Äta, jobba, sova, dö....

...jag går och fiskar...!

Har bara jobbat i tre dagar men känner mig helt deppig. Fast jobbet är ju kul. Så det är inte jobbets fel att jag deppar och tröstäter allt jag hittar i köksskåpen - allt från barnens bortglömda kalasgodis till smuliga Digestivekex. Det är det här med tiden. Att dygnet är för kort på nåt sätt. Jag vill gärna jobba heltid som jag gör - hur ska man annars få nåt gjort på jobbet - men det skulle vara mer kvar av dagen när man kom hem.

Fast det är ju inte helt sant heller. Barnen de stackarna är helt slut efter dagis - är helt ur balans efter fem veckors ledighet - och är som små hålögda monster när jag kommer hem. Bara gnäll och kiv. Och jag som längtat efter att komma hem till dem bara önskar att tiden kunde gå fortare så de kom i säng och jag fick vara ifred. Idag var det katastrof. Jag var var en monstermamma och en monsterfru, Johanna fick värsta utbrottet för att vi skulle äta mitt i Bolibompa. Det var så våra 34-åriga fönster höll på att ramla ut. Viktor höll sig rätt glad tills jag fick spel och skällde på honom typ 200% för mycket för ingenting. Sen bröt han också ihop.

Chrille jobbar jättemycket, och det är ju bra, har man inget att göra som egenföretagare så är det ju inte så muntert. Men är en kvinna på pissigt humör så är hon. Så han fick sig lite han också.

Så här skulle jag vilja ha det:
Sova till kl 8. Dricka kaffe, glo i tidningen, duscha. Transferera mig till jobbet med en fingerknäppning (inga jävla tåg som stannar i Teckomatorp och morgontrötta busschaufförer). På skrivbordet väntar en latte från macken och en nybakad minibaguette med Bregott Oliv. Jobba 8 timmar. Komma hem. Ligga på soffan 60 minuter, helt ostörd. Äta med familjen i rosa sken utan utbrott. Titta på Bolibompa med barnen. Pyssla med Johanna utan att Viktor skrynklar/äter/kastar hennes pyssel. Leka med Viktor och hans bilar, utan att Johanna har ont överallt och tvingar mig att springa och hämta 18 plåster. Läsa godnattsaga för båda, en och en - men inte Här kommer polisbilen, Viktor har i mina drömmar slutat att gilla de satans Halvanböckerna. Sen somnar barnen och klockan är bara 20. Sen är hela kvällen kvar för att umgås med Chrille, kanske se en bra film, läsa en bok och sen sova i 9 timmar. Nobelpris utlovas för den som löser det här!