Svetten lackar

Svetten rinner längst ryggraden men tistlarna är borta, så även de flesta maskrosorna som höll till i rabatten. Städar för fullt och inser hur bra det är att bjuda hem folk lite då och då - man städar bort skit som annars hade stått till nästa år. Snacka om hyckleri. När jag går på fest brukar jag få ångest för att alla har det så fint hemma medan jag bor på en soptipp. Men så när jag ska fest själv så röjer jag järnet och har det lika fint. Och ger någon annan ångest... kanske. Troligvis inte för så noga städar jag inte. Men visst är det lite fånigt, man städar för att ge sken av att man är en ordentlig typ och dölja sin lortgrisiga sida.

Mamma brukar säga att jag ägnar mig åt Auschwitz-städning. (Folk från Polen brukar ofta ha krigsåren som referens för det mesta.) När någon viktig typ skulle komma och inspektera koncentrationslägren så gömde man undan de mest utsvultna stackarna och visade bara upp de pigga och friska. Men den liknelsen menar mamma att jag trycker in kläder, papper och andra grejer i alla skrymslen och så ser det snyggt och prydligt ut. Sopar skiten under mattan helt enkelt.

Ja, jag erkänner mig skyldig till detta brott. Så för fan, kära gäster, öppna inga dörrar utom toaletten och låt mig tro att ni tror att jag alltid har det fint!