Sicken beeda!

Klockan 16.15 ringer Chrille: Ska vi grilla ikväll? YEES skriker jag och börjar packa ihop, tåget går 16.48. 16.25 gräver jag i fickan efter cykelnyckeln. Faaaan - nyckeln är i den andra jackan. Hemma. Men vänta, hur kom jag då hit imorse? Gah, jag åkte ju bil med en kollega. Stadsbussen som tar mig till centralen innan 16.48 gick 16.23. Inte en chans. Jag kommer att komma hem en hel timme senare...

Rusar som en galning för att det finns en liten chans att jag hinner med en länsbuss som går från ett annat ställe, om jag springer kan jag hinna. Det är en bit... lär bli svettigt. Då kör en bil upp bredvid mig och en annan kollega, som bor i Helsingborg, vevar ner rutan och frågar: Det är inte så att du vill åka med hem? YEES -  man skulle kunna kyssa människan!

Till saken hör att vi aldrig har samåkt för att han brukar komma till jobbet supertidigt och åka hem tidigt för att slippa rusningstrafiken. Men inte just idag. Sicken beeda, säger man här i Skåne när man har turen på sin sida.