Jag har snart två kockar hemma

Ni undrar kanske var jag tagit vägen? Inte? Jo det gör ni visst, säg nu att ni saknar mig jättemycket!

Jag är här, men det är knappt. Den gångna veckan har varit rena döden. Efter-läger-trötthet, förkylning, kurs, jobbmängdspanik och PMS. Har åter igen levt som en zombie, skulle inte ha märkt om hela min familj flyttat ut för jag har bara jobbat och sovit.

Men så kom den fina tredagarshelgen till slut, förkylningen börjar lägga sig, jobbkrisen ser ut att kunna lösas och jag ser ljuset i tunneln. Har redan hunnit med en snabbtur till IKEA och tänker ordna upp vår hallkatastrof i helgen. Har också hunnit umgås med fina vänner och fått locka håret på Ärtan till hennes första disco. (Nej det finns inget foto. Ja, jag är en LOSER.)

Medan Ärtan var på disco var jag och Lillebror hos vännerna och lagade middag, och jag säger bara - kom ihåg var ni såg honom först, denna nästa Jamie Oliver. Han bankade och dubbelpanerade kotletter som om han aldrig gjort nåt annat, vår Lillebror. Vill ni ställa era döttrar på kö till denna svärmorsdröm går det bra att anmäla sig här i kommentarsfältet.

Nu är det snart midnatt, kocklärlingen sover intill mig, Chrille är i Nässjö och Ärtan med kompis ser film (fast de bedyrat att de skulle sova tidigare idag efter gårdagens Fia-med-knuff-maraton - jag somnade nog två timmar före dem...). Godnatt!