Snurrigt

Ibland blir allt helt skruvat. Häromdagen väcktes jag av väckarklockan mitt i en helt bisarr dröm i vilken jag inte kunde ta mig fram på mina ben. Benen är som betongklumpar och lyder inte alls, som om man hade gjutit in fötterna i betong och sen försökte gå genom axelhöga snödrivor. Det går liksom inte alls. Jag drömmer ofta om detta när jag har mycket att tänka på, och det värsta är att jag är helt slut när jag sen vaknar så det känns som om det hänt på riktigt. Jag var alltså helt klubbad, men tacksam när klockan ringde! Hade planerat in en jobba-hemifrån-dag och det var ju tur, för det innebar över en timmes sovmorgon.

Dags för simskola med Johanna. Åker dit utan medlemskort och handduk. Tur att man kan torka sig med en badrock. Nästa morgon var det dags för tjänsteresa, det är ju Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Upptäcker på tåget att privatmobilen inte funkar. Visst fan, har ju bytt operatör och porteringen skedde på natten. Simkortet måste bytas men det nya ligger ju hemma.

På mässan kom jag på att jag glömt packa tandborsten. Tur att Seven Eleven finns så jag kan springa ut under middagen på Avenyn. Köper ett paket cigg, tuggummi och en tandborste. Killen bakom mig kommenterar: Ja, du, där har du allt man behöver. Trodde nog att jag fått napp för kvällen, ha ha. Packar upp på hotellrummet, inte fan hade jag glömt nån tandborste.

Andra mässdagen. Upp i ottan, lite tung i skallen efter det goda vinet men vad sjutton. På spårvagnen vid halvnio-tiden kollar jag schemat och inser att mitt pass börjar kl 11. Gah.

Tänk om man skulle ta och samla ihop sig lite...