Jag är på väg från Stockholm till Växjö. Kommer till Stockholms Central, hämtar ut biljetterna. Går lite tidigare till mitt spår för att få lite luft efter en hel dag i en kurslokal där jag tagit slut på allt syre. Jag har inte tagit slut på det helt på egen hand då mina "elever" var en grupp lärare som hade väldigt mycket att säga hela tiden. En av dem förundrade sig över att de själva kräver ordning i klassrummet och biblioteket men när de sitter i skolbänken så har de svårt att inse att de i detta läge är elever och ska sitta och lyssna. Kan bara hålla med... men de var i alla fall väldigt trevliga.
Tillbaka till Centalen. Spår 12 var knökfullt, tågen var sena om folk som skulle med tre tåg flockades på en perrong, det var spårbyten hit och dit och allmän förvirring. Det förde tankarna till filmer om Andra världskriget, så här måste det sett ut i Berlin 1940. Anledningen till förseningarna var... spårbrist. Suck. Jag kände mig som hemma igen. Lund C byggs om och det är ständiga spårbyten och köer in till stationen och så vidare. I Lund kan det gå till så här: Man kommer till stationen och läser att tåget till Helsingborg ska gå från spår 7. Man kommer till spår 7 precis lagom för att höra en mycket otydlig högtalarröst tala om att "Tåget rassel rassel rassel helsingorg rassel rassel rassel spår 1". Varpå alla rusar över till spår 1. Äntligen framme pustar man ut, för att se tåget rulla in på spår 5. Och när jag ändå är och hackar på Skånetrafiken så måste jag bara skriva att två gånger har lokföraren GLÖMT att stanna på min station. Blir man trött eller? En gång på morgonen, tåget bara susade förbi, och där stod jag och 50 personer till och såg ut som fågelholkar. Nästa gång på min hemväg. Marginalen till bussen är 1 minut och tåget susar förbi, tvärnitar och börjar backa tillbaka. Missar bussen förstås. Och vad säger högtalarrösten? "Vi ber om ursäkt, men det är så sällan som snabbtågen stannar på denna station". VA?? Det går två snabbtåg i timmen, det ena av dem stannar här. Alltså stannar 50% av snabbtågen hät. Och vad är det för sätt att skylla ifrån sig?! Tänk om alla gjorde så? Kirurgen: "Jag ber om ursäkt för att jag misslyckades med ditt ingrepp, men det är inte så ofta vi gör armbågar, det är vanligare med knän".
I Stockholm började jag prata med en tjej som stod bredvid, hon skulle med samma tåg som jag. Hon pratade en blandning av bruten svenska och danska, hennes modersmål kan ha varit turkiska eller något annat icke-nordiskt språk. Ni kan ju gissa hur mycket jag förstod. Jag lyckades nog nicka på rätt ställen för hon såg rätt nöjd ut, men jag fattade nog högst 20%. Hon hade varit på en jobbintervju som entertainer men det var på en tidning?? Det lät som om hon sa det. Stod det "Underhållare sökes till klubbshow" i annonsen och när man kom på intervjun så var det plötsligt en journalist de sökte? Intressant rekryteringstaktik.
Ja, en inte alltför felaktig gissning är att jag fattat fel, och nu är jag faktiskt nyfiken på vad hon menade.... Men det får jag ju aldrig reda på eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)