Jag är på Väla. Helvetet på jorden. Men vad gör man inte för de små barnen. Som inte är så små. Ärtan med kompis shoppar Victoria Secrets stinkbomber och käkar på McD. Jag äter sushi och dricker kaffe och hoppas hinna läsa lite. På behörigt avstånd.
De har beställt själva och sitter där och tuggar utan mig. Jag är reducerad till taxichaffis och bankomat. Men så stolt ändå. Och lite chockad över att den här tiden redan är här.
Den andra ungen ("bebisen") har spelat två fotbollscuper i helgen. Utlånad till 05:orna (äldre) igår. Gjort två mål. Eller tre? Vunnit dagens match med 22-0. Vem vet, kanske säkrar vi vår pension här.
Nu måste jag bara hitta en stund till den minsta ungen, den lurviga. Ingen helg är fulländad utan en skogstur med Stina.
Jag känner mig nästan lite avundsjuk på den där stunden; sushi, bok och ensamhet!
SvaraRaderaKram!