Jag undrar när jag egentligen fastnade i Let´s dance. När gick det över från att vara barnens nöje som jag betraktade från sidan till fredagskvällens höjdpunkt som jag råglor på långt efter att barnen har somnat i soffan?
Så här sitter jag och hejar häcken av mig på söta Claudia Galli. Och glor ut över vårt superskitiga hus. Trappan är vit och fin, dörrarna är vita och fina, de nya golvlisterna är nästan på plats. Men det mesta är rätt lortigt. Det är en del slipdamm kvar. Och tapeterna är solkigare än någonsin. Det blir till att måla i sommar. Så fort något blir fint så ser resten fulare ut än någonsin. Gah.
Och mitt snåla fejs och jag har beställt trappstegsmattor på ellos med en rabattkod som gav 50% lägre pris. Man får hoppas att de ser bra ut. Imorgon när allt är klart ska jag städa som en galning. Eller i alla fall lite. Sen ska jag åka till en trevlig familj och se the big final. Och då ska jag heja på Salem Al Fakir. Och Anna. Och Jessica. Och... jag trodde aldrig jag skulle säga det: Jöback. Det är en riktigt bra ballad. Shit, först tyckte jag att allt var uselt. Och nu har vi plötsligt en bra final. Samma visa varje år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)