Hypokondriska timmen

Jag har tidigare skrivit om min lätt hypokondriska läggning och nu är det dags att bli hysterisk igen. Lillebror fick sprutan mot grisapesten i torsdags och fick feber dagen efter, som med ett vändande mejl. Sen blev han pigg och frisk, men idag fick han hämtas från dagis då han fått feber igen. Hostar bara den gör han också. Jag hinner bara komma hem från jobbet då Johanna får feber och ont i magen. Shit. Och så läser man om 3-åringen som dött på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Fast de vet ju inte om det var svininfluensan han dött av. De vet inte ens om han hade svininfluensan. Men man kan bli hysterisk för mindre.

Två barn med influensasymptom hemma. Och jag som ska hålla kurs imorgon. Men jag mår jättebra. Ännu. Får väl låta bli att hälsa i hand. För hemma kan jag inte bli. Ingen har ställt in en kurs på mitt jobb på tio år. Jag tänker inte bli den första. Jag är dock inte sugen på att vara den som tar in grispesten på jobbet heller. Frågan är vad som är värst. Jag chansar, och så låtsas jag som om den inte kom från mig om den nu sprids på jobbet. Och för den delen så har jag redan varit där idag, helt ovetandes om vad som spirar i vårt hem. Så det är ändå kört för er, kollegor!