Mentalt dödläge

Jag har hamnat i nåt obehagligt mentalt dödläge. Det har varit så sjukt stressigt på sistone, både hemma och på jobbet. Ingen tvingar mig till att engagera mig så mycket i allt möjligt så jag klagar inte. Det är kul att ha fullt upp. Men mina stackars barn får bara höra "skynda skynda skynda vi är sena" hela tiden. (Fast Ärtan är ju kroniskt långsam och "ska bara" så mycket så det är faktiskt inte bara mitt fel.)

Och så när jag väl har en stund över, vad gör jag då? Jo, sitter som en zombie med iPaden, glor på FB och matar höns på Hay day. Begåvat. Men jag orkar inte nåt annat. Så därför är det bra att jag har fullt upp, för då gör jag nåt vettigt. Jag behöver något som tvingar mig. Men då kommer jag osökt in på den berömda hönan och hennes ägg. Vad kom först?

Jag måste ta mig i kragen. Måste.