Nu har Ärtan äntligen vågat ge sig ut med sin nya cykel. Den är rätt mycket större än den gamla så hon tyckte det var läskigt. Men nu cyklar hon som aldrig förr.
Lillebror har nu officiellt ärvt hennes gamla. Tror ni att han vill ha stödhjul? Icke. Han har aldrig cyklat med stöd. Föredrar sparkcykel. Och igår cyklade han själv på syrrans gamla. Utan stöd. Har lite svårt att hålla balansen när han stannat bara. Det problemet löstes med hjälp av knäskydd.
Han cyklar utan pinne, utan stödhjul och med bara lite starthjälp. Och detta klarar han första gången han provar. Syrran lärde sig läsa när hon var 5.5 år och cykla under stor möda när hon blivit 6. Lillebror är 4 och cyklar redan. Däremot har jag svårt att se att han kommer att lära sig att läsa innan han är 6-7.
Det är kul att se hur barn utvecklar olika sinnen och färdigheter så olika fort! Och en hel del beror säkert på deras plats i syskonskaran. Viktor har alltid varit mycket mer fysisk och Johanna mer intellektuell. Som mor och far alltså.
Visst är sånt där helt lurigt och konstigt. Och varför utgår man alltid från förstabarnet som standardmall?
SvaraRaderaDet är ganska häftigt att bedriva sin egen forskning kring hur barn präglas och utvecklas.
Vi har samma här med motorik och sånt. Loppan var sen, och Herr Knak cyklade med stödhjul förra sommaren, enbart för att vi inte vågade släppa loss honom på två hjul (han var ju bara 3½ då...). Stödhjulen bromsar ju ändå farten en smula:).
Sen trodde jag aaaaldrig att han skulle bli intresserad av bokstäver alls..
Men nu, knäcker han koden, och ljudar sig igenom lååånga ord. Han kan läsa. Men däremot har han så dålig finmotorik att han inte kan skriva.
Med Loppan var det tvärtom. Hon kunde skriva långt innan hon kunde läsa löpande text.
Det är. Alldeles fantastiskt.... detta med barns utveckling.