Jag kan inte minnas när jag senast längtade så mycket efter semestern. Efter den känslomässiga berg-och-dalbanan som det varit att få nytt jobb och ta en massa beslut är jag helt matt i huvudet. Vill bara åka till Krakow, andas in avgaser och hänga på tutan i varje korsning. Längtar efter trängseln på torget, alla närgångna duvor, gatumusikanter, sommarkolonibarn i gåsarader, droskor med trötta hästar, mat i varje hörn och en kall Zywiec på en av de hundratals uteserveringarna. Sitta och titta ut och bara njuta.
Fast... jag glömmer att jag har Viktor. Viktor som är som vilken 2-åring som helst fast kanske lite mer.... pigg. Uteserveringar har ett stort minus och det är att de är ute. Jag minns speciellt en middag förra sommaren i Krakow. Vi valde en restaurang med rejält staket, inte bara tjocka rep på små stolpar. Barrikaderade med barnvagnar och stolar så han inte skulle kunna smita ut. Han ägnade hela första halvtimmen åt att försöka komma ut. Klättra över.... uiiii nej det gick inte. Så han började åla sig ut. Huvudet först, nej, det var visst för stort så han vände på det hela (inte dum för att vara knappt 1, 5 år faktiskt). Det gick bra ett tag, nästan hela ungen utanför staketet. Men sen tog det stopp, huvudet var för stort från det hållet också. Men kom servitören med maten och vi fick maka på oss lite för att släppa fram honom. Det tillfället missades inte av mig son och han drog iväg som en skott, mormor efter för hon satt ytterst. Hon är dock inte så snabb så en vänlig själ fångade upp gossen innan han dök under en häst.
I år har jag skaffat info-armband till bägge barnen. Har funderat på om det finns en variant med GPS. En liten sändare som funkar med mobiltelefonen. Det skulle nog blivit årets julklapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Gör mig glad - skriv en rad! =)