Våren är här. Ett vårtecken lika säkert som som snödroppar har inträffat. Familjen O(inkl . hund) har varit på utflykt och befunnit sig utomhus i minst 60 minuter. Det var svinkallt, 5 grader och solen var framme ca 2 minuter. Jag frös som en nakenhund i Alaska trots vinterjacka, vantar, mössa och hela paketet. Ungarna var superglada och sprang sig svettiga med sin far på lekplatsen i Ängelholms hembygdspark medan jag och hunden huttrade vinden. Efter en kopp kaffe och en smygäten Snickers (som bara hunden var vittne till) fick jag dock upp kroppstemperaturen till acceptabel nivå och började njuta av den friska luften. Men då hade det gått så lång tid att pappa O tyckte att det var dags att åka hem. Eftersom vovven i sin nytrimmade tunna päls stod och skakade så höll jag med och vi packade in oss i bilen och åkte till Maxi och handlade mat.
Det är alltid spännande att handla med småtomtarna som kör varsin minivagn och slåss om vem som ska köra närmast mammas hälsenor. Lillebror höll på att bryta ihop för han fick en vagn med en ICA-pollett istället för en guldtia och det var tydligen tillräckligt för att han skulle anta den oerhört sorgliga looken med darrande underläpp. Det är en min som inte ens storasyster Johanna i sin elakaste stund kan stå ut med och bytte med honom utan knussel. Han har ett vapen som är otroligt mäktigt. Johanna står inte ut med den, hon börjar nästan gråta själv när han gör så.
Maten blev inköpt och lagad, och tillsammans med glass och strössel blev det en riktigt bra avslutning på rolig (om än lite kylig) söndag. För att avsluta veckan med flaggan i topp tänkte vi bada hunden på kvällen, men vi har ju att göra med en luttrad terrier som har ett sjätte sinne. Vi försökte smyga med vad som var i görningen, men hon smet in under Viktors säng som står inklämd mellan vår säng och väggen så gick det inte att få ut henne. Inte med korv, inte med löften om att gå ut, hunden låg pressad mot väggen och vägrade komma ut. Så hundbadet får vänta, vi får hugga henne när hon är oförberedd nästa gång :-).
Helt otroligt vilken intuition de små fyrbenta kan ha! Ibland går inte ens D ner från ovanvåningen för att hon inbillar sig att J ska klippa klorna på henne.. Och när det väl är dags för kloklippning måste jag lura ut henne i grovköket och stänga dörren (sedan får J ta över). Men om han ropar på henne skulle hon ALDRIg röra en fena i den riktningen!!
SvaraRadera