Och det blev afton, och det blev morgon och nu är det nytt år.

Det blev en jätterolig fest. God mat, roliga vänner och Singstar ABBA. Ett av inslagen var: jag och värdens bror dansar "kasedans" till de falska tonerna av "I do I do I do I do", vi tar ut svängarna rejält och två grabbar som är inbegripna i en djup diskussion om knark, bodybuilding eller om det var värmesystem - nej, det var nog en annan pratstund som jag var involverad i - får mina viftande armbågar i nacken gång på gång. Två tonåringar vars pappa jag dansade med såg ut som om de ville förneka all släktskap och gräva ner sig för alltid. Gissa om jag fick flashbacks till mina föräldrars oerhört pinsamma dans- och spritfester i källaren. Fast insikten om att jag numera befinner mig på den pinsamma sidan av myntet känns sådär. Men roligt var det och sjöng gjorde vi.

Jag älskar att sjunga men gör det verkligen hellre än bra. Och då är det inte så att jag inte sjunger som Celine Dion utan det är riktigt illa, jag är sämre än Svullo. Karaoke är inget för mig, det är något jag ägnat mig åt efter ganska många drinkar på nattklubbar och haft ångest i flera månader efteråt. Jag minns särskilt två tillfällen, ett i Malmö när jag kl 4 på morgonen och gud vet efter hur många vodka med redbull sjöng Natalie Embruglias "Torn" och jag vill inte ens tänka på hur det lät. En annan gång gick jag loss med "Hönan Agda" på en krog här i stan och oturligt nog hade de trådlösa mickar så jag lekte Carola och sprang som en dåre på "scenen" och bland "publiken". Åh vad jag önskar att man kunde radera vissa delar av minnet...

Singstar är lösningen på allt. För det första är det en tävling, till skillnad från karaoke som bara syftar till att skämma ut fulla falsksångare. Det spelar ingen roll hur falskt man sjunger i Singstar, man får poäng för hur bra man följer låten och sånt. Ja, jag förstår faktiskt inte helt hur man bedöms med det spelar ingen roll för jag sjunger falskt och klår min man som är bra på att sjunga. HA! Singstar är MIN melodi!