Något tråkigt har hänt

Det har hänt något tråkigt - min svärmor har hastigt gått bort. Sorgligt, tråkigt, konstigt... ja vad säger man.

Vår relation med svärföräldrarna har inte varit jättetajt så vi slipper i alla fall trösta förstörda barn. Lillebror fattar noll, Ärtan blev lite tagen vid beskedet och kommer säkert att fundera på farmor många gånger. Men det är som det är.

Min egen farmor blev inte så gammal och dog innan jag var född, min farfar dog året innan han blev min farfar - ja, jag fick ju min pappa när jag var 8 år, han var ju inte med vid min tillverkning men blev bästa pappan trots det -, min morfar dog 1989, min mormor i mars 2001 och min pappa i maj samma år. Så redan vid 26 års ålder hade jag bara mamma kvar. Inte så bara, men ändå. Jag kunde inte låta bli att vara lite avis på mannen min - han var 30 år och hade alla kvar. Men sen började de falla ifrån - morfar, mormor, farmor, farfar och nu också mamma. Under loppet av några år har han också bara en kvar.

Livet är märkligt. Ena dagen finns man, och har en massa grejer i huvudet - kortsiktiga planer som vad man ska äta till middag, långsiktiga planer, julplaner, tankar, bekymmer, intressen - och andra dagen finns man inte mer. Puff, borta.

Som tur är så tillkommer det människor hela tiden. Annars hade det blivit tomt i ens liv. Alla dessa älskade ungar som finns omkring mig - vad jag är glad att ha er!