Idag rymde mammas skyddsling, hamstern Kompo. En av luckorna glappar så han gav sig ut på
äventyr. Ni anar inte hur lång tid det tar att leta igenom en liten lägenhet. Stackars mamma trodde ett tag att han krupit ner i smutstvätten och att hon råkat tvätta honom. Sen när det visade sig vara grönt där började hon misstänka att han krupit ner i soppåsen och hivats ut. Chrille och barnen åkte dit och letade ett tag. Ärtan helt deprimerad.
Mamma vände upp och ner på allt, tömde bokhyllor och garderober. Och när hon gett upp och började plocka med disken dök hamstern upp. Satt i grytskåpet och var arg och hungrig. Nu undrar jag om ingen hade letat i köksskåpen eller om Kompo bara hade förflyttat sig hela tiden. Och hur fan kom han in i ett stängt köksskåp? Halledar, som en skånsk tant skulle ha sagt. Tänk så pinsamt att berätta för ägarna att hamstern var försvunnen under mystiska omständigheter.
Kompo ägs förresten av en vuxen människa. Är det inte skumt? Vuxna människor har väl inte hamstrar?
Den historien fick mej att tänka på kompisens lite virriga mormor som tappade bort sin lilla kattunge för att många långa timmar senare hitta den i kylskåpet. Jag höll fanimej på att garva ihjäl mig.
SvaraRadera