Att vara påläst...

Jag har redan konstaterat att man aldrig är ensam med en bok, och nu tar jag den tanken vidare och vågar påstå att man aldrig är ensam med en internetuppkopplad dator heller. Vi lever i upplysningens tid. Informationen haglar över oss och det är hur lätt som helst att ta reda på det mesta. Det är oerhört praktiskt att googla fram det ena och det andra, så länge man är utrustad med en gnutta sunt förnuft förstås. För en informationsnarkoman som jag är Internet en skänk från ovan, nu behöver jag sällan jobba hårt för att hitta svar på alla mina oändliga funderingar. Oftast har någon tänkt samma sak eller ställt samma fråga och sett till att dela med sig av sin visdom. Men detta är inte bara av godo, det kan jag lova.

Jag har nämligen drabbats av infomationsrelaterad hypokondri, både när det gäller min egen hälsa och andras, främst mina barns. Om jag har ont i nacken konstaterar jag genast att jag nog måste ha MS. Läste en gång om en kvinna med denna sjukdom och hon berättade att det hela hade börjat med att hon fått ont i nacken efter en skidtur. Ja, jag måste alltså ha MS och kommer aldrig att se mina barn växa upp. Att det kan bero på att jag sitter framför en dator 8 timmar om dagen samt delar säng med två barn, en man och en hund med stort närhetsbehov kan ju inte vara en bidragande faktor till mina nackbesvär.

För ett tag sen hade min dotter ett litet sår på huvudet som blev varigt och såg sådär mysigt ut. Istället för att nöja mig med bara tvätta och säga till tösen att sluta peta i det låg jag en halv natt och funderade på om det kan vara samma dödliga åkomma som tog livet av en liten baby för ett par år sen vars öden jag följde på Internet. Det hade börjat med ett konstigt sår och sen gick det inte så bra. Sjukdomen var oerhört sällsynt och vem säger att den inte kan framträda i femårsåldern?

Sonen har en ganska stor pigmentlös fläck på bröstkorgen och jag väntar hela tiden på att han ska bli vitfläckig av sjukdomen Vitiligo. Min man har rejält med cancer i släkten så honom har jag fått iväg på otrevliga tjocktarmsundersökningar. Själv går jag aldrig till läkaren. Äsch, det går väl över. Det skulle väl vara förfärligt om alla mina hemska sjukdomstecken bara visade sig vara…. nackspärr?!