Idag har jag och Chrille varit tillsammans i arton år. Förlovade i sexton. I juni firade vi vår sjunde bröllopsdag. Kan inte fatta det. Arton år. Så mycket vi har varit med om tillsammans. Oceaner av tid. Och ändå inte, vi har så mycket kvar framför oss. Det känns riktigt, riktigt bra!
Detta får mig oooooosökt att tänka på kontaktannonser. Som sedan leder tanken vidare till hur man i allmänhet presenterar sig själv. Hur skulle jag beskriva mig?
"Jag är en 34-årig gift tjej med två barn och hund, bor i radhus utanför stan, kör Volvo V70 och gillar att läsa. Har son-namn och gifte mig i en vit liten landsortskyrka med bakelseklänning och trerätters-middag på bygdegård".
Visst låter det spännande =)? Svennebanan i kvadrat. (Det är förresten gött att vara svennebanan. I min värld så betyder denna svennebananism att man är en trevlig person som är nöjd med livet.)
Men det är ju sant. Det är jag.
Men jag skulle hellre vilja beskriva mig så här:
"Cool och jävligt rolig brud i sina bästa år. Älskar att vara med sina ungar trots att de kan vara apiga och sin man när de väl får tillfälle att umgås. Älskar slemmiga godisgrodor, kaffe i alla former, lufttorkad skinka, polsk korv, tequila, Kvarteret Skatan och böcker av alla slag. Bor i äkta retro-radhus och odlar tistlar i rabatterna. Drömmer om att kunna åka till Krakow en gång i månaden. Sover i en skitgammal säng med alla familjemedlemmar (inkl. hund) klistrade vid kroppen. När jag någon enstaka gång lyckas vara alldeles ensam hemma brukar jag leka popstjärna och sjunga i låtsasmikrofoner. Är en fena på Singstar (enligt mitt mått) och vill gärna vara smartare än min man (vilket jag är men han vägrar acceptera det)."
Det är också sant. Jag tycker i alla fall själv att jag är cool. Och jävligt rolig. Det blir liksom lättare att tycka om sig själv och sina avigsidor när man bestämmer sig för att man är bra. Cool. Eller rolig. Eller bara helt tillräcklig.
Så vad vill jag säga med det här? Tja... inget, mer än:
Man har aldrig roligare än man gör sig. Och man blir aldrig cool, rolig eller lyckad om man inte tycker det själv. Go for it!
Visst är det helt otroligt vad tiden knatar i väg fort...18 år det är inte illa. Jag som tyckte att våra 14 år var många...:o)
SvaraRaderaJag tycker om din syn att se på sig själv. Jag ska också se mig som cool och alldeles underbar och inte som den där tråkiga medelsvensson som jobbar, handlar, tvättar och jagar ungar. VArje dag har ju potential att vara den bästa i ditt liv så det är bara att ta tillvara på tillvaron och ge sig själv "credd".
Kram från Kajsa
Och du ÄR ju sjukt cool och rolig!!
SvaraRadera