Stockholm

Jag har varit på kurs i Stockholm i två dagar. Som den självgoda skåning jag är besöker jag inte den kungliga huvudstaden särskilt ofta, med resultatet att jag stapplar runt och begapar denna stad som en riktig turist. Jag höll på att skriva lantis, för jag är det också men trots allt har jag en del stadsvana. Turist = ok, lantis = inte ok.

Jag kan inte låta bli att känna det som om jag traskar runt på en Monopol-spelplan när jag befinner mig i Stockholm. Jag börjar min vandring från hotellet vid Centralstationen. Kurslokalen ligger i Gamla Stan och jag känner mig lite fnissig när jag traskar längs Västerlånggatan, den allra billigaste gatan i Monopol som jag alltid var ägare till. Gamla Stan är vackert, så oerhört vackert så det tar andan ur mig. Det känns nästan som kulisser, som de gamla stadskvarteren på Fredriksdal hemma i Helsingborg. Men när jag går förbi en skola på Prästgatan inser jag att det bor folk här på riktigt. Det finns små butiker där du kan handla fantastiska karameller och en massa älgar och dalahästar. Gudrun Sjödéns butik, apoteket Kronan som har alla chefer och f.d. ägare sedan 1700-talet inskrivna i guldbokstäver på stora trätavlor i entrén. Så mysigt.

När första kursdagen är till ända beger jag mig ut i skymningen och går norrut. Tittar in på slottet och fnissar inombords åt vakterna som står där i ur och skur 24-7 året om och som vid varje timslag marscherar en liten sväng framför sin lilla bur. Men visst är det häftigt att man inte har rationaliserat bort dessa vakter! Jag går förbi Rosenbad som känns lite storslaget trots att entrén är under ombyggnad och totalt osynlig.

Jag går vidare längs Drottninggatan (ett av spelplanens bästa köp) som leder mig fram till Sergels torg och på den vägen glider jag tillbaka till 2000-talets verklighet. Förtrollningen är bruten. Jag är i en vanlig svensk stad modell större. H&M, Åhléns och andra kedjor känns inte mer lockande än hemma trots de väl tilltagna butiksytorna. För att inte tappa bort känslan helt vänder jag på klacken och skyndar mig tillbaka till Gamla Stans trygga kullersten och gömmer mig på ett café på det lilla Stortorget.

Jag har aldrig lyckats vinna en omgång Monopol och nu har jag insett varför. Jag föredrar fortfarande Västerlånggatan.