En titt i backspegeln

Ibland ifrågasätter jag den här bloggens existens och tycker att jag bara gnäller över hur mycket jag har att göra samt häver ur mig en massa egoismer. Jag jag jag... jag.

Men ikväll har jag suttit och skummat igenom en hel del inlägg från de gångna åren och inser att detta ju är en ovärderlig skatt. Aldrig att man hade kommit ihåg alla dessa detaljer ur livet om de inte var nerskrivna.

Till exempel skulle jag aldrig minnas att jag den 3/11 2011 räfsade löv.

(Notera att språkpolisen som skryter med sina femmor i svenska har rubricerat inlägget med EN jätteroligt inlägg...)

Jag ser också att temat stress är genomgående. Och inser att jag nog gillar att ha det så. Lite stressigt. Och lite tråkigt på samma gång. Men ändå roligt.

I bloggens begynnelse hade jag lite högre ambitioner med skrivandet än detta eviga vardagsgnäll. Som t ex detta eller när jag skulle vara lite rolig som här.

Well well well, det är inte dags att sluta blogga än.