Att dansa eller inte dansa, det är frågan

Dottern har bytt kvällsaktivitet igen. Efter två terminer med dans har hon fått nog och börjat gympa igen. Veckan efter att vi betalt dansavgiften för hösten deklarade madamen att hon hellre vill gå på gympa, som förra året. Nej du, sa vi, nu har vi betalt så nu går du och dansar denna terminen. Det visade sig efter ett tag att problemet låg i att de inte dansade som Odette i Svansjön, vilket tösen har satt som mål med sitt dansande. Och att försöka förklara för en 5-åring med ett högst begränsat tidsperspektiv (hon tycker t.ex. att hon fyller år efter jul när hon i själva verket är född mitt i sommaren) att det tar åratal att bli så bra i dans så att man kan dansa huvudrollen i Svansjön var ett totalt omöjligt projekt. Ett tag tänkte vi att hon kanske börjar tycka det är kul. Men jul-avslutningen såg vi att hon hellre stod och petade i näsan än lyssnade på dansfröken och när det var dags att dansa visade hon samma entusiasm som jag på mattelektionerna kände vi att vi nog ska låta henne byta tillbaka till gympan.

Så nu går vi på gympa. Vi blev hänvisade till en grupp där alla barnen var äldre än henne. Vissa var nog en 7-8 år och hon är rätt liten för sin ålder så hon såg rätt malplacerad ut. Superentusiastisk som hon var (man såg rätt stor skillnad i engagemang mot dansen) så kämpade hon på som en dåre men det var för svårt. Hon var egentligen inte så mycket sämre på att gympa än flera andra tjejer men allt var så stort. Hon kunde inte komma upp på plintarna de skulle hoppa ner från, inte heller upp på de stora "bollarna" de skulle göra en kullerbytta från. Till sist lekte de en lek där de som blev tagna skulle lägga sig ner och bäras till "sjukhuset" av sina kamrater som höll "den sjuke" i armar och ben. Det var inte lätt att hålla sig för skratt när den lilla loppan försökte bära en kompis men hennes armar räckte inte till. Tillsammans med en annan inte alltför lång tjej släpade de sjuklingen till "sjukhuset" och då insåg både jag och tränartjejerna att det inte var rätt grupp för henne. Så nu ska hon gå i gruppen under, som hon ju skulle hamnat i från början.

Denna grupp tränar redan kl 17 så jag har lite svårt att hinna hem från jobbet. (Att pappa och lillebror skulle ta henne dit känns inte som ett vettigt alternativ, det skulle bli på tok för mycket lillebror i den gympasalen.) Mormor anmälde sig frivilligt som gympaansvarig, leve mormor!

Så synd, tänker jag, jag som trivdes så bra i det svinkalla och klaustrofobiskt lilla omklädningsrummet och verkligen såg fram emot att få tillbringa en timme varje vecka där ;-).