Ulf höll benet upp och ner, nu är julen slut!

Ulf höll benet upp och ner, nu är julen slut! Ni som inte vet vad jag flummar om har inte sett Kvarteret Skatan. Skyll er själva. Det är världens roligaste program. Så det så.

Idag reste syster och barn hem till Gran Canaria. Buhu. Det var väldigt mysigt att dem här. I två veckor har vi gjort allt tillsammans, trista saker som diskmaskinstömning och konflikthantering (fyra barn mellan 2 och 6 år... say no more), roliga saker som pulkaåkning och Kvarteret Skatan. Soffläget framför TV-n varje kväll, DVD'n laddad med svensk humor och film. Chips. Och godis. Och spansk korv. TV- och sofforgien avslutades igår med 10 år med Parlamentet. Riktigt kul. Idag var det inte lika kul att jaga två veckor gamla, välgödda dammråttor och skura golv men allt har sitt pris.

Nu har de kommit hem till sitt och vi vet inte när vi ses nästa gång. Känns lite deppigt. Men ändå sitter jag här i min röda soffa, i julgranens sken och känner mig lycklig. Min fina syster yster och de små sötingarna har firat jul och nyår med oss. Lämnade pappa hemma för att jobba och valde att vara med oss. Jag älskar er! Jag älskar mina ungar. Min man. Min mamma. Min hund. Mitt lilla, ständigt stökiga hus som inte riktigt rymmer fyra personer och ett företag men det går. Min röda soffa. Mina vänner. Mina släktingar. Mina pendlarkompisar. Mitt jobb och kollegerna. Min fula trädgård. Mina fina grannar. Barnens underbara skol- och dagisfröknar. Och så mycket mer som finns omkring mig och som jag älskar.

Jag är så trött. Det har varit två intensiva veckor. Mina händer är torra, spruckna och fulla med småsår och brännmärken (jag har lagat mat flera gånger, ni vet ju hur bra jag är på det...) , ryggen är helt kass, huvudet har två bulor (jävla vägghyllor), näsan rinner som en kran och ögonen kliar (kvalsterallergi är skit) men soffan är så skön och teet så gott. Och snart ska jag krypa ner mellan två varma ungar i den gamla slitna sängen som jag sover så gott i. Och om många timmar kommer älskling hem från jobbet men det märker jag inte ens. För jag sover stenhårt och lyckligt.