Hyllning till Hålan

Jag bor på ett litet ställe, låt oss kalla det Hålan. Hålan kallas ofta för en by, fast det kallades ju den lite större håla som jag växte upp i också, och där fanns det skoaffär, modebutiker, tio pizzerior, socialkontor, kommunhus, fyra grundskolor, gymnasieskola och systembolag. Man sa "byn" för inte var det en stad, inte.

Men om det var en by, vad är då Hålan? Här finns det en pizzeria och en f-6-skola med 250 elever. Och en kyrka förstås. Det är egentligen bara en massa hus. Hålan har inte ens en egen postort, vi bor i Staden står det på breven. Det mest passande namnet vore nog "stadsdel". Eller hur?

Jag ska nog säga till folk att jag bor i en stadsdel som heter Hålan. Ha ha, då blir stadsborna tokiga. Jag ska kanske säga att jag bor "på Hålan" för det är mer urbant. Folk kommer att gå i taket. Men för bövelen, vi har faktiskt en stadsbusslinje hit numera. Så det så.

Vad jag egentligen tänkt säga var att jag älskar Hålan. Det är ett ställe dit jag flyttat med min familj, jag har inte tillstymmelse till rot här och den är bara min. Jag har underbara grannar, barnen har fantastisk personal på dagis och skola, och vi har börjar skaffa oss nya vänner här. Hålan är grön och lummig, tyst, ren och mysig. Att gå till centrum i foppatofflor och joggingbyxor är en omöjlighet då det inte finns något centrum. Den totala avsaknaden av några som helst butiker eller tjänster gör att man tar sig till stan när man behöver nåt och då får man tillfälle att ta ut höet ur hatten och sätta på sig stadskläderna. 

Och så har det byggts en ny cykelväg som går hela vägen ner till stranden, ca 5 km. Det ni! Hålan rules!