Pink Party var precis så trångt som jag befarat och för oss såg händelseförloppet ut så här:
17.00 Vi kom dit. Kollade runt, köpte lite dricka. Ola Selmén och Nic Schröder höll låda.
18.00 Sean Banan på scen. Vi älskar Sean Banan.
19.05. Jag och Ärtan ställde oss i en matkö och Chrille och Lillebror i en annan.
20.00. Ulrik Munther började spela.
20.10. Chrille och Lillebror fick mat efter ett långt köande. Vi andra stod i en kö till en texmexvagn som var så sjukt lång och sköttes av två flegmatiska personer som hade samma arbetstempo som apotekare.
Vid 20.30 lyckades Chrille tigga till sig några korvar till Ärtan tack vare att han kände en av de ansvariga. Min ädla make gav också sin burgare till mig och jag är lite osäker på om gesten beror på att han älskar mig så hejdlöst eller för att jag förvandlas till en eldsprutande drake utan mat. Kombinerat med trängsel hade detta kunnat få katastrofala följder så han gjorde Helsingborg en stor tjänst.
20.40 började Lillebror pipa om att han vill ha churros, till vilka kön var lika lång som till allt annat och jag höll på att få slag. Chrille räddade läget med sin tålamod och Lillebror konstaterade att han var trött och ville åka hem. Ärtan gjorde motstånd - vilket jag förstår, Eric Saade skulle ju uppträda kl 22. Men eftersom hon är en godisgris som hennes mor kunde hon mutas med en stor klubba och vi blev hämtade av allrafinaste Nina som både körde oss dit, hämtade oss och passade Stina där emellan. Tack!
Så det var mer köande än konsert, men barnen är nöjda och då är jag också nöjd!
Känns någonstans som ett klokt beslut att jag valde att inte satsa på det rosa partyt. Här finns ännu en drake nämligen..
SvaraRaderaMen härligt att ni är nöjda, med eller utan Saade!
Kram