torsdag 4 mars 2010

Jag är vaken!

Klockan är 21.10 och jag är VAKEN! Denna plötsliga energiökning beror på att jag varit på föredrag med Åsa Linderborg, och hon pratade om sin pappa som hon beskriver i sin fantastiska bok, Mig äger ingen som kom 2007. Jag läste den då och älskade den. Men då för tre år sen så läste jag den med lite andra ögon. Jag var ganska nybliven tvåbarnsmamma och fokuserade rätt mycket på det här att mamman lämnade henne och skaffade en ny familj. Kan en mamma göra så?

Åsa sa ikväll: Min mamma lämnade inte mig för att hon ville ha mig. Hon lämnade mig för att jag hon inte kunde med att lämna pappa alldeles ensam. Och att lämna det finaste hon hade till pappa var hennes straff för att hon blev förälskad i en annan man.

Nu har jag liksom gått vidare och istället ser jag den enorma kärlek som pappan hade till sin dotter. Hur de pratade och gjorde allt tillsammans. Alla runtomkring hjälpte honom att klara av att ta hand om henne trots att han hela tiden sjönk djupare i sitt alkoholmissbruk. Och när jag satt där och lyssnade kom jag på vad min bok - som jag en gång har lovat mig själv att skriva - ska handla om. Den ska handla om några av de människor som gjort mig till den jag är.

Min morfar som pratade, lekte, promenerade med mig, lärde mig läsa och fick mig att sitta tyst som en mus och titta på fotboll. Jag kunde titta på sport i timmar bara för att få sitta i hans famn. Min mormor som tvättade, städade, lagade mat, badade mig och såg till att jag var hel och ren men som jag aldrig minns läste för mig eller lekte med mig. Hon är helt anonym i mitt minne, det är rent sorgligt. Min mamma som faktiskt lämnade mig i några år - men jag har aldrig någonsin känt mig lämnad. Min pappa - som jag bara fick ha i 18 år av mitt liv.

Om dessa eller några av dem skulle jag vilja skriva en bok om. En bok lär inte komma ur min dator än på många år. Men kanske en dag, man vet aldrig!

Jag ska också tänka på hur viktigt det är att prata och vara med barnen, ge dem av sin tid. Hur oviktigt det egentligen är med superrena lakan, ett finputsat hus och utlandssemestrar. Det är bättre att fika med barnen på altanen än att lämna in dem på Bamseklubben i Thailand!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Gör mig glad - skriv en rad! =)