Nu har äntligen även jag fått sprutan mot svinisen. Fick inte köa den här gången heller. Föreställde mig ett par timmars köande och när det precis blev min tur skulle vaccinet ta slut. Men icke. Jag hann knappt riva av nummerlappen förrän det var min tur. Och dessutom hamnade jag vid vår kära Dr M:s bord. En minut senare hade jag både fått en spruta och en kram, och vi hann också med en "hur är det med er - hur är det med mamma - vi måste ses i jul"-dialog innan det var dags att få saft och pepparkaka och dra hemåt. Mamma - jag kommer glömma att säga det så här kommer det: Dr M hälsar så gott!
Och nu har jag svin-ont i armen. Ha ha ha... SVIN-ont, jag är ju FÖR rolig. Jag hoppas att den här vaccinationen funkar så min hypokondri kan sluta få näring. Det var rätt längesen som grispesten intog plats 1 på samtalsämnes-topplistan. Första gången jag skrev om detta var i juli och jösses så kul jag hade just då. Nu är det inte lika kul längre. Försvinn, pest, tvi tvi!
Va?!? Pepparkaka och saft? På min vårdcentral fick man bara sitta och vänta! Orättvist!
SvaraRaderaKollegan på jobbet åkte till sin vårdcentral en morgon, men de hade bara vaccination på em så han kunde absolut inte få någon på morgonen. Nästa morgon åkte han till vår vårdcentral och testade, men nej. Så alla glider inte runt på samma räckmacka som du och jag när det gäller den här jäkla sprutan ;-)