Hår...

Varför kan jag aldrig förutse alldeles självklara saker? Som häromdagen när jag åkte till simningen med dottern, iklädd byxor som slutar strax under knät och till det knästrumpor. Utan att räkna ut att jag måste ta av mig strumporna och flasha mina orakade ben för alla. Alternativet var att behålla strumporna på, men av två onda ting så föredrar jag att skämmas för håriga ben än att verka helt korkad. Det är inte första gången det händer. Förra gången satt jag i en gympasal i halvkorta byxor, orakade ben och helt omatchade strumpor som sett sina bästa dagar för att jag inte tänkte på att stövlarna skulle av... Det var värre än simupplevelsen. Kunde inte precis ta av mig strumporna för att ha en sak mindre att våndas över - det skulle inte se särskilt naturligt ut i februari.

Nu har jag insett att benvisar-säsongen är här för att stanna. Jag är inte överdrivet fåfäng, men hår av alla slag måste vara i ordning. Jag åker hellre till jobbet i pyjamas än med ofixat hår och lurviga ben - om jag bara kan förutse att de ska upp i ljuset :-).

Glad Påsk tillönskas mina läsare!