Det är ju nästan som att jaga på riktigt

Vi tycker att vår lilla Stina är ganska smart. Men ibland tvivlar man ju. Som i ottan idag när hon tvunget skulle tag i en av Ärtans låtsashamstrar som dammats av och fått se dagsljuset en kort stund. Hamstrarna är i sleepmode tills man petar på dem så först väckte hon dem och sen skulle hon fånga dem.

De är ett lättfångat byte, men å andra sidan så låter de jättejättekonstigt, luktar skumt och jag vet ju faktiskt inte vad de kan göra mot mig. Så jag står här och morrar på behörigt avstånd istället, tänkte Stina och så blev det.

Men sen kom sura matten och föste ut mig samt stängde dörren. Så jag gick och la mig på bästa platsen istället.




(Och ja, även jag tycker att det är sjukt töntigt att skriva hundhistorier i jag-form. Men vem har sagt att man måste vara så otöntig hela tiden?)