Herrejävlar alltså

Idag har jag varit på scoutledarutbildning hela dagen. Skippade övernattningen så nu är jag hemma över natten för att åka tillbaka imorgon.

Deltagarna består av en grupp på ca 23 tonåringar och 6 gamlingar, däribland jag och min ledarkompis Johan. Brokigare skara får man leta efter. Många extremt brådmogna och rediga fjortisar, en kille som är så negativ till allt så en satanist skulle ge ett muntrare intryck, en fd brottare som är ganska kul och enligt egen utsago är kortare än 90% av svenska folket (han är 1,62 så det är nog en ganska kvalificerad gissning) och en gubbe som på frågan vilka aktiviteter man göra på temat Kritiskt tänkande svarar att det vara bra att lära barnen Hjärt- och lungräddning och lära dem hur man ska handla vid kritiska situationer.

Men det kuligaste är nog en tjej på ca 18-20 år som går omkring med ett gosedjur som heter Robban under armen precis hela tiden. Robban är en groda och denna företeelse gör mig och Johan ständigt fnissiga som småflickor. Vid samlingen efter lunchen noterade hon att stolen mellan Johan och henne var ledig och sa "Åh så bra, där kan ju Robban sitta". Precis när kursledaren börjat prata råkade jag få ögonkontakt med Johan som med en liten nick gjorde mig uppmärksam på Robban. Jag fick givetvis ett skrattanfall av den hysteriska sorten och medan Johan försökte samla ihop sig fick jag ge upp och rusa ut på toa och skratta klart. När jag äntligen samlat ihop mig och vågade mig tillbaka till min plats bredvid brottaren möttes jag av hans skratt och blev varse om den meterlånga toapappersremsan som hängde ut från mina brallor. Och som hängt där sen jag senast varit på dass under lunchen.

Det blev ju verkligen bra detta. Vi tillhör de äldsta i gruppen och beter oss som sexåringar. Men det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet. Efter dagens övningar känns det som att jag lätt kommer att nå hundraårsstrecket.

Men man lär sig nyttiga saker. När man inte fnissar. Jag måste skärpa mig imorgon.