Spöken?

För ganska exakt ett år sen skrev jag det här.

Sedan dess har jag letat. Och letat. Städat ur badrumsskåpet grundligt, vänt upp och ner på alla korgar, rensat bort gamla hårsnoddar och klämmor. Mamma har gått igenom samma skåp hon med. För att inte tala om alla andra skrymslen som rotats igenom.

Och imorse när jag öppnar skåpet för att ta fram ansiktskrämen - som jag gör varje morgon och kväll - SÅ LIGGER DEN SATANS LILLA PÅSEN MED HÄNGET OCH RINGARNA BARA DÄR. Mitt på mellersta hyllan. Som om den inte varit borta en sekund.

Ingen känns vid detta förstås. Jag känner mig som i Dolda kameran. Eller så är det helt enkelt pappa och svärmor som gaddat ihop sig och retas med mig från andra sidan. De vet ju vilket lätt byte jag är.