tre minuter senare. Försökte se ut som om jag var ute och motionscyklade men vete fan om det lyckades. Nalle Puh lyckades inte lura bina att han var ett litet moln och en tjej på risig tantcykel med datorryggsäck ser inte ut som tävlingcyklist.

Sen kom jag på rätt köl mot stan och tusan vilken motvind det var. Efter en bra stund kom jag ut... i samma korsning som jag brukar. Det hade bara tagit dubbelt så lång tid att ta sig dit. En snabb blick på klockan och jag såg att jag skulle hinna med lite mer crazy adventures. Alltså cyklade jag förbi korsningen som om den inte fanns och svängde på vinst och förlust nedåt mot stan (för så långt var jag med, att vänster var mot stan). Hade ingen aning om var jag var.

Cyklade förbi Göteborgs och Malmö nation och insåg att jag inte kom ihåg vilken nation jag var medlem i när jag pluggade i Lund. Det var ju inte i förra veckan, precis. Det var inte nån sån given, som typ Helsingcrona utan någon annan. Kalmar? Västgöta? Jag var ingen nationsmänniska i Lund, var bara medlem för att man var tvungen. När jag började läsa i Lund hade jag fått studentliv så det räckte, Borås må vara en håla men jag fick min beskärda del av overaller och donk (fråga inte) så det räckte ett tag framöver. Dessutom höll jag och Mia på att ta igen två års bortavaro från varandra genom att festa varje helg hemma i Helsingborg.
När jag cyklade förbi Östgöta nation fick jag en flashback av en fest där, men jag minns varken när och med vem.

I alla fall så började jag närma mig stan och gud så fint det är i Lund. Dessa små gränder med kullersten och gathus. Jag fullständigt avgudar små gränder med kullersten och gathus. Kan glo mig trött på Råå också. Började just misstänka att jag skulle missa 16.17-tåget också när jag plötsligt befann mig i stadsparken och Domkyrkan. Och då är man ju nästan framme!

Nu har jag lärt mig en mysig väg till jobbet. Har svårt att tro att jag kommer att välja en omväg kvart över sju på morgonen eller när tåget går om tolv minuter, men ändå. Nu vet jag vägen i alla fall!