Jag och mina löss

Ni vet när barnen får löss och man avlusar sig själv just in case? Inte? Jo, några av er måste ha haft löss i familjen, barnen släpar hem allt möjligt från skola och dagis. 

Hemma hos oss är det visst tvärtom. Jag rivstartade dagen med att hitta objudna äckelgäster i mitt hår och körde en smarrig avlusning vid 5.30. Efter jobbet blev det noggrann inspektion av de två högst misstänkta smittokällorna men tror ni att jag hittade så mycket som en sketen gnet? Icke. Inte ens med läsglasögon och ficklampa. 

Ärtan hade lite mjäll och Junior alldeles för långt hår men det var allt. Nu sitter de ändå i badkaret med lusschampo i frillan för jag kan inte tro att det verkligen är lusfria. Hrmpf. Jag har inte lånat kompisarnas borste efter gympan, jag lovar! 

Bläh. Är det inte löss så är det svinkoppor. Eller allt annat äckligt man kan få. Det är bara mul- och klövsjukan av alla skumma grejer som barnen haft jag sluppit undan.

Läsglasögon var det ja. Imorgon ska jag dessutom till audionom och få besked om att tant troligen behöver en hörapparat. Och efter det ska jag färga håret lila och gå och ansöka om en plats på ett ålderdomshem. 

Over and out. Nu ska jag och mina löss gå och lägga mig. (Om det råkar finnas nåt lik kvar, vilket är högst osannolikt för jag har kammat så hårbottnen lossnat.)