En kelsjuk kamel på julkalas

Häromnatten hade jag en dröm som får mig att fundera på min mentala hälsa. Jag drömde att vi på vår avdelning på jobbet hade en kamel, ett husdjur på jobbet helt enkelt. Den var med oss på jobbet och sen turades vi om att ha den hemma över natten och på helgerna. Vi hade ett schema för det och den som hade den med sig hem fick plus på flexen för det. Det var min tur att ha kamelen hemma över jul och jag fick ta den med mig på ett stort släktkalas. Man kan undra vems släkt det var för varken jag eller min man har någon sådan av betydelse. Det var väldigt snöigt när jag körde till kalaset med kamelen i baksätet och jag kunde inte se något på vägen utan körde på känsla. På julkalaset var kamelen väldigt kelsjuk och hängde på min axel hela kvällen. När julen var slut var det dags att överlämna husdjuret till min kollega från Göteborgskontoret. Hon fick baxa in kamelen i sin bil och köra till Götet för att fira nyår med vår storväxte vän.

Jag kände mig lite märklig när jag vaknade och vågade knappt berätta om drömmen på jobbet. Men sen konstaterade jag att jag ju faktiskt var fast anställd och att det är olagligt att sparka folk på grund av sjukdom och då la jag korten på bordet. Vissa kolleger fick i alla fall ett gott skratt den dagen.

Jag har försökt att googla fram ett bra förslag på vad denna dröm kan betyda. På en sajt stod det att om man drömmer om kameler så har man mycket att tänka på. Och visst snurrar det i huvudet, det händer rätt mycket i vårt liv just nu, främst på arbetsfronten och det gäller inte bara mitt jobb utan även mannens. Att den var kelsjuk och närgången kom sig nog ifrån att mina barn ligger väldigt nära mig i sängen och sparkas som dårar. Men ändå, en kamel på jobbet? Det är kanske så att jag inte har alla hästarna i stallet helt enkelt. Eller som man också kan säga: Hjulet snurrar men hamstern är död...