Men, blir de aldrig nöjda...?

Lillebror har varit på sitt första tandläkarbesök. En kaxig pappa medföljer och berättar stolt om våra barns überpräktiga tandhygien och matvanor. Självklart noggrann vals med tandborsten morgon och kväll. På vardagarna - bara mjölk eller vatten, oboy och juice tycker han inte ens om. Godis - på helgen på sin höjd, inga mariekex som fäster som murbruk i munnen (avsaknaden av dessa är snarare glutenintolerans hos dottern men det har inte tandläkaren med att göra). Inte en sockrad flinga så långt ögat når i det Olofssonska hushållet. De får frukt istället när de är sugna på nåt gott, säger stolte far och känner sig som århundradets förälder. Men då säger tandtrollstanten: JA JA, MEN TÄNK PÅ ATT DET ÄR MYCKET SOCKER I FRUKT.

Gah. Att de aldrig blir nöjda. Ska man ge ungarna en kålrot till mellanmål eller? Eller kanske ett glas fluor? Undras vad hon hade sagt om vi berättat att barnen får coca-cola till frukost och en klubba att suga på till natten. Kanske: Ja, ja, men ge dem inte för mycket frukt bara...