De tusen sjöarnas rike

När Tilda var valp var jag ung, oerfaren och bodde på tredje våningen i stan - dåliga odds för en bra rumsrenlighetsträning. Chrille tyckte att han kunde men han var ofta bortrest, DJ:ade på partykryssarna hela veckor i taget. Jag och Mia festade varje helg och ja... Det kändes som det tog evigheter innan valpen blev rumsren

Idag bor vi på marken och är erfarna och ordentliga så det kommer att bli peanuts att lära Stina att inte kissa inne. Tänkte vi.

Så fan heller.

På dagen går det bra. Stina och Chrille hänger tillsammans, den ena jobbar den andra sover. De går ut då och då, valpen gör vad hon ska osv.

Men sen kommer jag och barnen hem och det är som att dra ur en badkarspropp. Igår kom jag hem kl 17. Tog ut henne, hon kissade. Sen pinkade hon två gånger inne. Kl 19 gick jag ut igen. Score igen. Sen pinkade hon inne två gånger innan kl 21.

Var kommer allt ifrån? Det är inga små pölar. Hon fattar att man gör det ute. Och inne...

Hon är bara fyra månader, jag vet. Men det känns bara som en evighet. Vi har gått i pölar och torkat i över två månader nu. Och om jag får ett råd till som lyder "Ni kanske ska prova att ge henne godis när hon gjort det ute" så börjar jag skrika. Eller att vi inte ska skälla på henne. Vi gör allt enligt regelboken.

Och om någon en gång till säger att deras hund minsann aldrig gjorde något inne eller blev rumsren på en vecka så ska jag skalla hen.

Paulina kallar vårt hem för De tusen sjöarnas rike. Ett bättre namn finns inte.

Tur för dig att du är så söt, din kissloppa.