Rapport från Mellerud

Jag har varit i Mellerud. Har bara kört igenom dessa trakter tidigare, men har nu alltså haft äran att tillbringa mer än ett dygn här. Och en av mina första observationer var att här röstar man nog på Top Cats i Melodifestivalen. På en tiominuterspromenad såg jag en Volvo 245:a med Monstertrucksdekaler, ett skyltfönster dekorerat med amerikanska flaggan och fälgar och mötte en burnande epatraktor.

I Mellerud har man också traktorer på garageuppfarten:




Secondhandbutikens chef heter Thure och har en egen parkeringsplats:




Thure kan också vara frikyrkopastor då jag såg en kyrka med samma namn som butiken. Man kunde fynda billiga telefoner i hans butik:




Hotellet/caféet/restaurangen/puben bjöd på hardcore vintage med radio i nattduksbordet...



... samt en hisnande utsikt mot bakgården.




Lite för sent kom jag på att pyttipanna inte är det smartaste valet på ett landsortsvärdshus, men den gick ner och jag överlevde.

Men! Mellerud har också ett fantastiskt fint kulturcenter, med imponerande programverksamhet i en jättefin och stor hörsal. Jag har också träffat mycket trevliga människor som har en väldigt rolig dialekt och ätit en jättegod asiatisk buffé.

Vid stationen ligger ett före detta hotell som nog stod modell för lisebergsattraktionen Hotell Gasten:




Och inne på stationsfiket blev spökkänslan inte mindre:




Den lite udda men hemskt trevlige caféföreståndaren berättade för mig att skyltdockan heter Rosita (jag kunde inte låta bli att fundera på om han tar med sig henne hem varje kväll) och gav mig en lektion om hur man får kaffet riktigt bra på fik.

Summa summarum: Mellerud - en upplevelse jag inte vill vara utan, men som jag nog aldrig upprepar.