En lång vänskap är slut. Har precis läst sista boken om Kurt Wallander, Den orolige mannen. Den var rätt seg men den sista tredjedelen var ganska bra. Men det är oviktigt. Har man läst alla böcker om Ystadpolisen så måste man läsa den sista. Jag har känt Kurt (som ser ut som Rolf Lassgård, INGEN annan) sen 1996. Har följt hans ganska miserabla privatliv och hans framgångsrika jakt på mördare genom tio böcker. Och ni som tänker läsa den sista boken kan sluta läsa nu, för nu avslöjar jag slutet.
I sista boken har dottern Linda träffat en man och fått dottern Klara. Wallander och Linda får äntligen en riktigt bra relation. Wallander får besök av sin stora kärlek från Riga, Baiba Liepa som berättar att hon är döende i cancer. Han råkar också ut för korta minnesluckor, han kommer på att han inte vet var han är och varför han är där. De allra sista raderna i historien om Kurt Wallander lyder:
Skuggan hade djupnat. Och långsamt kom Kurt Wallander nu att försvinna in i ett mörker som några år senare definitivt skickade ut honom i det tomma universum som heter Alzheimer.
Sedan är det inte mer. Berättelsen om Kurt Wallander tar oåterkalleligen slut. De år, kanske tio, kanske fler, han har kvar att leva, är hans egen tid, hans och Lindas, hans och Klaras, ingen annans.
Jag läste dessa rader på ett flygplan och satt med tårar i ögonen. Och i det ögonblicket insåg jag att Kurt Wallander har varit en del av mitt liv. Precis som poliserna van Veeteren, Gunnar Barbarotti, rikskriminalchefen Lars Martin Johansson, journalisten Mikael Blomqvist, symbolforskaren Robert Langdon, Anne Shirley på Grönkulla, alla vanliga människor som tappar greppet om livet i Karin Alvtegens böcker och andra romanfigurer faktiskt är delar av mitt liv som läsare. De är mina vänner. De har släppt in mig inpå livet som de flesta verkliga personer inte gör. Och nu har jag förlorat en vän. Farväl Kurt Wallander!
Ok, jag läste början på ditt inlägg - och slutet, men inte det där emellan, för jag vill inte veta riktigt ännu :-)
SvaraRaderaMen visst är det sorgligt när man inser att det är den sista boken? Jag har dock en kanske ganska trist förmåga att kunna läsa om böcker efter ett tag..
Har aldrig varit inne på din sida förut men jag inser snabbt att jag måste komma tillbaka. Av din litteratursmak att döma kan vi nog ha utbyte av varann. I alla fall jag kan säkert vara road av dina inlägg. Din presentation var rolig också.
SvaraRaderaHa det gott sålänge=)