Det är dags för ännu ett kapitel i Magdas musikalminnen och turen har kommit till Kristina från Duvemåla. Kristina och Karl-Oskar Nilsson, två av de alla fattiga bönder som svalt i Småland på 1800-talet men fick nog när deras barn dog pga matbrist, tog sitt pick och pack och drog till Amerika.
De åkte över Atlanten med en sunkig överlastad brigg på vilken folk dog till höger och vänster. De kom knappt levande i land, åkte tåg, ångfartyg och gick till fots (bar sina minsta barn plus bagage) för att slå sig ner på en helt obefolkad plats där de tillsammans med fler svenskar byggde upp ett samhälle.
Själv hittar jag nästan inte hem utan Google Maps. Och tycker det verkar urjobbigt att flyga till Thailand - så många timmar liksom.
Jag såg originaluppsättningen i Malmö 1996 och vet inte hur många timmar jag lyssnat på musiken sen dess. Jag såg Kristina in Concert på Sofiero. Jag har läst böckerna flera gånger, sett filmerna. Och nu är det dags igen. Idag ska potatishäxemamman ut på alldeles egna äventyr med sin fina vän, Tian ni vet. Utan barn, det är en mycket ovanlig lördag. Vi ska till Göteborg och se Kristina från Duvemåla i en ny uppsättning av Svenska Teatern från Helsingfors och bo på hotell. Medan DJ-pappan har en ledig kväll och hänger med barnen.
Men vet ni vad - till skillnad från alla kvinnliga musikalhuvudroller som jag älskar är inte Kristina min favorit. Hon är alldeles för vek och ängslig. Och för gudfruktig. Det är Karl-Oskar jag beundrar. Som envist kämpar (Nilsa-näsans förtjänst, sägs det) för att förkovra sig och ge sin familj ett bättre liv. Som inte nöjer sig med sin lott utan förändrar sitt och sin framtida släkts öde.
Det är kanske dags att skriva en ny musikal - Karl-Oskar i Korpamoen. Hallå, Björn och Benny, kom ihåg var ni hörde det först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)