Ovanligt oensamt

Jag är ovanligt oensam hemma idag. Trots frånvaro av Chrille från arla morgon (ovanligt, han brukar snarare vara frånvarande mellan 22-05 och sen vara halvt frånvarande på förmidda
n) så känner jag mig inte ensam. Är omringad av 4 barnfötter och 12 hundtassar. Eller omräknad till kilo, 34 kg barn och ca 70 kg hund. Jag har inte tråkigt heller. Bakar tårtbottnar till morgondagens kalas medan jag kryssar mellan utfläkta hundkroppar. Nyss var vi ute och gick hela gänget. Det var inte heller tråkigt. Nu ska vi ta bussen till stan för att hämta bilen och köpa det sista inför morgondagens barnkalas samt grillfest. Men nu får hundarna stanna hemma.

Ikväll blir 8 tassar/60 kg hämtade av sin husse och matte. Och Chrille kommer hem en stund för att sen sticka till jobbet igen vid 22-tiden. Då blir allt som vanligt. Hur ska jag vänja mig?

Igår när vi gick och la oss ihop (ännu en ovanlighet, hela den här helgen är ju crazy) kom en av de gästande hundarna och la huvudet bedjande bredvid mig i sängen. La upp framtassarna på sängkanten och tittade oskyldigt upp i taket. Väntade på reaktion men då den uteblev smög hon upp med baktassarna också. Gissa om det såg roligt ut, en stor, smal hund som står upp på en liten yta och försöker se ut som om den inte alls är där. Äsch Simba, gå och lägg dig, sa jag, och menade förstås på golvet. Simba såg skitlycklig ut och damp ner sina kilon rakt på mig. Till hennes olycka fick hon inte ligga kvar.