Vår säng är the place to be. Hela familjen inklusive hund är av den åsikten. Men 160 cm som är så sköna att sova på trots ansenlig ålder förvandlas till ett helvete när man ligger fem i den. För tag sen köpte vi en ny gavel i metall, den är lite högre än den gamla och den gamla vovven har lite svårt att komma upp. Hade hoppats att hon skulle låta bli att försöka, men icke, hon gör hur många försök som helst och hennes halsband med namnbricka klingar galet mot metallen vid varje försök. Hon ger sig aldrig heller. Lillebror tvärvägrar egen säng. Ärtan kommer tassande och smyger ner utan att märkas. Man märker det inte förrän man vaknar helt inklämd och det känns som om man ligger i en liten ask med väggar som sakta rör sig inåt. Panik. Ont i kroppen. Hunden biter en i tårna när man försöker sparka ner henne.
Jag ska skrota min klockradio och börja använda mobilen som väckarklocka. Då kan jag rymma ifrån sänghelvetet och sova var som helst. För tomma sängar finns det ju gott om det vårt hem.
För att skingra den negativa energin som nu beslöjar denna blogg bjuder jag på en bild från gårdagens utflykt. It´s a great town after all. Helsingborg is da shit.
 |
| Min bästaste bästis Paulina och min finaste (och enda) guddotter Sara på strandpromenaden. |
J undrade just hur det skulle bli när vi blir en till, eftersom han påstår att det är lite trångt ibland i vår säng. Det tycker dock inte jag, det är bara han som är känslig :-) Men så är vi bara 2 vuxna och ett barn - än så länge :-)
SvaraRaderaHade jag varit som du hade jag gjort som du planerat - lagt mig i en annan säng!
Hoppas att du får sova gott inatt!
Kram!
Låter ungefär som oss i vårt sovrum... varje morgon vaknar man på det viset... :/, men trösten är att jag inte vet någon 15-åring som sover hos sina föräldrar... vilket måste betyda att det är övergående... :)
SvaraRadera