Potatishäxans pyttipanna

Favorit i repris

2012-01-28T09:54:00.001+01:00

Gissa vad jag är? Jo, sjuk. Fick gå hem från jobbet och lägga mig med feber. Har enligt traditionen bokat en träff med Paulina imorgon, undras hur det ska gå med det. Vi har inte setts sen julafton. Inte klokt.

Ännu en skojig helg har inletts alltså. Det är roligt nästan jämnt.

Jag hatar vintern.

Men jösses

2012-01-26T18:44:00.001+01:00

Är ni kvar? Jag har glömt er. Det är januaris fel. Jag hatar hatar hatar hatar denna årstid. Min högsta önskan är nu en mjuk och varm grotta full med godis. Där vill jag sitta tills det blir vår.

Nytt i veckan: Firmabilen har kommit. Tjohoo! Tänk att äga (ok leasa då) en bil som gått 0 km. Ja inte nu längre men i måndags.

Så nu är Volvon min. Hur kul det nu är att äga en bil som gått 39 000 mil. Men den kör mig till och från Ramlösa varje dag så jag kan ta tåget i lugn och ro utan den ständiga oron för missad buss.

Räkningen för taklagningen har inte kommit än. En cliffhanger det där. Lillebror har halkat och ramlat på ansiktet och ser ut som en boxare i fejset. Stackarn. Inga bestående skador dock.

Tiden går som vanligt sjukt fort. S tur är, då blir det ju vår inom någon slags rimlig framtid.

Godnatt.

Intressanta fenomen i vardagen del 2

2012-01-19T18:31:00.001+01:00

För oceaner av tid sedan inledde jag en artikelserie under rubriken Intressanta fenomen i vardagen, men eftersom den brillianta humorn i denna blogg sakta tynade bort (vilket troligen är Fredrik Backmans fel eftersom han är så rolig och skriver så bra så jag får skrivkramp) så övergav jag idén.

Men nu har jag kommit på ett nytt intressant fenomen att ta upp, nämligen fenomenet med folk som måste vägra saker. Oftast råkar jag ut för dem som antingen vägrar Facebook eller smartphone i allmänhet, vissa känner sig nödgade att rikta in sin vägran mot iPhone i synnerhet. Det är inget konstigt i sig att man ogillar saker och ting. Jag ogillar och undviker exempelvis mellandagsrea, Så mycket bättre och rödvin. Men jag går ju inte runt och manifesterar att jag minsann vägrar mellandagsrea. Eller rödvin. "Vill du ha ett glas rött!" "Nej tack, jag vägrar rödvin, det är minsann inget för mig!"

Dessutom jag provat alla de tre ovan nämnda och har ett empiriskt grundat ogillande. De som vägrar Facebook och smartphone har oftast det gemensamt att de aldrig provat. De har bara bestämt sig för att det alla andra gillar är inget för dem.

Och just precis nu, i denna stund av flödande inspiration kom jag på ett fenomen till. Men det kommer en annan dag. Under tiden kan ni roa er med detta gäng, som också gillar att vägra saker och ting.

Klicka här, alltså.

Ny familjemedlem

2012-01-18T19:09:00.001+01:00

Ärtan önskade sig en Cookie the playful puppy i julklapp. Det är en leksakshund som skäller, gnyr och rör på huvudet och svansen. Den kostar tusen spänn. 1000! Eftersom vi är vid våra sinnens fulla bruk köpte vi ingen Cookie the playful puppy. Vi har redan Scoddles och Pipsquik, två batteridrivna hamstrar som ingen tar hand om. Samt en riktig hund, icke att förglömma. Jag fyndade en rosa laptop på Blocket, fyllde på med lite smågrejer, julen var kirrad och dottern nöjd.

När det var dags för skolstart efter lovet tömde jag Ärtans ryggsäck och hittade, förutom ett ludet äpple och ett par leriga vantar, ett skolarbete om julen. På uppgiften "Rita vad du önskar dig mest av allt i julklapp" hade hon ritat den svindyra fåniga hunden. Modershjärtat fick lite ångest, men men, så kan det vara ibland.

Jag kunde dock inte släppa det och tog en snabbtitt på Tradera och tro det eller ej, där fanns en hundjäkel till salu. I nästan nyskick. Utropspris hundra spänn. Som hittat. Jag kammade hem den för 130. Dessutom fanns den för hämtning i Kävlinge - på hemvägen så jag snålröven kunde slippa portot. Gav kvinnan en tjuga extra av ren glädje över mitt fynd.

Så nu bor Cookie the playful puppy hos oss och lystrar till namnet Shelly.

Den säljande dottern såg inte det minsta ledsen ut över att hennes hund fick ett nytt hem, så jag gissar att man tröttnar rätt fort. Den enda som såg ledsen ut var mamman som gjort en grym förlustaffär. Men men, den enes död den andres bröd.

Så, förutom att jag blev avslängd från tåget i Landskrona pga nedriven kontaktledning och fick åka buss runt halva Skåne i 1,5 timmar för att komma hem så har det varit en bra dag.

Ja men lägg av!!?!?

2012-01-16T21:17:00.000+01:00

Jag har precis skrivit ett "lätt syrligt" mejl till en "tjejklubb" vid namn GIRL-IT. Det finns liksom gränser för vad man står ut med. Jag fick hem reklam om den här "tjejklubben" som varje månad skickar ut ett medlemspaket fyllt med en massa "tjejprylar", till exempel en tidning om kändisar, smink och mens samt "läsvärda böcker om allt en tjej kan tänkas fundera över på sin väg mot vuxenlivet". Eftersom jag passerat den fasen för rätt längesen och den enda av kvinnligt kön som är kvar i detta hushåll när jag räknats bort är Ärtan så är möget troligen riktat till henne.

Om man beställde inom sju dagar fick man en gigantisk sminkbox med bland annat sex läppglans UTAN EXTRA KOSTNAD. Wow. Fantastiskt.

Hallå, min dotter är ÅTTA år. 8. Går i tvåan, avgudar fröken, sover med två nallar och en snuttefilt, leker med Barbie och trängs i min säng. Hon använder inte läppglans, behöver inte fjorton nyanser ögonskugga och är faktiskt inte ens nära att vara på väg till vuxenlivet. Hon har precis lämnat småbarnsstadiet för bövelen.

Helt sjukt. Till saken hör att min prettoådra ryser bara den ser tidningshelvetet, och jag kommer att ha väldigt svårt att bevilja denna typen av "klubbar" även när hon har åldern inne (vad är det för fel på Kamratposten, va? Va??) men nu är det bara helt absurt.

Det värsta är väl att hon berättar att nån klasskompis redan fått beställa och fått hem sminkboxen. Men snälla föräldrar. Snälla. Hur tänker ni nu?

Nej bästa GIRL-IT, ni kan ta er "tjejklubb" och köra upp den nånstans. Jag önskar jag kunde bussa moralpolisen på er.

Mvh
amish-morsan

Lite spooky

2012-01-14T20:56:00.001+01:00

Jag är inte det minsta vidskeplig men jag har en historia som känns lite mysko. Min vän sen 25 år fick i natt en liten gosse. En lillebror till sötaste dottern som är 1,5 år. Det är alldeles, alldeles underbart.

Min vän har fyra syskon. Jag, som inte har några alls, har alltid fått hänga med på familjefester av olika slag och de känns som min familj. Äldsta syskonet är en syster, sen en bror, sen en syster till och slutligen en tvillingsyster.

Äldsta systern har två barn - först en flicka, sen en pojke. Brorsan - likadant. Nästa syster har tre - flicka, pojke, flicka. När denna syrra hade fått sin första blev jag gravid. Klart det är en tjej, sa min vän, vi får alltid tjejer först. Och det fick jag. Och sen en pojke, det vet ni ju. Sen var det tvillingsysterns tur - flicka, pojke, pojke.

Vännens sambo sa att de skulle spräcka detta mönster, han hade nämligen blivit spådd två döttrar i rad. När de väntade sitt första barn visade det sig vara en flicka. Så klart. Men hon fick inte leva, hon var sjuk och fick avsluta sitt liv innan det hade börjat, strax efter halva graviditetstiden. När vännen blev gravid igen funderade jag på vad som skulle hända nu, räknades hon som den första flickan och det skulle födas en pojke? Nej, det kom en dotter. Och nu lillebror.

Så båda fick "rätt". Två döttrar på rad men en flicka och en pojke hemma.

En ganska häftig historia. Äldsta syrrans barn är nu vuxna. Gissa om spänningen kommer att vara olidlig om/när de berättar att de ska få barn!

Helgen säkrad

2012-01-14T08:44:00.001+01:00

Igår klockan 15 ringde Paulina och vi bestämde att jag skulle handla med mig vin ikväll. Klockan 16 satt jag på en buss i Lund och undrade om det inte var så att jag minsann höll på att bli lite snuvig. Nu, 16 timmar och nästa ett kleenexpaket senare vet jag att känslan stämde.

Helgen är säkrad, med andra ord. Jag är ett lomhört, snorigt kolli med röd näsa, huvudvärk och ingen ork och denna status kommer att gälla i två dygn framåt. Gissningsvis är jag frisk lagom till nästa arbetsvecka. Min kropp har nämligen alltid haft hög arbetsmoral. Jag hade vattkoppor på sportlovet, halsfluss på jullovet och sen jag började jobba har jag alltid haft allehanda sjukor på helger och andra ledigheter.

Jag var verkligen sugen på det där vinet och sällskapet hos Paulina. Men nu lär jag få ringa återbud och hålla mig till Treo Comp i min egen soffa.

Trevlig helg, hoppas ni mår bra!

Ungar

2012-01-11T20:55:00.001+01:00

Hämtade Lillebror hos en kompis på väg hem från bussen. Ska vi köra bil? frågar han. Nej, vi går, upplyser jag. Och ungen svarar:

Palla gå.

Han är 5 år. Vad fan hände? Vem spolade fram tiden tio år? Va? VA??

Ärtan duschar, med dörren öppen som vanligt och sjunger för full hals. Efter en lång stund börjar jag fundera på om nästa lön kommer att räcka till att bekosta
allt detta varmvatten och galer: Hallååå har du tvättat håret och kroppen än? Varpå Lady Gaga i duschen svarar att det, det har hon helt glömt bort.

Jag undrar så vem hon har fått den tankspriddheten från? Vi som är så fokuserade och aldrig glömmer. *host host*

Dramadrottningen som till slut lät sig övertalas till ett foto. Men intog sura minen med en gnutta martyrlook.

Nu kör vi

2012-01-09T06:00:00.001+01:00

Goddagens, Veiron i ottan här. Utvilad efter 17 lediga dagar, redo att möta vardagens vedermödor. Tror jag. Jag ska som vanligt efter en lite längre ledighet börja ett nytt liv. Om jag bara kunde komma på hur det nya ska skilja sig från det gamla...Ha en skön vecka!

Twitter och lite annat svammel

2012-01-07T18:50:00.001+01:00

Jag twittrar, som jag ju nämnt tidigare. Den vanligaste frågan man får är: varför? Och jag har inget bra svar, mer än "för att man träffar roliga människor där, och det är kul". Hittade en twitterskola som beskriver syftet med Twitter väldigt bra. Varsågod och läs!

Annars inget nytt under solen. Solen, förresten, visade sig igår, det var ljuvligt. Ungarna skickades ut och betedde sig som mullvadar som råkat sticka ut huvudet vid fel tidpunkt.

En ledig dag kvar, sen väntar jobbet igen. Jag är inte sugen på de tidiga morgnarna, de sena kvällarna, de krånglande tågen eller den mördande tröttheten om kvällarna. Men jag är sugen på att jobba. Jag har ett roligt jobb och framför allt, underbara kollegor. Så jobbet - snart kommer jag!

Städtant/surtant

2012-01-04T23:43:00.001+01:00

Nu har jag varit ledig så länge så jag inte vet vilken veckodag det är när jag vaknar. Och så länge så jag vilat upp mig och börjar städa. Ugnen, bakom spisen (Hälsovårdsmyndigheten hade svartlistat oss för den om vi vore en krog), Lillebrors rum (denna unge brås på sin mor, man får stoppa honom från att slänga alla sina grejer), vårt sovrum (hur kan en människa med så kraftig kvalsterallergi sova i ett så dammigt sovrum, jag måste vara en självplågere), Chrilles garderober (halleluja, vi slängde t-shirts som hängt med sen 1991) och så klart Ärtans rum (detta barn är nära släkt med hamstern och har dessutom ärvt sin fars förmåga att dränka sig i skräp tills hon själv inte får plats i rummet).

Det är nåt oerhört renande över att få gå loss på lorten på detta sätt. Och slänga! Har slängt tre papperskassar halvtrasiga leksaker och två säckar kläder, ytterligare två säckar väntar på att skänkas bort till bättre behövande.
Jag känner mig som om jag gjort nåt väldigt svårt och lyckats. I'm the kung of the world, typ. Fast queen då.

Städtantens rapport klar, nu lämnar vi plats för surtanten. Surtanten har sett premiäravsnittet av The Voice och gjort en sur reflexion. Varför är de kvinnliga domarna i talangprogrammen på TV så otroligt uppklädda och stajlade som om de var på Nobelmiddag? I The Voice satt Carola, friserad och glammig som få, i Idol satt Laila Bagge med jättehåret i full blom och i Talang blev vi alla skrämda av Charlotte Perrelli i krigsmålning och naglar längre och färggladare än Pelle Snusks. Medan Uggla, Bert och de andra grabbarna duger som de är. Klart man vill göra
sig lite fin i TV, men måste de verkligen glänsa mest? I deras fall är det tyvärr så att de faktiskt passerat över den magiska gränsen mellan snyggt stajlad och patetiskt översminkad som ett ryskt långtradarligg.

Varför detta retar upp mig vet jag inte riktigt, jag ser nästan aldrig talangprogrammen. Men ändå.

Nytt år

2012-01-01T21:04:00.003+01:00

Så går ett år ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Jag tänker som vanligt inte att göra någon årskrönika. Det har varit ett vanligt år. Ett vanligt, bra år.

Nyåret firades in i Blekinge tillsammans med goda vänner. Nyårsafton bjöd på galet vackert väder och ett spegelblankt hav.

Kvällen blev lång som vanligt, barnen har blivit för stora för are luras i säng klockan 22. Våra är livrädda för raketer men skulle tvunget vara uppe ändå.

2012. Det låter lite som science fiction. Som en film om en avlägsen framtid. Lika SF som Orwells 1984 måste känns när den skrevs 1948.

En veckas semester kvar. Så skönt.

Några liter barr och en nyårshälsning

2011-12-29T21:07:00.001+01:00

Hej bloggen och kära ni. Time flies, typ. Nu har vi dansat ut julen. Eller, kanske inte dansat men dock hivat ut granen vars grenar var helt kala. Några liter barr på golvet och ett skelett i mitten, så har det sett ut de sista dagarna. Nu ligger skelettet på gräsmattan och barren i en påse.

Det är en stor Icakasse, inte nån liten brödpåse om ni undrar.

Nu ska jag packa ihop våra pinaler för imorgon ska vi åka till Blekinge och fira nyår i vänners mammas sommarhus. Chrille får stanna hemma och jobba, stackaren. Jag och barnen får gå in på singelfamiljebiljett på Kreativum i Karlshamn. Sparar pengar på att lämna honom hemma. Man får vara glad åt det lilla.

Gott nytt år kära vänner! Må ni som haft ett bra 2011 få ett ännu bättre 2012, och ni som haft ett skitår önskar jag att det nya blir bättre! Ibland måste man ner till botten för att ta sats. The only way is up!

Post-jul-syndromet

2011-12-26T18:56:00.001+01:00

Jag är mätt hela tiden. Förätit mig på choklad. Fördruckit mig på julmust. Ätit upp alla polska klenäter, snälla mamma gör inga nya!

Men det enda jag tänker på är att jag är sugen på något. Fast jag inte är det. Munnen vill liksom äta. Urk.

Man borde kanske ta en apelsin. Och lavemang.

Och nu är det snart dags att önska gott nytt år. Och sen börja planera sommarsemestern.

Uppdatering

2011-12-25T00:55:00.001+01:00

Jag tror jag är kakaoförgiftad. Av Lindtkulor i mjölkchoklad. De innehåller 31% kakao. Fattar ni hur många jag har ätit då?

Jag ska aldrig mer äta choklad. Inte heller knäck. Fy fan. Bläääääh.

Den stora ledigheten

2011-12-24T23:23:00.000+01:00

Nu har vi firat julafton med våra nära och kära. Lyckliga barn har fått julklappar och lekt sig dödströtta - bästa julen hittills enligt Lillebror. Ärtan vaknade med feber men den försvann allteftersom paketen dök upp. Jag har lite ont i magen efter allt tuggande, men är nog redo för en liten undangömd Lindt-kula som ännu inte gått åt.

Köket är röjt (tack Paulina för grovjobbet med pannor och sillafat!), barnen somnat och julefriden har sänkt sig över radhuslimpan. Nu börjar den STORA LEDIGHETEN!

Bilden föreställer Det stora oväsendet från Till vildingarnas land, men är vi lediga alla så är det same same i detta hem.

En julkram till er alla!

Julen är här

2011-12-24T00:43:00.001+01:00

Lilljul

2011-12-23T09:40:00.001+01:00

Första lediga dagen av sjutton har inletts. Jag ska inte stångas med kollektivtrafikhelvetet på över två veckor. Sjukt skönt.

Det är fortfarande mörkt trots att klockan är kvart över åtta. Ärtan är sjuk med feber och förkylning. Började igår, men känns redan som att det börjar avta, åtminstone febern. Jag känner mig som överkörd av ett tåg. Mörker, tågtrassel och detta arbete, som är så roligt men ibland så slitigt.

Nu ska huset städas, sista paketen hämtas, julmaten kompletteras, julmejlen skickas, köttbullarna rullas. Men först måste jag hämta andan. Eller åtminstone försöka.

Loser

2011-12-20T06:35:00.001+01:00

Jag måste meddela att jag inte tog ett enda foto under Chrilles 40-årsdagsfirande. Inte ett enda. Måste ha fått en total blackout. Tog några när vi höll på att joxa med granen. Men inget mer. Loser. Förlåt älskling.

Annars förlöpte allt väl. Lite glögg och pepparkaka hos oss, sen tapas på stan och sen lite nattklubbssväng. Fast jag fick ont i magen efter ett glas Sangria och trots flera Fernet gick det inte över och jag hade svårt att hitta partykänslan. Jag och mannen ute på stan är verkligen en once-in-a-lifetime-händelse, och så har jag magknip.

Vi har också klätt granen. Och har värsta myset. Jag älskar granen. Och choklad.

Vecka 50

2011-12-16T17:36:00.001+01:00

Gokväll, då var det fredag igen.

Summering av veckan so far:

Luciatåg: 1
Försenade öresundståg: 4
Regniga dagar: 4
Mörka vakna timmar: 50
Ljusa vakna timmar: 30
Kakor på jobbet: 2
Ätna knäck: tappat räkningen
Tvåor på bilbesiktningen: 1
Lagade tak: 1

Ja, nu har vi inget hål i taket mer. Lite fix med det som blivit blött återstår. Men ett stort steg framåt.

Nu återstår helgen. Vi ska fira 40-åringen på tapasrestaurang imorgon, planerar också att fixa en gran samt kanske hinna vila lite. Det ser ut att bli en trevlig helg. Klackarna i taket.

Men först ska jag komma hem. Med ett försenat, proppfullt tåg.

Ha det bra i mörkret!

Elva nätter före jul

2011-12-13T07:00:00.001+01:00

Efter Ärtans alla stunder i rampljuset var det dags för Lillebror att äntra scenen i förskolans luciatåg.

Bilden är skitdålig, men vi blev ombedda att inte publicera bilder på andras barn pga skyddad identitet och sånt. Så då blir det en pixelkavalkad med suddig gosse i mitten.

Ungarna var hur söta som helst. Vissa sjunger med full inlevelse, några petar i näsan, andra vinkar till mamma, nån håller för öronen. Ja, hur söta som helst!

Annars är det väl lite segt. Trött är man, mörkt är det.

Vi har fortfarande hål i taket. Och en bil som numera är besiktigad men med en tvåa som kostar 3000 att fixa.

Jag måste hitta på nån lösning på bilhelvetet.

Helgen som gått

2011-12-11T20:36:00.007+01:00

Det här med julen alltså, det är ju för jävla mysigt. Förr, innan vi hade barn, tyckte jag julen bara var ett kommersiellt jippo som skulle undvikas till varje pris. Men nu. Dessa små ungar som hetsar upp sig över adventsljus, granar, tomtegardiner (ja, nu blommar löken men barnens fönster pryds av loppisfynd med tomtar på), julkalendrar, leksakskataloger skolpyssel och pepparkakor, ja, de gör det hela mycket roligare.

Ikväll hade Hålans kyrkokörer sin årliga julkonsert och Ärtan stod längst fram och tog i för kung och fosterland. Jag fick låtsas att jag fått nåt i ögat för det var några tjuthakemoments där.

Det rosalila barnet i mitten är mitt. Det vackraste förstås.

Igår var det den årliga gymnastik-julgalan och där fick vi titta på elitgymnaster som gjorde tricks som jag fick svindel av. Min egen gymnast Ärtan verkar inte vara något elit-ämne men hon tyckte det var kul. Själv är jag en bitter mamma som är lätt sur för att de aldrig visar upp nåt nytt. Vi var där i nästan tre timmar (och betalade trehundra spänn för entré och korv-mutor för Lillebror) för att se vårt barn göra ett plinthopp, ett trampetthopp och fem kullerbyttor. Hallå, hon har ju faktiskt nästan lärt sig hjula efter fyra år.

Avbytarbänken. Där satt Ärtans grupp 99% av tiden.

Helgen började förresten med ett riktigt gråtkalas när jag och Lillebror krockade vid sagoläsningeni fredags. Han grät, jag svor mest. Idag ser mitt öga ut så här:

Hans pansarskalle har så klart inte ens en liten bula.

Vi har också gjort knäck i massor. Så grymt gott.

Jag mötte tomten

2011-12-10T08:48:00.002+01:00

Jag mötte tomten, och plötsligt börjar julklappssäcken bli full.

Skojar bara, jag har ju varit ute och fixat klapparna på stan.

Ok, det har jag inte alls. Det finns nåt som heter internet och där kan man köpa allt. Från Beyblade till datormöss. Så nu är vi snart klara. Ska bara få ihop årets almanacka till mamma också. Jag vet att du läser, mamma men du vet ju att du alltid får en. Förr eller senare. (Jag tänker dock inte upprepa året då du fick den i födelsedagspresent i februari.)

Så nu har vi nog allt utom Spidermandräkten utan muskler.

Idag är det skitväder i kvadrat. Vill helst bara vara inne. Fast det är gympauppvisning sen. Just nu är mamma med Ärtan på förträning. Kl 8.40. På en lördag. Tortyr. Mamma jag älskar dig.

Lillebror dissade min frukost idag och fixade egen.

Polsk kabanos-korv och klementin. Mumma.

Vi har fortfarande hål i taket. Men det kommer en och lagar på måndag!

Hej på er

2011-12-08T07:50:00.004+01:00

Hej på er. Jag är här. Men det kommer inte ur nåt kul ur pekfingret.

Vi har fortfarande hål i taket och jag har fortfarande inte fixat julklappar. Däremot är jag i Göteborg. Kolla den här reliken i hotellbadrummet:

För er som är födda igår kan jag berätta att det är en hårfön.

Har också haft lite finare vyer framför ögonen:

Ja, det blev en liten tur till Liseberg förstås.

Måste jobba nu. Ha en bra torsdag!

Det gick ju bra

2011-12-03T20:06:00.002+01:00

Julfesten var riktigt lyckad. Lyckades hålla mig ifrån snaps och frestades bara med en enda cigg. Men det krävdes ändå både Panodil och Treo Comp för att bli på banan igen. Otränad, helt enkelt.

Lördagskvällen bjuder på Junior Eurovision Song Contest. Kanske inte veckans höjdpunkt, men vad göra. Duktiga ungar, dock. Påklädda tjejer och inga vulgoshower. Det är nog därför jag gillar barnprogram, för man slipper få folks bröst upptryckta i nyllet.

Julfestfredag

2011-12-02T12:47:00.002+01:00

Yes, då var det fredag! Och inte vilken fredag som helst utan fredagen då vi fick veta att vi inte blir hemlösa utan har en takläcka som måste lagas men ingen större katastrof. Dessutom är det julfestfredag.

Förra året drog jag till med hjärtmönstrade strumpbyxor och världens baksmälla men i år har jag valt att tona ner mig en smula. (tänkte ta en bild men det var omöjligt att få mina ben i de bleklila strumpbyxorna att se annan än feta och korviga ut).

Har faktiskt inhandlat en ny klänning som fick mig att se ut som en 36-årig tvåbarnsmorsa. Så jag fick panikköpa maginhållande kalasbyxor och har nu rätt platt mage, men en mysko liten fettkant strax under titsen.

Min vän hostan håller mig sällskap så det ska inte rökas ikväll. Det har ryktats om ett "alternativt julbord" så det ska kanske inte snapsas heller. Alltså finns det hopp om livet imorgon.

Men först ska det på studiebesök på en massa ställen. Eller, olika grupper ska till olika ställen, sen uppsamling och kreativa aktiviteter. Min grupp ska till Malmöhus slott. Men innan dess ska jag på McDonalds för jag håller på att dö stora hungersdöden.

Skickar en liten hälsning från Pågatåget Signe Jansson. Hej hej!

(Det är jättepinsamt att fota sig själv på tåget. Därav avsaknad av vink eller partygest. Skitfoto, man ser inte ens mina snygga färgmatchade örhängen.)

Nedräkningen har börjat

2011-12-01T06:25:00.001+01:00

Imorse fick jag sällskap i svinottan. Ärtan klev upp 5.45 för att göra klart sin godiskalender innan Lillebror kommer upp.

Jag måste medge att jag är lite impad. Kolla detta bygge:

Framsidan - till synes en vanlig julkalender.

Baksidan - ett avancerat bygge med balkonger som ska fyllas med två godisbitar per dag.

Var har hon fått denna konstnärliga ådra ifrån?

Nu börjar alltså nedräkningen mot julen. Drygt tre veckor kvar. Jag har köpt två julklappar. Och kan inte riktigt föreställa mig när jag ska fixa resten. Snälla Tomten - jag önskar mig en säck leksaker.

Meeeeh

2011-11-30T06:39:00.001+01:00

Det här med att jag är förkyld och känner mig total risig precis nu, det tänker jag inte acceptera. Idag ska jag träffa min fina fina Sara som jag inte har sett på hundra år. Och har längtat så. Ingen jäkla förkylning ska få mig att missa denna träff.

Och på fredag är det julfest med jobbet. Tänker definitivt inte missa den. Nej.

Så jag tillber hälsogudarna, dansar en friskdans och beväpnar mig med Treo Comp.

Det är ju för jävla dåligt med bilder på den här bloggen. Så här får ni en liten glimpse av mig, i svinottan, på Ramlösa kiss-station.

Lite skoj och lite tråk

2011-11-28T19:11:00.001+01:00

Hujedamej vilken helg. Pysselverkstad på scouterna, simskola, middag hos mamma, 11-årsfest, nya bekanta på middag och en liten storm vid namn Berit.

Helgen började uselt. Jag hittade en stor fuktfläck på väggen i Ärtans rum. Låg sömnlös halva natten och såg framför mig hur vi bor i mammas tvåa, helt utblottade med enorma skulder och ett söndermöglat hus.

Sen blev helgen ändå hemskt trevlig. Umgicks med jättegoa människor hela både lördag och söndag och tack vare ytterligare lite sömnlöshet orsakad av överdrivet blåsande fick vi lite tid ihop i soffan, Chrille och jag. När vi låg framför TV:n på söndagskvällen och väntade på att Berit skulle bedarra så kom jag fram till att det nog löser sig.

Ok, helt lugn är jag inte. Jag tror att fukten kommer utifrån och att vi istället för att om ett par år försöka få ihop pengar till nya fönster och ett glammigt badrum kommer låna behöva låna shit load of money till en ny vägg nu

Det regnar dessutom in genom uterumstaket.

Kan man få en hyreslägenhet, tack?

Genast lite gladare

2011-11-24T17:50:00.001+01:00

Kolla denna bild jag hittade på Twitter.

HAHAHAHAHA!!

Jävla gnäll bara

2011-11-24T17:45:00.001+01:00

Detta är en rolig blogg. Eller, inte skitrolig men positiv. Always look on the bright side of life. Men det är fanimej inte så lätt att vara käck just nu.

Koljävlamörkt. Zombietrött. Har hosta och mens. Gick upp klockan 5 och var hos tandläkaren idag. Har fått en ny plomb eftersom jag gnisslat bort den gamla. Har också fått en liten bit ny framtand eftersom jag tuggat sönder den på en gaffel. Fast egentligen var det en tidigare lagning som jag bet av. För den har varit trasig i hundra år. Snälla tandläkaren blev som vanligt upprörd över mina nedgnisslade tänder. Inte sova en enda minut utan bettskenan! Oh nej det ska jag inte. Så fort jag bara hittat den. Erkände jag inte.

Tandhygenisten har rivit upp allt mitt tandkött och gnällt på sexmillimeters fickor i nedre högerkäken. Ja ja ja, klart jag ska borsta mer där. Och köra tandtråd på bygel OCH mellanrumsborste. Varje kväll.

Jag ska också sköta min eksem med fjorton salvor och bandage. Nåt mer? Man hinner ju fan inte hem förrän man får börja kvällsproceduren om man ska hinna sova ett par timmar.

Jag försöker verkligen se det från den roliga sidan. Lyssnar till och med på Magnus Uggla. Det brukar hjälpa. Jag menar, vem fnissar inte åt rader som "Bättre leva pungen full än dö av ett ljuvligt knull"?

Jag vet inte om det hjälper. Kanske lite. Men det är inte ens fredag, och klockan ringer 5.20 imorgon igen. Får nog bli till att tröstäta Dumle ikväll. Om jag kam tugga med mitt blödande tandkött...

En blivande Nobelpristagare

2011-11-21T20:06:00.001+01:00

Det verkar som att det är sentimentaltema på bloggen just nu, så här kommer en liten sångtext som Ärtan skrivit till fredag då hon ska framföra Mini-Mello igen:

Fint va? Poesi på hög nivå. Nu Tranströmer, sen Olofsson.

Hon gjorde tydligen succé i fredags med sin soloshow med dassrulledockor, så nu ska den upprepas med tre andra små tjejer.

Så håll utkik, snart gästar hon Babel.

Morsgrisen erkänner

2011-11-20T22:16:00.000+01:00

Jag har inte gått och dött eller lagt ner bloggen - jag har bara inte haft nåt kul att förmedla. Ännu en vecka är till ända och nästa söndag är det första advent. Helt otroligt. Jag måste alltså leta upp ljusstakarna och putsa fönstren.

Ha ha som jag ljuger. Jag, putsa fönster? När jag har en mamma som gör det? Jag har alltså ett erkännande:

Jag är 36 år och har aldrig putsat mina egna fönster. Att låta mamma sköta vuxensysslorna är ett effektivt sätt att hålla sig ung på. På gränsen till infantil. Bättre infantil än tantgammal är min devis.

Mamma gör massor med insatser i vår familj . Och vi älskar henne bottenlöst. Alla. Inte bara för att hon gör vuxensaker så vi slipper. Hon är bara bäst, så är det. Med mamma kan man garva, svära, klaga, skoja, uppröra sig, röka (har slutat smyga men i gengäld i princip slutat röka också) etc etc etc. Det är mamma man ringer när man haft snapsfest med spanska släkten och glömt bort Ärtans kalas på Busfabriken kl 10 dagen efter. Det är mamma man ringer till när man bara vill prata och känna sig älskad.

Som barnen brukar säga: Jag älskar henne hela vägen från vårt hem, hela jorden, alla länder och till Pluto.

Twitter

2011-11-17T21:48:00.001+01:00

Jag twittrar, det har jag ju skrivit förr. De flesta undrar vad det är för poäng med det. Hur intressant är det med fraser som folk kastar ut i luften? Jätteintressant om du frågar mig. Har du bara rätt personer i ditt flöde så är det hur kul och intressant som helst.

Det tror ingen. På samma sätt som att jag tycker att det är jättekonstigt att det finns folk som tittar på Bonde söker fru så tycker de att det är jättekonstigt att det finns folk som twittrar. Och bloggar med, för den delen.

Ja men glo ni på er TV så twittrar jag. Hur hinner du? Josåatte... man har ju en del pendlingstid. Och så tittar jag inte på Idol, Bonde söker fru, Veckans brott, Så ska det låta, CSI etc etc. Jag tittar på The Mentalist och Bolibompa. Just nu har Patrick Jane och hans kollegor sändningsuppehåll så då återstår bara Bolibompa.

På Twitter möter man trevliga och roliga personer. Och vilka samtal man har! Detta samtal hade nog aldrig ägt rum IRL:

Jag hade inte heller haft någon att dela det här med, i precis den stunden:

Utan Twitter hade jag missat detta sjukt roliga tema - boktitlar som saknar en bokstav:

Och sist men inte minst:

Viss överdrift men det ligger nåt i det...

Nej nu måste jag avsluta och Twittra lite istället.

Intresseklubben antecknar

2011-11-15T23:20:00.001+01:00

Intresseklubben anteckar. Intressepil i ögat. Minns ni dessa uttryck?

De kommer väl till pass när jag läser Aftonbladet (appen Supernytt) idag. En artikel om kronprinsessparets studiebesök på ett dagis i Järfälla:

Måste vara något av det mest ointressanta som denna app producerat, vid sidan av Kim Kardashians psoriasis och Bagges bajsblöja.

Jag känner dessutom att jag behöver få veta vad det egentligen var de fick i bröllopspresent. Förskolan? Tvånget att vistas där en hel dag?

Och så dumt av de blivande föräldrarna att inte ha overall. Det har ju alla andra vuxna.

Anar att jag har en tuff och grubblande natt framför mig.

11-11-11

2011-11-13T10:28:00.001+01:00

Jag hetsar inte upp mig särskilt över speciella datum. Visst har jag noterat att 18 augusti är ett speciellt datum för mig, och jag tycker också att det är lite kul med speciella födelsedatum. Har en gång fått för mig att sju är mitt lyckotal så det var lite roligt att det ena barnet som var beräknat till 29/6 kom ut 3/7 och det andra som skulle komma 22/3 kom den 7/3. Men annars tycker jag att hela det här 11-11-11-tjatet i media var tramsigt.

Så visst är det märkligt att just min blogg-app skulle balla ur i fredags? Fredagens inlägg publicerades 2001-01-01 och det tog ett tag innan jag fattade varför mitt nyskrivna inlägg inte fanns på bloggens startsida.

Idag är det Fars dag och jag skickar ett mejl till pappa i himlen. Och så firar vi Chrille med hemmagjorda kort och allehanda pyssel. Sen åker vi och badar. Det blir nog en skön söndag.

Ärtans alster. Lillebror vägrar att tillverka nåt.

Försökte ta ett kort på de glada barnen på Fars dag men de valde att brottas istället.

Dra ut huvudet

2011-11-11T15:59:00.001+01:00

Under vinterns mörka tågresor brukar jag lyssna på årets sommarpratare. Började denna säsong med Mark Levengood för han brukar vara bra. Och det var han denna gången också. Helt ljuvlig. Jag har fnissat mig pinsam och lyssnat med stort intresse på historien om Henry Soludde och huset som han gav till Mark.

Som vanligt tar jag med mig några kloka ord. Mark säger att han älskar Sverige men vissa saker kan man vara utan:

"Bara i Sverige hittar man människor som kört upp huvudet i sin egen rumpa och klagar på att det är så mörkt."

Han tycker att alla barn ska lära sig brodera med korsstygn och tidigt i skolan brodera en bonad med texten:

"Klaga inte på mörkret, kör ut huvudet ur röven istället."

Då blir vi ett lyckligare folk. Och jag garvar mig snorig på ett antikt pågatåg och tänker att ja, det där ska jag skriva upp och påminna mig om var dag.

Och nu börjar det ljusna, det är fredag och en skön helg ligger framför oss. Ha det gott!

Åsikter man fått äta upp, del 2

2011-11-10T06:05:00.001+01:00

Innan vi hade barn kunde jag läsa saker som "Man ska inte ha TV:n som barnvakt" och förfasa sig över att man ens behövde påpeka sånt. Å nej, det fanns inte på världskartan.

Detta glömdes rätt raskt bort i samma ögonblick som den sjukt morgonpigga knodden fick upp ögonen för Pingu och man kunde få ligga i soffan den där sista halvtimmen innan natten övergick till dag.

Eller medan när man överhuvudtaget ville göra något som tog mer än tolv sekunder utan ett barn på armen eller nedanför sig med uppdragna armar. Typ kissa.

Jag menar, om man inte ska ha TV:n som barnvakt (eller lekkamrat, låter bättre) vad ska man då ha den till?

Åsikter man fått äta upp. Del 1

2011-11-07T17:10:00.001+01:00

Det har blivit dags för Potatishäxans bekännelser. Börjar med denna:

När jag var en föräldraledig ettbarnsmamma tyckte jag att det var jättekonstigt att folk köpte kläder till sina barn på Ica Maxi. Hur kan man vara så slö och oengagerad i vad ens ögonstenar har på sig, liksom?

Nu, 8 år, två barn och ett heltidsjobb på pendlaravstånd senare har jag Ica Maxi (och vänner som ger mig deras barns avlagda kläder) att tacka för att mina barn har något att sätta på sig. Mjölk, ägg, vantar, ketchup, mysbyxor och glödlampor, check.

Och när jag ändå nämner mina barn: Jag har en åttaåring som kan äta med pinnar och en femåring som kan skilja en palsternacka från resten av rotfrukterna som ligger där och ser likadana ut. Det kan inte jag. Jo, palsternacka vet jag nu när han han lärt mig. Äta med pinnar kan jag fortfarande inte.

Med Dracula på sängkanten

2011-11-05T19:14:00.001+01:00

Klockan 4.25 i morse blev jag petad på, lite försiktigt sådär. Hörde en lågmäld röst fråga mig om hur man ska göra med linserna. Vilka linser? Chrille har ju perfekt syn (trots det annalkande 40-årsstrecket), tänker jag och öppnar ögonen så lite jag kan. Och glor in i detta fejs:

Gissa om jag nästan dog. Efter nån sekund förstod jag att det inte var Dracula men vem fan var det då som stod bredvid min säng och tuggade om linser?

Det var förstås Chrille. Som köpt röda linser för att se extra äcklig ut. Och nu stod han där och undrade vad han skulle göra med dem eftersom han inte köpt linsvätska. "Ska jag lägga dem i saltvatten?"

Eftersom jag hade något hög puls stammade jag fram nåt om vatten och snapsglas och somnade om. Borde ha sagt "En matsked salt och en skvätt vatten i varje glas, och kalla på mig när du ska sätta in dem ikväll".

Det borde väl räckt som straff för att han nästan tog livet av mig klockan 4.25.

En jätteroligt inlägg om löv

2011-11-03T19:46:00.001+01:00

Idag åkte barnen iväg med mormor och jag funderade en stund på om jag skulle ta och åka till gymmet. Men sen tittade jag ut och insåg att ett ryck med krattan skulle göra mer nytta.

Min inneboende hävdar bestämt att det där med trädgård inte ingår i hans avtal. Han har lämning, hämtning, matlagning, vård av sjukt barn, veterinärbesök, viss disk och städning samt lite annat smått och gott men inte ett ord om löv.

Han tycker att om jag nu envisas med att ha löv så får jag ta hand om dem själv. Jag försöker förgäves att förklara att löven inte är något valfritt tillval utan ingår i grundinstallationen av detta hem men han ger sig inte.

Vår trädgård är 15 steg lång och 10 steg bred. Låter nimmt eller hur? Saken är bara den att den är omringad på tre håll av en två meter hög bokhäck. Åh bokhäck, så fint, den är ju alltid lövklädd, tänker du nu. Ja, det är den och det är fanimej ett mirakel. För vilken årstid den än är så har vi trädgården full av döda löv. Vår, sommar, höst, vinter, alltid, ever, always.

Till råga på allt har vi en stor jävla lönn på denna pytteplätt på jorden. Och den är inte alltid lövklädd. Den tappar löven nu.

Jag har alltid vägrat kratta löv på hösten. Äsch, de skyddar trädgården under vintern, sen tar maskarna hand om dem. Men nu har jag insett att det inte håller, eftersom the worms in my neighbourhood ain't doing their job, så att säga. När våren kommer krattar jag löv tills jag är nära en sjukskrivning pga krattarm och är blir helt utbränd på kuppen.

Så idag har jag krattat, krattat och krattat. Det är, som jag tidigare skrivit, lite risky business att greja med löv hos oss eftersom vi endast har trädgård för att slippa gå ut med hunden.

Skojar bara, anmäl mig inte till nån djurskyddspolis - mamma går faktiskt ut med henne.

Jag har också klippt gräsmattan. Kändes lite konstig att putsa greenen till Allhelgona. Får väl skotta snö till påsk istället. Fast vänta, det har redan hänt för ett par år sen.

Nu tittar vi på Lilla Aktuellt och jag dricker glögg. Vilken dag, gräsklippning och glöggpremiär på samma dag. Vart är världen på väg?

Det var inte alls ett jätteroligt inlägg om löv. Bara ett klagoinlägg om löv. Ville bara locka in dig hit. Välkommen åter!

PS. Löv är också fina:

Men jag föredrar när de ligger där jag slipper räfsa upp dem.

Ständig pyttipanna

2011-11-03T11:51:00.001+01:00

Idag tänkte jag att jag skulle ägna några minuter åt att ordna upp lite högar. Vi är nämligen väldigt bra på att bygga högar i vår familj. Jag sorterar rätt ofta och ändå är det alltid fullt med skit överallt...

Välkommen att titta in!

Här har vi vårt burspråk. Den blommiga lådan inhandlades för att fyllas med papper som annars hade hamnat på bordet.

Den är full. Överfull. Notera den fina blandningen av frukt, löv, krämer, lappar, våtservetter, knallpulverpistolskott (i skålen), kastanjer och annat diverse material.

På bordet finns det ändå papper.

Nu är det bara nån dag sen det slängdes grejer så det är relativt snyggt. Vår världs historia funkar som lövpress. I högen finns både aktualiteter som Ärtans kallelse till dietisten och arkivmaterial som kvitton på alla prylar vi skaffade till köket vid renoveringen 2008.

Strax intill köksbordet finns det utrymme för lite annat skröfs.

Och under trappan finns en sekretär full med grejer. Så full så att det bor saker ovanpå den.

Fast det ser ju ändå rätt ordnat ut, eller hur!?

I köket finns en vrå som man kan ha lite allt möjligt i.

Papper, receptpärm, telefoner, kåsor, vattenkokare, kaffebryggare och gravljus.

Resten sätter vi på kylen.

Och sådär håller det på. Yta efter yta. Och istället för att ta hand om eländet så bloggar jag om det. Kom igen...!

Nytt namn

2011-11-02T19:56:00.001+01:00

Som ni ser har bloggen bytt namn. Det kändes som det var dags. Eller ja, det har varit dags länge.

Så välkomna till Potatishäxans pyttipanna - nytt namn, samma röra.

Semester

2011-11-02T10:10:00.001+01:00

Nu är jag ledig resten av veckan. Vad ska du göra, frågar alla.

Jag svarar: Inget. Det är inte helt sant, för visst måste jag göra nåt. Tvätta, städa lite. Räfsa lite löv. Åka till tågmuseet i Ängelholm står också på agendan. Men annars inget särskilt. Så oerhört skönt. Ljuvligt.

Klockan är 10.07 och jag funderar som bäst på om jag ska ta och hoppa ur pyjamasen snart. Åker nog med barnen till mamma och fikar lite. Kanske bakar nåt med dem innan. Tja, vi får väl se vart det bär.

Detta är lyx i mitt liv. Att bara vara.

Thank you

2011-10-31T17:34:00.001+01:00

Det finns en person som sopar ihop skärvorna och limmar ihop mig när det behövs. Han hämtar min jacka när jag glömt den på Busfabriken, lagar pumpasoppa på Halloween, vårdar sjuka barn och går med hunden till veterinären. Han gruffar aldrig när jag jobbar länge och låter mig sova när jag lovar att ta disken.

Chrille, den här är till dig.

Måste bara visa nåt gulligt

2011-10-30T19:37:00.001+01:00

Fråga mig inte när, men Ärtan har pysslat i helgen. Hon ska klä ut sig på Fritids imorgon och dela ut halloweenkort.

Vilka alster!

Hon har deklarerat att hon ska bli konstnär ("kanske") och servitris när hon blir stor. Vi håller tummarna hårt för att Lillebror blir golfproffs så han kan försörja sin skapande syster och sina gamla fattiga föräldrar.

Kontraster

2011-10-30T14:48:00.001+01:00

Efter ett scoutläger i skog, natur och total radioskugga är jag på Busfabriken. Ärtan är på kalas och Lillebror ville åka med och trängas och äta korv med sladdriga bokstavspommes. Vilken tur att man fick avsluta helgen med detta så det inte blev en chock imorgon. Jag menar, att byta skön naturupplevelse mot jobbet med pendling och allt vad det innebär hade kunnat kännas lite jobbigt.

Att tillbringa eftermiddagen i helvetet gör att tanken på måndagsmorgon inte är helt oangenäm. Till och med rent lockande.

SOS! Släpp ut mig!

Perspektiv

2011-10-29T07:43:00.001+02:00

Klockan är 7.28 en lördagsmorgon. Vi ska på scoutläger. Det enorma bagaget är packat. Barnen äter frukost. Ärtan hjular mellan varje tugga. Jag dopar mig med kaffe. Och kan inte riktigt få upp humöret.

Anledningen till att jag gick på fel tåg igår var att jag pratade i telefon med en vän som berättade en väldigt tråkig sak. Hennes syster och svåger var på långresa i Kina. Killen blev sjuk, och efter ett par läkarbesök fick han diagnosen. Akut leukemi.

Unga nygifta människor med roliga jobb, planer på barn och familjeliv, på sin drömresa. Landade hemma igår, åkte direkt in till Lunds universitetssjukhus och nu börjar ett annat äventyr. Fy fan. Buhu.

I onsdags träffade jag en vän från studenttiden. Hon berättade att hon behöver ett nytt hjärta. Tvåbarnsmamma i min ålder.

Deppigt inlägg det här. Jag påminner mig om att man faktiskt inte har nånting. Allting är bara till låns. Man vet aldrig när det smäller. Aldrig.

Jag bör förresten sluta prata i mobilen när jag åker kollektivt. För ett par år sen tog jag fel stadsbuds och åkte vilse i Lund en mörk regnig morgon. Det var är en annan vän berättade att hennes barn i magen var så sjukt så det inte ens skulle överleva till förlossningen.

Ajöss - och tack för fisken.

Jag är en idiot

2011-10-28T16:00:00.001+02:00

Idag, när jag bestämt mig för att sluta tidigt tänkte jag att det ju var hemskt länge sen jag var i Malmö. Så istället för att ta 15.20 mot Helsingborg tog jag 15.20 mot Malmö. Det var mycket roligare än att möta familjen i stan och köpa present till Ärtans kompis som har kalas på söndag.

Eftersom jag tydligen är en idiot som inte kan åka tåg utan ledsagare så har jag ett behov av att skratta åt andra idioter.

En av dörrarna mellan vagnarna är trasig. Detta berättas i form av gul skylt i ögonhöjd. På skylten står det att dörren är trasig och man måste öppna den manuellt genom att dra isär dörrarna med båda händerna.

Hur hanterar då mina medpassagerare detta?
Jo:
De går fram och väntar rätt länge på att sesam ska öppna sig. Vissa viftar lite extra med händerna, och ser ut att fatta noll när inget händer. Efter ett tag verkar de förstå att de inte kommer igenom på detta sätt, alternativt läser de överskriften på skylten, Door out of order, och ger upp. Väldigt få läser vidare och tar sig över till nästa vagn.

Detta har faktiskt förgyllt denna resa, som blev lite länge än jag tänkt. Jag är fortfarande en idiot, men ej ensam.

För er som vill veta

2011-10-27T08:16:00.001+02:00

Ni måste ju brinna av nyfikenhet gällande min träning. Så här kommer en rapport från ett vanligt träningspass:

1. Klockan ringer 5.20, som vanligt.
2. Jag vill dö och förstår inte hur jag ens ska orka byta till träningskläder, så jag tar på dem direkt och åker tåg iklädd mysbyxor från Maxi.
3. Ställer in löpbandet på 5 km.
4. Går 500 m i rask takt.
5. Börjar springa. Kroppen opponerar sig starkt och det känns som att springa i gelé.
6. 1.5 km - börjar kännas ok
7. 3 km - nu kan jag springa jorden runt
8. 4 km - börjar få håll
9. 4.5 km - hållet börjar likna en hjärtinfarkt.
10. Går 500 meter.

Jag lider ju inte direkt av tidsöverflöd så jag hinner bara med två pass i veckan. Men det är good enough.

Idag har jag cykeln på jobbet och nyckeln hemma så det blev buss till kontoret. Påminner mig om att aldrig aldrig mer utsätta mig för denna svettiga trängseltortyr som buss 5 mot Gastelyckan innebär. As God as my witness.

När Fan blir gammal

2011-10-25T11:50:00.001+02:00

Igår var det FN-dagen och det firades med konsert i kyrkan. Har man ett barn som sjunger i kyrkans kör så firar man FN-dagen i kyrkan. Vår församling är rätt smart, erbjuder barnen att sjunga i kör på dagtid, körledaren kommer till Fritids och övar med dem varje torsdag. Snitsigt sätt att fylla kyrkan med folk när de små ska sjunga.

I alla fall så är det det andra uppträdet jag bevittnar på kort tid. Förra var ju den där olycksaliga morgonen efter kräftskivan AKA tequila-slaget. Och jag har kommit på nåt. Jag tror att kyrkan snart får en renässans. För där kan man inte sitta och lyssna på Spotify, Twittra eller spela Wordfeud. Nej, man tycker till och med att det är lite pinsamt att dra fram iPhonen för att fota. Som den totalt iPhoneberoende sociala-medier-missbrukare jag är finner jag ett kyrkobesök likvärdigt med spa. Eller bättre. Jag ska fanimej se till att gå dit oftare. Bara gå dit på mässa, sitta och stirra rakt fram och lyssna på en mjuk präströst som säger snälla saker. Relax, take it easy som Mika säger.

Ja, när Fan blir gammal blir han religiös. Gällde även min morfar.

Bara jag inte går och röstar på KD i nästa val.

Se så söta de är.

En annan skiva

2011-10-23T21:03:00.003+02:00

Nu har vi varit på skiva igen. Vi firade bästa trollungen Saras fyraårsdag och storebrollan Marcus 8-årsdito.

Har ni sett vilken sjukt läcker tårta? Paulina är en jäkel på sånt här. Snickrar ihop hur snygga sänggavlar som helst och nu drar hon till med en tårta som knäcker alla mina halvmessyrer hittills. Tur att jag tycker så mycket om henne, annars hade jag nog dött stora avundsjukedöden och sagt upp vänskapen. Får dessutom storstryk av hennes man i Wordfeud så jag vet faktiskt inte hur länge jag pallar ha med dem att göra. Nu hoppas jag bara att denna provokation får henne att skriva en kommentar. För det vore både awesome och kors i taket.

Festen urartade som vanligt och slutade med att Barbie spydde ner sig och däckade i badkaret:

Idag är Chrille iväg hela dagen och kvällen och firar att nåt lokalt fotbollslag vunnit nåt. HIF och Allsvenskan, kan det vara det?

Själv är jag nerbäddad mellan två ungar och klockan är 21.01. Får väl bli lite mer WF-förnedrad, läsa lite och sova bort skammen. Önskar er en trevlig vecka!

Dojor

2011-10-22T09:50:00.001+02:00

Igår försökte jag skoja bort att Lillebror hade för tunna skor på dagis - "Oktober kom så snabbt i år!". Oförstående blick från fröken M och orden "Det gör den ju varje år. Förra året snöade det i slutet av oktober". Gah, folk har ju ingen humor. Eller, humor och humor, det handlar kanske inte om det. Man ska kanske inte skoja om dåligt föräldraskap. För det är jag väl nu, en usel mamma. Inte? Skönt.

På tal om skor. Få saker glädjer en snålmorsa mer än när de där höst- och vinterskorna jag köpte på Coop i våras för 50 spänn passar ungarna nu! Köpte tre par och alla är bra. Originalpriset var 400 kr paret, alltså har jag sparat 1050 kr. Men var är dessa pengar då? Har letat och letar i börsen men hittar dem ej.

Jag måste få bjuda er på en bild från en helt vanlig lördagsmorgon i detta hem. Ärtan visar ett nytt trick: Stå på huvudet och äta polsk korv.

Jag mumlar något om att hon inte borde för korven kan fastna i halsen, men fotar sen glatt när hon gör det ändå. Tricket går ut på att lyckas svälja trots att man är på fel håll. Och hon klarade det.

Ner med kaffet, nu kör vi.

Who's awesome?

2011-10-19T17:30:00.001+02:00

När man i grund och botten är en lycklig människa och bara ibland misströstar på grund av höstrusk, trötthet och tågförseningar eller då och då drabbas av stora jag-är-världens-sämsta-mamma-och-fru-krisen så behövs det ganska lite för att livet ska kännas lite bättre igen. En kursutvärdering där kunden skriver att kursledaren är trevlig och kunnig eller gullig bild man hittar på nätet och sätter upp mitt framför näsan på jobbet för att påminnas om att man gör så gott man kan och att det ibland faktiskt också blir bra.

Lite skumt photoshoppad hund och felig engelska men skit i det. Budskapet är solklart. Who's awesome? You're awesome!

Nu tänker jag byta ämne. Jag undrar så vem som är den bundna och våldtagna dansbandsstjärnan som det skrivs om på löpet idag. Vilken kändisgrad talar vi om? Lotta Engberg eller sångerskan i Knut-Rogerz från Sösdala? Casper Jarnebrink eller Knut-Roger himself? Självklart är det lika synd om personen vilken kändisgrad den än har, men jag kan inte låta bli att fundera varför denna kändis får ha kvar sin anonymitet när Ola Lindholms namn kablades ut på alla kanaler innan urinprovet ens hunnit lämna den skvallrande polisens innerficka.

Ja ja, Lindholm visade sig vara skyldig. Men det visste inte kvällspressen då.

Resumé

2011-10-16T18:19:00.001+02:00

Ännu en helg går mot sitt slut. Rätt som det är är jag 60 år, mormor och undrar vad fan som hände.

Helgen har bjudit på sedvanligt soffhäng, en del tjat, nåt litet utbrott på barnen, lite tvätt, biblioteksbesök inkl ankmatning, besök på svärmors grav och Ängelholms hembygdspark.

När vi var på väg från Ängelholm ringde grannen Tolvan - vi hade glömt hunden i trädgården. Ooops. Stackars Tilda, satt där i tre timmar.

Nu ligger jag i soffan med hörlurar och försöker hitta musik som går att höra med hög volym som döljer barnens högljudda lek men inte spräcker trumhinnorna. Inte så lätt. Green Day är exempelvis inte att rekommendera.

Live från soffan. Självklart vill jag inte visa mitt mosiga osminkade söndagsfejs utan kör en CameraPlus-effekt som heter Toy Camera

Välkammad

2011-10-14T22:24:00.001+02:00

Vi tittar på ett inspelat avsnitt av SVTs nya program Helt magiskt. Marie Serneholt och Sommarlov-Malin är programledare. Ärtan tittar på Marie och säger:

Mamma, när hon står stilla liknar hon Barbie. Så... välkammad.

Ha ha, ungen har så rätt. Som en splajs ny, välkammad Barbie. Jag tror att det var menat som en komplimang...

Älskade!

2011-10-14T19:06:00.001+02:00

Älskade fredag. Älskade hem. Älskade familj. Här kommer jag!

Bjuder på ett foto taget på en fantastisk utsikt från planet:

Jag har lagt på en effekt i Camera+, mest för att få bort den lortiga rutan. Himlen var inte riktigt så klarblå som på bilden, men annars var det så magiskt.

Ha en skön helg!

Goddagens

2011-10-13T07:43:00.001+02:00

Jag är i kungliga huvudstaden igen. Det är kallt och ruggigt. Jag har ont i halsen. Lillebror där hemma har scharlakansfeber. Alltså streptokocker. Av dem får man halsfluss. Hypokondrikern i mig är på alerten.

Jag provar ett nytt hotell som visat sig vara väldigt trevligt. Än en gång konstaterar jag glatt att hit skulle man kunna åka med Ärtan:

Glutenfritt på buffén. Gillar!

En konstig sak bara: Det finns inte TV3 här. TV3 visar för det mesta bara skit men på onsdagar är det The Mentalist. Jag älskar The Mentalist. Upptäckte bristen fem minuter innan det skulle börja. Ett präktigt i-landsdrama skapades i rum 106. What to do, what to do!?!?

Jag fick ju överleva och se nån ny kriminalserie på annan skitkanal.

Nej, nu får jag sno mig och riva av två kursdagar innan halsen ger upp. Nu kööööööör vi!

Loser

2011-10-11T16:31:00.001+02:00

Om jag hade varit tjejen i kassan på Seveneleven och expedierat bruden som oavbrutet pratade om festen i lördags i sina iphonelurar på släpig stockholmska medan hon handlade hade jag blivit jävligt irriterad. Jag hade själv lust att slita av henne lurarna och hålla ett långt föredrag på skånska om allmänt hyfs för det verkar de inte lära sig på Juridicum, där hon verkar plugga enligt vad som framgick av det släpande samtalet.

Men tjejen i kassan är nog luttrad för hon tittade inte ens surt på henne. Förmodligen van vid alla typer och grader av dumhet.

Jag har hört att man gillar bloggar med bilder. Eftersom jag nästan inte har några läsare men inte heller något att fotografera kommer här en bild på den skånska slätten genom ett skitigt fönster på ett försenat Öresundståg.

Man får väl drömma lite

2011-10-09T09:34:00.003+02:00

Idag är jag sugen på massage, bubbelbad och champagne. Jag skulle vilja sitta på ett spa hela dan och sörpla bubbel. Hela långa dagen.

Men jag sitter i min kycklinggula morgonrock och tittar ut över ett fullständigt kaos som innefattar ett kladdigt frukostbord och hela bottenvåningen förvandlad till restaurang. Golvet syns knappt för allt skräp och vi ska inte snacka om hur det ser ut där uppe.

I restaurangen tittar jag på Batman och tvingas beställa låtsasmat. Om jag först ringt och bokat bord, och alternativet att låta bli finns inte.

En kopp kaffe till. Sen röjer jag frukosten. Tar en dusch. Äter några låtsaskorvar och tackar min lyckliga stjärna för min fina familj. Men en liten del av mig kommer att längta efter den där champagnen och massagen hela dagen.

Urblekt narcissist

2011-10-07T20:15:00.003+02:00

Äntligen kan jag ta foton på mig själv igen. iPhone 4 - narcissistens bästa vän.

Valde effekten Faded i Camera +. Passar utmärkt till mitt urlakade fredagstillstånd. I'm just a shadow of the (wo)man I used to be.

Man tror det inte...

2011-10-07T19:28:00.000+02:00

... men det är sant. Nobelpriset i litteratur har gått till en svensk och jag har fått en ny iPhone. Vilken vecka. Grattis Tomas Tranströmer. Jag är gladare än ett barn på julafton. Över iPhonen alltså. Vad är ett nobelpris mot att telefonmisären är över?

Tyvärr har denna vecka också inneburit tråkiga saker. Min gamla skolkompis mamma har gått bort, 54 år gammal. Väldigt onödigt och tråkigt.

Steve Jobs är också död. Onödigt och tråkigt det med. Det får mig att reflektera över att - hur klyschigt det ändå låter - så är det bara hälsan som spelar någon roll. Visst, det är kuligare att leva om man har lite pengar, men de botar inte din cancer. Inför döden är vi alla lika.

Utom de som svälter ihjäl. För dem hade ju förstås lite pengar gjort skillnad på liv och död. Men det är inte så jag menar. Ju.

I hotellreceptionen

2011-10-05T19:50:00.002+02:00

Den ena receptionisten till den andra: Vad är 50 minus 24? Den andra gissar på 28 men är osäker och slår det på miniräknaren.

Holy shit. Jag trodde att JAG var dålig på huvudräkning.

Kan också meddela att deras wrap för 59 kr är hemskt ovärd sitt pris. Oväntat god fyllning men uppblött tortillabröd med pastakonsistens är ingen höjdare.

Det var ju självaste

2011-10-04T22:30:00.000+02:00

Om jag tappat bort mig i dagarna och glömt ringa gudbarnet Sara på hennes fyraårsdag? Ja. Det var ju självaste fan. Om Tian ställer upp och fixar Ärtans hår till skolfotograferingen för att jag inte är hemma? Ja. Om jag missat båda föräldramötena denna termin? Ja. Om jag känner mig sådär framgångsrik som mamma och gudmor? Ja.

Allt det här åkandet har gjort mig helt vilse i dagar och veckor. Är i Stockholm nu, sen igår. Åker till Linköping imorgon. Vad är det för dag idag? Det känns som att jag är utanför den vanliga kalendern när jag inte är på hemmaplan. . Idag svarade jag "Jag tror det" på en kursdeltagares fråga om jag tog flyget upp. Förtroendeingivande.

Jag ska inte klaga. Det är väldigt roligt att hålla kurs. Idag har jag också joggat 6.5 km. Och därför ska jag äta pannkakor till frukost imorgon. Har ätit mig igenom Scandics frukostmeny baklänges och framlänges nu. Utom pannkakor, för de finns inte överallt. Men här finns de. Så pannakor ska det bli.

Och förresten så har jag ju faktiskt varit på läger i helgen. Och sovit på ett en cm tjockt liggunderlag på klinkergolv. (Det gör jag aldrig om. Alltså det här med liggunderlaget. Sov inte en blund och trodde jag skulle behöva bärgas av räddningstjänsten på morgonen.). Så jag gör mitt bästa. OK?

Snart helg igen

2011-09-30T08:40:00.000+02:00

Något överraskad upptäckte jag igår att ännu en vecka lider mot sitt slut. Det var när Ärtans klasskompis mamma ringde och undrade om vi kunde samåka till kalaset. Vaa!? Folk kan väl inte hålla på att bjuda mina barn på kalas utan att tala om det för mig. Vad är det för sätt?

Inbjudningskortet på köksbordet...? Skulle det räcka menar ni? Där står ju bara datum, tid och plats. Det svåra är ju att veta vad det är för datum IDAG.

Johanna har blivit scout, ivrigt påhejad av sin mamma som gärna återupplever barndomens lägereldar igen. Det här med tält och sovsäck har jag alltid gillat, primitiva förhållanden och gemenskap likaså. Först scouting, sen Hultsfredsfestival. Och nu scouting igen. I helgen ska vi på det första lägret - övernattning i scoutstugan.

Bisarrt nog passar min gamla scoutskjorta mig än. Jag använde den senast 1988. Förstår ni vilket stort barn jag måste ha varit. Scoutskjorta i storlek 40 vid tretton års ålder! Jag var 169 cm när jag gick ut sexan, sen tillkom bara tre cm innan det tog stopp. Onekligen praktiskt, i alla fall nu när man kan damma av den källarluktande skjortan och brilliera med märken på Spårarscouternas möten. Det ni.

Hade gärna lagt upp en bild på scoutmamman. Men kameran är fn på okänd plats och iPhonen.... ja. Ni vet.

Vilken följetong

2011-09-27T17:21:00.000+02:00

Visst är ni sjukt nyfikna på hur det går med min telefon? Inte? Jo, det tror jag nog. Ringde Tele2/Comviq/Brightpoint eller vem det nu är som sköter detta och undrade vad Telia hade med saken att göra. Det visade sig, som jag misstänkte, att svaret är: inte ett skit. De hade skickat fel fraktsedel. Tydligen så servar den här telefonmeckarverkstan inte Tele2s iPhonar. Först kommer det ingen lapp, sen skickar de fel. Fantastisk kundtjänst. Och just nu slår det mig - hade man inte kunnat skicka luren på egen hand, utan fraktsedeln? Om det är så så är jag den största idioten av dem alla. Äsch. Jag ger snart upp. Nu har jag i alla fall skickat in den. Fortsättning följer.

----  Skickat från en Sony Ericsson mobiltelefon

Down the drain...

2011-09-25T15:12:00.001+02:00

Igår var jag och barnen på kräftskiva hos Paulina och company. Jag tänkte ta det lite lugnt , dricka lite smått och åka hem i hyfsad tid för att sedan vakna pigg och fräsch, redo för Ärtans första körframträdande i kyrkan kl 9.15. Men någon drog fram en flaska tequila och sen finns inget att tillägga. All common sense going down the drain, som E-type sjöng på den gamla goda tiden då eurodiscon och tequilan förgyllde varje lördagskväll, och söndagarna ägnades åt soffhäng framför Xena - krigarprinsessan, Young Hercules och veckans alla avsnitt av Baren.

Men den tiden är sen länge förbi, nu var det bara till att ta en Treo, dra på lite camouflerande make-up, suga på en halstablett och se glad ut i kyrkbänken. Och be till Gud om hälsa, för förståndet är det försent att göra något åt, som mamma skrev i ett SMS när jag messade och gnällde vid halvniotiden.

Efter gudstjänsten firade man Äpplets dag och det innebar tjugo minuters köande för en varmkorv och tipsrunda. Men solen sken och Ärtan var nöjd, så det blev ju bra trots mammans lätt sköra tillstånd. Och nu vilar jag upp mig i soffan och blir ofrivilligt matad med fotbollsfakta samt kommentarer till den oerhört viktiga match som visas i vårt vardagsrum. Snart är det dock dags att kravla sig upp för vi får middagsgäster. Trevligt, men vi kommer inte att bjuda på tequila till fisken...

Den bästa tequilan. The one and only.

Jag tror jag får spader

2011-09-23T21:57:00.000+02:00

Idag när jag kom hem från Stockholm hämtade jag ut iPhonen från posten. Och gissa vad som låg i paketet. Samma gamla trasiga lik i befintligt skick. Och så en lapp: Ej garantiärende. Service ej utförd på grund av att telefonen inte gick att hitta i Telias databas XXXX.

Jävligt konstigt att den inte gick att hitta i Telias databas när den är köpt av Comviq. Verkligen.

Jag tror jag får spader. På riktigt.

Vet ni

2011-09-22T18:15:00.002+02:00

Vet ni, jag är i Stockholm nu. Den här gången är det fröken själv som blir utbildad. I att utbilda. Imorgon ska vi filmas när vi undervisar. Mein Gott. Jag vet inte vilket som är värst, se sig själv på film eller höra sin egen röst. Huvva.

Vi ses på andra sidan.

Och förresten, det har kommit ett paketavi från stället som skulle fixa min iPhone. Ska bli oerhört intressant att se vad som ligger där i. En lagad? En ny? Samma gamla lik?

Sockertortyr

2011-09-20T22:08:00.001+02:00

Såg ni Landet Brunsås ikväll? Årets bästa TV-program, helt klart. Precis i min smak. Idag handlade det om godis och socker. Svenskar är världsmästare i godisätning - 15 kg per år. I inget annat land köper vuxna människor en stor godispåse och svullar i sig hela på en gång. Godis är i regel för barn. I Polen är det definitivt så. Man kanske snattar en godisbit när barnen äter men inte köper själv och trycker i sig. Där dricker man istället sprit som tröst och belöning. Mycket bättre. Inte?

Jag älskar socker. I alla former: I geléhallon, Snickers, vetebröd, prinsesstårta, cola, sweetchilisås, jordgubbssaft, senap, Lingongrova, Kalaspuffar, marmelad... listan är oändlig. Och jag funkar precis som det sägs: vill ha socker som belöning, tröst, uppiggande. Inget känns så bra som ett par slibbiga grodor när skithumöret och tröttheten håller på att ta över. Eller ett Twix. Åh. I programmet sa de att kyla och syra neutraliserar sockersmaken, så exempelvis avslagen fisljummen cola smakar sötare än kall och kolsyrad. Jag är den enda jag vet som gillar avslagen, ljummen cola...

Jag såg programmet på hotellgymmet medan jag strånkade på löpbandet. Herrejävlar, snacka om modern tortyr. 30 minuters vältrande i godis och så jag där som en jävla travhäst framför teven. Nu vill jag bara kuta ner i receptionen och köpa upp hela kiosken. Sockerberoende, jag? Har tänkt tanken, ja. Lever i förnekelse. Jag har aldrig fastnat i nikotinberoende, jag gillar varken öl eller rödvin, kan jag få ha nån last eller ? Va? VAA?

Tar väl ett äpple då.

Har ni inte sett Landet Brunsås? In på svtplay.se, snabbt.

Tar tillbaka

2011-09-20T18:42:00.000+02:00

Jag tar tillbaka det där med att Linköping kändes litet. Idag gick jag lite längre och hittade en hel del stad till. Gick nästan lite vilse. Men bara nästan, sååå stort är det inte.

Jag undrar hur lång tid det ska ta att höra ifrån de där som ska fixa min iPhone. De har haft den i över en vecka nu. Skickas den runt bland personalen som garvar åt mina foton? Funderar de på hur den där bruden är funtad som lyckats förbruka två telefoner på ett halvår? Eller är de så överrösta med trasiga iPhones så de inte ens har öppnat mitt kuvert än? Nej, jag vet! De spelar Wordfeud och har inte tid.

Hon är här!

2011-09-19T19:52:00.000+02:00

Kusinen har anlänt! Gabriela är här, Fabiáns och Albas lillasyster. Grattis grattis grattis till hela familjen på Gran Canaria!

Nyheter

2011-09-19T12:59:00.002+02:00

Har läst att det hällregnar i mellansverige. Ge gärna Maria tips på andra yrken som är mindre utsatta för väder och vind än utedagis. Hon själv föreslår oljerigg, bra förslag, Själv bidrar jag med högvaktssoldat (de har väl kortare pass och inget ansvar) och asfaltläggare (slipper stå ute på vintern, men i gengäld har de livet som insats).

I Skåne skiner solen. Men nu åker jag ju norrut igen, till just mellansverige. Så jävla typiskt. Gissar att regnet hinner ner lagom tills jag kommer hem på fredag.

Jag tänkte inleda denna bloggvecka med ett par spännande nyheter:

Antikhandlaren Jack Mörd hävdar att Nicholas Cage är en odödlig vampyr.
Fatta så ballt om det vore sant. Hetare än iPhone 5, helt klart.

Systemet kan börja med hemkört 2012.
Bättre sent än aldrig. I Krakow har man så länge jag kan minnas kunnat ringa taxi och be dem komma med en flaska vodka till festen. Närsomhelst på dygnet. Och den rubriken kvalificerar sig till en av tidernas bästa.

På tal om nyheter så hoppas jag att jag snart kan meddela att vi fått en ny kusin på Gran Canaria. Men han/hon är inte ute än, så det får vänta.

För övrigt så fortsätter jag min iPhonelösa misärtillvaro och hoppas på snar diagnos och snabb behandling.

Ha en skön måndag, kära ni!

High life

2011-09-17T23:01:00.000+02:00

Detta med att den här bloggen skulle vara rolig, vad hände med det? Bla bla bla, Ärtan är sjuk, bla bla bla, jag måste klippa gräset, bla bla bla. Vem bryr sig? Snart kommer jag väl att börja ge er foton på mina senaste korsstygnsalster.

Skojar bara, jag broderar inte. Det vore ju töntigt. Däremot kan jag visa lite bilder på mina glutenfria limpor, tigerkakor och äppelpajer samt fotriktiga skor.

Och så kan jag lägga upp filmer från mina vilda lördagskvällar. I kväll har jag till exempel sett Prinsessan och grodan utan snacks. Utan ens så mycket som en popcornsmula eller ett glas vatten. Halvvägs in i filmen blev det riktigt spännande för den började hacka, och jag fick göra en akut insats i form av skivrengöring med saliv. Klarade krisen. Utan att lämna soffan.

Gräset blev klippt. Rensade också ett vattenlås, fikade med både tolvan och fjorton samt fick lära mig hur man gör en bil av en gurka på Bolibompawebben. Jag vet att många nog tycker att det låter som en sugig lördag, men jag tycker att den har varit helt fantastisk. Har tillräckligt med fart på vardagarna så sådana här lördagar är de bästa. Om Ärtan är helt frisk imorgon ska vi nog festa till det med ett biobesök. Kanske.

Ok, jag erkänner att jag drömmer om att vara krönikör på en kul tidning och leverera läsvärda texter som läses av tusentals. Men som det sades i kvällens film - det räcker inte att bara drömma.

Lördag

2011-09-17T12:41:00.000+02:00

Efter en trött fredagskväll med en febrig Ärta kommer nu värsta hemmalördagen. Killarna får åka till simskolan och vi tjejer tänker inte lämna huset. Vi ska baka tigerkaka och käka kinamatsrester. Kanske slå till med en äppelpaj också. Ungarna gillar inte äppelpaj och Chrille åker till jobbet redan på eftermiddan. En hel paj bara till mig. Grisvarning. Försökte bjuda in Tian för att fördela kalorierna på två men hon var upptagen. Kanske Tolvan eller Fjorton vill komma? Får skicka ut Ärtan på dörrknackning när kakorna är klara. Annars får jag väl klara det själv. Behöver ju inte äta allt på en dag. Ha ha.

Sen är det ju den här jävla gräsmattan som börjar uppnå schyssta höjder. Jag måste klippa den. Måste måste måste måste. Jag vet - klipper jag gräsmattan får jag äta extra mycket paj. Så gör vi.

Hem igen

2011-09-15T17:57:00.000+02:00

Nu har jag alltså varit i Linköping. Det var ju en trevlig stad. Kändes liten bara, fast den är pyttelite större än Helsingborg. Min stad känns större. Men å andra sidan så gick jag kanske inte tillräckligt långt bara.

Som vanligt reser jag hem en gnutta visare. Denna resa har bland annat lärt mig att e-böcker inte är att förakta. Glömde nämligen min Nesser hemma och lånade den på bibblan som e-bok för att kunna läsa den under resan. Det var ju helt ok. Himla skönt att ligga i hotellsängen med datorn på bröstet, utan att hålla i en bok och bara ta upp en arm för att pila ner till nästa sida.

Jag har åter igen konstaterat att det nästan bara är män som bor på hotell på vardagar, och att alla perronger luktar piss och rök. Har också tryckt ner Mannerströms räkmacka på fem minuter och ätit för mycket kakor. Jag har faktiskt tränat på hotellets gym också, och varit på bio och sett Midnatt i Paris, en film som jag verkligen kan rekommendera. Händelserika dagar. Nu sitter jag på tåget och längtar hem. Snart hemma!

På väg

2011-09-13T10:27:00.000+02:00

Nu drar hösten igång på riktigt. Jag har femton resdagar de närmaste fyra veckorna. Har precis lämnat Chrille med ett sjukt barn, en hund som ska trimmas, två föräldramöten, ett scoutmöte och en barngympa. Och ett företag som ska skötas. Vård av sjukt barn är inte riktigt samma för egenföretagare som för oss löneslavar.Tur att han är så avstressad och redig då. Och att mormor är världens bästa sidekick. Jag har en känsla av att hon är bättre än jag. Hon städar istället för att stöka. Hon leker med barnen istället för med iPhonen. And so on.

Tur att jag är en mamma då. För en mamma blir oftast älskad trots sina tillkortakommanden. Det känns skönt att veta. Jag är inte den perfekta mamman. Jag jobbar och reser, blir lätt trött och grinig och omöjlig att ha att göra med när jag är hungrig. Jag håller aldrig löftet om att jag ska leka med Barbie. (Igår erkände jag för Ärtan att jag avskyr att leka med Barbie. Hon såg skeptisk ut och menade att jag ju kunde vara min gamla Sindydocka då. Som om det skulle hjälpa). Men jag är en mamma som gör så gott hon kan. Och som ser barnfilmer om och om igen (även de som handlar om de jävla ekorrarna).Som läser Halvanböckerna om och om igen. Och som låter de finaste ungarna ligga i min säng trots att det är sjukt trångt. Så jag duger nog ändå. Jag hoppas verkligen det.

Hej Linköping. Nu kommer jag.

Status quo

2011-09-09T16:54:00.000+02:00

Ni måste undra hur det går för mig och min träning. Visst gör ni? Jo, serru, det går alldeles utmärkt. Målet är tre träningspass i veckan och hade det inte varit för att förra veckan innehöll massor med nöjen och en förkylning så hade jag klarat det. Men nu har jag alltså tränat sju gånger, alla i svinottan före jobbet. Eller, ja, lite efter arbetstidens början också, men äsch, det är väl det man har flextid till.

Mitt nästa mål är att komma ihåg att ta med mig alla saker jag behöver till gymmet. Har alltså tränat sju gånger. Detta har jag glömt:

Schampo och tvål: två gånger
Strumpor: en gång
Trosor: en gång
En sko: en gång

Sen har jag också en gång låtit en skitig kaffemugg ligga i väskan så min tänkta jobbtröja blev helt brun och första gången jag skulle träna glömde jag ju kortet och kom inte ens in.

En gång när familjen var på Astrid Lindgrens värld hade barnens vars tre jackor, men själv hade jag inga underkläder. Till Värmland fick jag inte med mig schampo, och nu kan jag inte lokalisera necessären sen vi kom hem. Puts väck.

Hopplöst fall. Konstigt nog glömmer jag aldrig jobbrelaterade saker när jag åker iväg för att hålla kurs. Vartenda papper är med. Men aldrig mina egna personliga saker.

Och vet ni vad, mina vänner IRL (det betyder "i det riktiga livet", mamma) som om ett halvår kommer att undra varför jag inte är smal och snygg utav bara helvete efter allt det här tränandet, jag har faktiskt inte börjat träna för att leva på keso och råa morötter. Jag har börjat träna för att kunna fika gott, käka ölkorv och dricka cola utan att behöva köpa större kläder varje år. Jag kommer faktiskt i min scoutskjorta från 1989, och så ska det förbli. Målet är status quo.

Nu ska jag käka pizza. Allt för att upprätthålla balansen.

Och förresten - fraktsedeln har kommit. Halleluja.

Hmm hmm öh öh

2011-09-08T08:36:00.000+02:00

Förlåt att jag håller er på halster i denna spännande fraktsedelföljetong. Har inte sett röken av den än. Ringde igår och undrade var fan den tar vägen. Hmm hmm öh öh, den måste ha kommit bort i posten, jag skickar en ny, blev svaret. Ja eller hur? Hmm hmm öh öh hade varit precis det uttryck jag hade använt om jag hade jobbat i en kundtjänst och glömt att skicka grejerna. Vilken tur att jag inte jobbar i en kundtjänst, tänker ni nu.

Så jag väntar med spänning.

Vilken jävla skiva

2011-09-05T21:35:00.006+02:00

Vilket höjdarbröllop och vilken härlig helg. Bara roligt hela tiden. Inte ett öga var torrt i kyrkan och talen var fina, många och långa. Och brudparet var vackra, fina och så lyckliga. Jag har inga foton då jag hade i uppdrag att fota med brudparets kamera.

Mannen min bjöd på en höjdarreplik vid femtiden på söndagsmorgonen, när han ramlat in i stugan rätt bra i gasen. Ska på efterfest. Men ska du inte gå och lägga dig, undrar jag som tycker han börjat se grymt sliten ut. Jo... och så börjar han byta skor. Men du, skulle du inte gå och lägga dig? Jo... ska bara gå och säga att jag inte kommer. HA HA HA! Ett under att han kom upp i våningssängen nån timme senare.

Hemresan var ett kapitel för sig. 50 mil med släp. Det höll på att gå åt skogen i början, då bensinmätaren sjönk drastiskt i de värmländska skogarna och vi var två liter från soppatorsk. Vänligen notera att vi körde gammal stor Volvo med släp. Två liter är väldigt, väldigt nära bensinstopp. Jag kommer alltid att minnas Grums som orten som räddade oss från det totala kaoset.

Bilen var full med två fulla snubbar (Chrille blåste 1,5 promille i den runtskickade alkomätaren klockan halv ett och vår nya vän spelmannen Thure vågade inte ens blåsa), en trött DJ och en något sliten bröllopsvärdinna bakom ratten. Thure visade sig vara en jävel på att härma Bengt Fritjofsson och alla hans kroppsljud, och jag har nog aldrig garvat så mycket på en bilresa. Helt hysteriskt. Vilken jävla skiva.

Grums bjöd inte bara på bensin utan även lite mat. Och en krona.

Vår nya kompis passar på att vila medan jag köper kaffe på en fantastisk mack längs vägen. Man kunde köpa allt där. Bensin, kaffe, chips, bilbarnstol, skiftnyckel eller en cykel. You name it. Dessutom hade den en schysst uteservering i form av ett bord och två stolar mellan bensinpumparna där man kunde njuta av en kopp automatkaffe och spana ut på vägen.

Vi såg en del annat kul längs vägen. Bland annat en skylt som gjorde reklam för "Köttrea. Långsamt vuxna djur" och en med "Vapenrea". Pittoreskt.

Och nu måste ni få en del av det roliga så här kommer två galet roliga klipp.

Ja. Vilken jävla skiva.

Värmland

2011-09-03T10:24:00.001+02:00

Eftersom jag har en liten lucka i schemat bjuder jag på en rapport från värmlandsturen.

Här är festplatsen. I ladan till vänster hålls bröllopsmiddagen. Det hade varit fint att visa er en solig bild men det gick ej att uppbringa. Man får vara glad att det inte regnar, säger optimisten.

Här är festladan i dess helhet. Pittoreskt så det förslår med den döda midsomnarstången och gatlyktor från Narnia.

Här är stugan vi bor i. Den är fin på alla sätt utom ett - den saknar värme. 16 grader känns lite kyligt faktiskt. Tur jag hade en stickad kofta att sova i.

Jag har satt ugnen på 300 grader och öppnat luckan. Vi får se om det kan göra duschproceduren lite trevligare.

Igår kväll hade vi samkväm i form av en frågesport med lite medverkan av gästerna själva. De fick bygga torn av muttrar, käka Mariekex och lägga barnpussel. En av de tävlande fick ihop två pusselbitar (av 25) på en minut. Det var då jag insåg att man som småbarnsförälder utvecklar förmågor som icke-föräldrar inte har. Jag hade nog klarar att få ihop hela Blixten McQueen-lådan på samma tid.

Nu måste jag ta en fem-minutersdusch (vattnet räcker tydligen inte längre) och göra mig i ordning utan att frysa ihjäl. Kom just precis på att jag bara har en ärmlös klänning utan något annat att ha över den än en schal. Huvva.

Ha en skön lördag!

/lekledaren

Kvällslur och galenskap

2011-09-01T22:57:00.000+02:00

Det där med att ta en liten lur på kvällen när man läst för barnen är inte helt fel. Piggar upp. Så länge man orkar ta sig upp efteråt. Det är den svåra biten. Har lyckats med bedriften idag, vilket inte alls hör till vanligheterna.

Jag har fortfarande inte fått fraktsedeln från Brightpoint som ska användas för att skicka in iPhonen. Börjar bli dags att skita i Brightpoint och lämna in den hos nån Ahmed på Söder. Men jag är en tålmodig medelsvensson och väntar snällt på fraktsedeln tills jag drabbas av kass-home-knapp-finger och akut galenskap.

Jag har inte packat inför värmlandstrippen. Får ta det imorgon bitti. Se så wild and crazy jag är, när man synar mig närmare.

Statusrapport och lite såna grejer

2011-08-31T22:11:00.000+02:00

Efter ett par produktiva och roliga dagar är jag nu hemma. Vi har spottat ur oss många bra idéer och funktioner, och haft roligt under tiden. Vilken höjdarkväll det blev igår - jag har galet roliga kollegor! Roliga, trevliga, smarta och när det gäller rätt tokiga.

Status idag är mer snuva än baksmälla eftersom två av oss drog på oss en präktig förkylning. Min iPhone är fortfarande kass (hur lång tid kan det ta att skicka en fraktsedel egentligen, går den med kamel från Wilhelmina eller?) och till följd av det har jag ont i pekfingret av det hårda tryckandet. Jag är också lite sur för att jag inte kan träna imorgon pga droppande näsa, och lite stressad för att jag ännu inte har införskaffat det som behövs för tipsrundan jag gjort till bröllopet jag är värdinna för i helgen. Saknar ungefär hundra pennor och några plastfickor. Det var ju förresten inte så mycket. Har imorgon på mig för på fredag morgon drar vi. Då lastar vi in en musikanläggning på släpet, en DJ och en trubadur i bilen och åker till Munkfors. Eller någonstans däromkring.

Chrille slipar på sina toastmasteruppifter (som inkluderar ett tal på tyska, ska bli spännande) och det lutar åt ännu ett bröllop i samma kostym på grund av sedvanlig tidspress. Själv kör jag återvinning på min klänning också, det är miljövänligt.

Kom-ihåg-lista till fredag:

Hundra pennor
Tipsfrågor
Klänning
Sänglinne
Treo
Kleenex
Parlör Skånska-Värmländska-Tyska
ev myggsprej

Tjohoo

2011-08-30T17:58:00.000+02:00

Hej, jag lever! Glömde ju att berätta att vi överlevde kalaset och att det blev superbra. Förutom att vi bjöd på Lithells korvar från det listeriasmittade partiet men vi kokte ju dem så det är lugnt. Eller, vi kokte dem nästan i alla fall.

Nu är jag på en liten utflykt med jobbet och vi har faktiskt jobbat som dårar hela dagen. Nu ska vi ta våra trötta pannor och dricka vin och äta mat. Mycket vin hoppas jag. Har köpt cigg, Treo och tuggummi så jag laddar för en trevlig kväll.

Synes!

Blow up the balloons. Boil the sausages. And pray to God.

2011-08-27T22:35:00.002+02:00

Imorgon ska Ärtan ha fest för sina 30 närmaste polare. Det blir disco med videos på storbildskärm på stans bästa klubb. De ska käka snittar, dricka champagne och rocka hela natten. Lady Gaga uppträder med en specialshow.

Skojar bara. Imorgon ska Ärtan ha party för sina 30 klasskompisar. Det blir disco med videos på platt-tv i en scoutstuga. De ska käka korv med bröd, dricka saft och partyt varar mellan 14-17. En lokal trollkarl uppträder med sina tricks.

Som tur är har vi samarrangerat detta med en klasskompis och hans trevliga familj. Annars hade jag varit ett vrak ikväll och druckit Tequila till frukost imorgon. Fy fan.

Jag är bra på att gömma mig i köket under barnkalas. Grejar med tårtan och håller ordning. Kan bli svårt, vad finns det att greja med när man bjuder på Piggelin? Så nu får jag väl fuldansa på discot istället.

Blow up the balloons. Boil the sausages. And pray to God.

Oflyt

2011-08-26T21:28:00.001+02:00

I april dödade jag my precious iPhone med vatten. Eller rättare sagt - Ärtan dödade den, men eftersom jag ju ansvarar för hennes handlingar i tio år till så får jag väl inte skylla på henne. Tyvärr. Orättvist. Nu är han sjuk igen. Homeknappen är i princip död. Det går att få en reaktion av den om man trycker svinhårt, men det är knappt. Trycker snart igenom hela luren. Jävla skit. Nu får jag skicka in den igen (om
bara den där fraktsedeln behagar komma någon gång!), och leva ett stympat liv avskuren från omvärlden. Medan Chrille triumferar och tycker att han gjort ett smartare val med sin fula HTC. Själv hävdar jag "hellre snygg än fungerande", men jag vet inte hur länge det resonemanget håller.

Och i veckan ska jag på konferens, och sen på bröllop hela helgen. Hur ska omvärlden klara sig utan mina rapporter från dessa evenemang. Va? VA??

Men vet ni vad, denna vecka har jag morgontränat tre gånger. Målet är uppnått. Heja mig!

Föryngring

2011-08-25T19:03:00.001+02:00

Fick reklam från Comviq idag. Adresserad till min vårdnadshavare. Så gulligt, och så ung jag känner mig för en stund.

/Magdalena, 17 år

Håll i er

2011-08-23T16:43:00.001+02:00

Soffpotatisen har införskaffat nya löparskor och morgontränat två gånger på två dagar. Nu fryser helvetet till is. Apocalypse Now.

Nu ska ni kommentera att jag är skitduktig och ofta fråga hur det går, så jag inte lägger av. Det måste ni.

Nu väntar jag med spänning på den där pigghetseffekten. Man ska ju bli pigg av träning. Jag är snart stendöd av träningsvärk och trötthet. Igår kunde jag inte ens tugga kvällsmaten. Eller berodde det kanske på den gigantiska thailunchen och Coolern på tåget?

Som sagt, jag väntar med spänning.

Nääää inte nu igen

2011-08-21T10:05:00.001+02:00

Idag har jag gjort en favorit i repris. När jag var i Stockholm i maj brände jag mig på ånga från vattenkokaren i kurslokalen. Vilket jävla elände det var, kladd och plåster och duschkrångel.

Idag har jag bränt mig på ånga från äggkokaren. På samma arm, ungefär tio cm från maj-ärret. Aj så in i helvete. Precis vad jag inte behöver just nu. Gah. Buhuuu.

Chrille kämpar med en bihåleinflammation from hell, inne på andra penicillinkuren nu och jobbar skallen av sig samtidigt. Så jag kan inte ens gnälla och få service på grund av den invalidiserande brännskadan. Life sucks, typ.

#fail

2011-08-19T16:40:00.001+02:00

Det gick åt helvete redan första dagen. Packade träningsväskan, skippade morgonduschen, kom till Lund kl 7.10 och upptäckte att jag glömt plånboken hemma. I den låg förstås det nya träningskortet. Så istället för nytränad och fräsch var jag irriterad och sunkig med fett hår hela dagen.

#fail, som man skriver på Twitter. #loser och #idiot är också användbara taggar för mig idag.

Men det fanns tårta i kylen på jobbet. Det är dessutom fredag. Och träningskortet gäller ju för ett helt år så jag hinner nog. #Pollyanna #optimist

Ha en skön fredagskväll!

18 augusti

2011-08-18T17:42:00.001+02:00

Den 18 augusti 2001 skulle vi ha gift oss. Östra Ljungby kyrka klockan 15. Tyvärr gick stackars pappa och dog den 18 maj och vi tappade sugen, ställde in bröllopet och bestämde ett nytt datum och en ny plats, 15 juni året efter. (Den 18 augusti 2001 var vi istället på Zakynthos där jag och Paulina lät en skäggig gubbstrutt till bartender kasta is i våra urringningar i utbyte mot gratis tequila, men det är en helt annan historia.)

Några år senare berättade syster Lotta att hon och David hade bestämt sig för att gifta sig i Sverige och samtidigt döpa lilla Alba. Den 18 augusti 2007, klockan 15, i Östra Ljungby kyrka...!

Efter det har jag lärt känna fyra personer som fyller år detta datum. Och idag, den 18 augusti 2011, på det som skulle varit vår tioåriga bröllopsdag, föddes en liten gosse i Kutno. Min kusin Wojteks andra barnbarn. Vi är en liten liten släkt så ett kusinbarnbarn är en happening!

Så - när annars skulle soffpotatisen gå och köpa ett årskort på gymmet om inte idag.

Nu finns det ingen återvändo!

Eller... jo. Man behöver ju inte gå dit. Fast det ska jag. Jag ska!!!

Långärmade shorts är också en variant

2011-08-17T22:05:00.001+02:00

"Jag kan inte sova för att Viktor snarkar", kom det från Ärtan ikväll. Hallå, det är sju meter från din säng till hans, lägg av, tänkte jag men redan på första trappsteget hörde jag. Ja jävlar som han sågade. Undras om han bara tränar för att bli den klassiske maken eller om han nåt med polyperna?

Idag har ungarna gett mig några bra garv. Lillebror kom hem från dagis och sa att han ville ha kortärmade byxor på sig. Sen pratade vi om skolmaten - hans nya femårsgrupp håller till på skolan och de äter där - och Johanna förhörde sig om hur han hade haft det i "hennes" matsal.
"Vet du var man tar mjölken?". Irriterad över hennes eviga besserwisseri replikerade han raskt: "Ja från kon!" och jag visualiserade genast en Svensk låglandsboskapkossa med en ringlande kö av törstiga ungar som väntar på att få rycka henne i tuttarna. Det vore nåt.

För övrigt har jag städat ur en klädkammare som gett ångest i åratal, kokat soppa på en spik (om vi inte handlar mat imorgon kommer soc och tar våra barn...) och torkat diskbänken fjorton gånget och köksbordet elva. Det är HÖG tid att gå tillbaka till jobbet igen, vilket sker imorgon.

Här kommer rätt många ord om höstlöften och annat

2011-08-16T22:17:00.000+02:00

Jag har tagit lite ledigt måndag till onsdag, för att komma i ordning lite inför skolstarten, skola in Lillebror på femårsverksamheten och lite sånt. I sann "nu ska jag strukturera upp mitt liv och inte flänga som en skållad råtta"-anda. I den andan ingår också planerna på ett gymkort på gymmet mitt emot Lunds central - "så jag kan ta en halvtimme på löpbandet klockan 7.10".

VA?? säger ni nu, ni som känner mig eller läst denna blogg ett tag. Först skrev jag om mitt träningshat här och sen upprepade jag det här och nu svamlar jag om gymkort. Vad är detta för ambivalens? Ta det lugnt, ni tror väl inte på allvar att jag kommer ro detta i land - ta en halvtimme på löpbandet kl 7.10 - MY ASS. Det ser ut som om vi står inför den svettigaste hösten sen jag började detta jobb 2008 och jag snackar om morgonträning. Som om inte den halvtimmen kommer att behövas till att jobba häcken av mig. För att inte tala om alla resor...

Jag ska också jobba mer strukturerat, prioritera rätt arbetsuppgifter, svälja stora grodor först och bli jävligt framgångsrik. Samtidigt som jag ska vara mer delaktig i barnens fritid, inte glömma läsläxor och engagera mig i scouterna. Och så klart ska det vara ordning i hemmet, oh ja, som aldrig förr. Och jag ska läsa mer, samtidigt som jag ska hålla bra flyt på bloggen och öka antalet följare på Twitter med hundra procent genom mina asroliga tweets som kommer att färdas ett varv runt jorden fortare än månen.

Inga dåliga mål va? Jag kommer att förvandlas till en superwoman världen aldrig skådat. Eller inte. Skit i det, friskt vågat - hälften vunnet, eller hur?

Idag har vi varit och badat på Halmstad Arena. De har ett roligt äventyrsbad där, och tröttheten som kommer efter 3 timmars övervakning och rutschkaneåkning med tre barn är inte nådig (Lillebrors kompis Max var med). Kom hem vid sex-tiden, lagade mat (kocken är fortfarande krasslig i sina bihålor samt nattjobbar så han har fått lite ledigt), diskade, packade upp badgrejerna och landade i en fåtölj vid halv åtta. Status halvdöd. Då påminner Ärtan mig om att jag lovat pannkakor till efterrätt. Där sitter man alltså, på väg att ge upp andan med ben tunga som sten och så ska man göra pannkakor. Mjölken givetvis nästan slut, cyklar med Lillebror till affären.

Steker plättar. Städar köket igen. Plötslig säger Ärtan: "Mamma bli inte arg". Bådar inte gott. Mjöl över halva köket, "Jag skulle bara..." VAD?? Hon dammsuger medan jag torkar skåp och handtag. "Mamma, jag råkade dammsuga upp Viktors bästa snöre". Vadå bästa snöre? Vad är det som gör ett snöre bättre än nåt annat? Letar i den överfulla påsen, hittar snörhelvetet. Byter påse, dammsuger igen. Sen ska alla i säng, det tar evigheter men vid 21.30 har jag äntligen hamnat i soffan. Pratar med syrran. Bloggar. Nu vill jag se en film. Det får bli Julie och Julia, har hört att den är bra.

Godnatt på er!

Lördagskväll

2011-08-13T21:40:00.001+02:00

Ikväll kapitulerade jag inför barnens bönande om att se på Alvin och gänget 2. Jag hatar fortfarande dessa pipiga jävla ekorrar. Dessutom sjunger de hela tiden med de pipiga jävla rösterna. Hunden gillar dem inte heller utan skäller på TV:n.

Men har man lovat lördagsmys så har man. Så jag sitter här och bloggar, twittrar, spelar Wordfeud och njuter av ungarnas skratt när ena äckelekorren äter sin egen skit eller nåt annat. Men mein Gott vilken bajsfilm.

PS. I tvåan är det dubbelt så många sjungande ekorrar. De nya tjejerna har ännu pipigare röster. Och Chrille har sett halva filmen. Det roligaste var dock när han frågade "Ska vi vänta på dig eller kan vi starta filmen?". Ha ha!

Kolla ungar

2011-08-13T15:16:00.001+02:00

Kolla ungar, här har ni teknikens under från er mammas barndom.

Ett Nintendo med ETT spel. Ett raffigt spel i vilket Musse Pigg fångar ägg. Man kan rikta äggkorgen uppåt och neråt, och flytta Musse åt höger eller åt vänster. Efter hand hettar det till och äggen börjar komma snabbare. Sen är det inte mer.

Nostalgi i en liten ask.

Fredagskväll

2011-08-12T21:43:00.001+02:00

Ikväll kapitulerade jag inför barnens bönande om att se på Alvin och gänget. Jag hatar dessa pipiga jävla ekorrar. Dessutom sjunger de hela tiden med de pipiga jävla rösterna. Hunden gillar dem inte heller utan skäller på TV:n.

Men har man lovat fredagsmys så har man. Så jag sitter här och bloggar, twittrar, spelar Wordfeud och njuter av ungarnas skratt när ena äckelekorren äter sin egen skit. Men mein Gott vilken bajsfilm. Det roligaste är dock att Chrille nog lite avis när han åkte. Jag har tre barn, det har jag väl sagt?

Laster och beroenden

2011-08-11T07:56:00.003+02:00

Jag skulle vilja skriva nåt kul. Men det kommer liksom inget. Jag jobbar, barnen stökar, Chrille är sjuk, vädret är tråkigt, jag är beroende av Wordfeud och Coolers från 7Eleven. Om ni inte vet vad Wordfeud är så kan jag berätta att det är ett Alfapet man spelar på en smartphone, live, mot andra. Sjukt beroendeframkallande. Ihop med Twitter tar det för tillfället upp alla mina små lediga stunder. Men jag tänker att Wordfeud tränar hjärnan lite och det är väl ändå ganska bra.

Cooler från 7Eleven gör mig däremot fet så det borde jag sluta med. Men de smakar som polsk kommunistglass från min barndom och det är bara så jävla blaskigt och gott så jag skulle vilja installera en sån maskin i mitt arbetsrum. Jag behöver förresten inte säga vad jag vill ha på 7Eleven vid Lunds central. Lägger bara fram en tjuga så vet de vad de ska slå in.

Det var det hela. Ha en bra torsdag!

Get a life

2011-08-10T06:32:00.001+02:00

På grund av att trevliga kusiner från Polen lånar mammas lägenhet sover mamma hos oss i några dagar. Vi träffas i svinottan i badrummet och hon kör mig till stationen. Vi behöver gå ca tio min tidigare än jag brukar men det är trevligt med lite morgonsällskap och skjuts. Detta innebär också att jag kommer med ett tidigare tåg än jag brukar. Som om inte mitt vanliga 6.43 var tidigt nog. Idag åker jag 6.18 och är på jobbet klockan 7. Vilket är helt sjukt. Svintidigt. Vem fan är på mitt jobb klockan 7? Och på en onsdag i semesterlunkens sista skälvande augustidagar? Det är ju pinsamt att skriva i tidrapporten att man kommit klockan 7. Jag har längst att åka, åker kollektivt med tre färdmedel och kommer först. Skaffa dig ett liv, hade jag tänkt om jag var kollegorna.

Fast ikväll ska vi på middag hos kompisar i Lund. Och innan dess ska barnen vara hos mig på jobbet från halv tre. Sen imorgon ska jag morgonflexa. Så det så. Lite normal är jag väl.

Solen är full och jag skiner

2011-08-06T18:31:00.001+02:00

Men hallå, vad händer här? Fredagsinlägget flyttat till idag? Jag sa ju att nåt skulle gå åt helvete.

Har varit på möhippa idag. Solen skiner lite och jag är lite full. Hinkat i mig massor av vin och cider från kl halv elva till halv sex. Sen hem till barnen. Kommer jag att bli bakfull vid midnatt nu då?

Multitasking

2011-08-06T10:30:00.002+02:00

Nu jävlar blommar löken eller vad man nu borde säga. Har ni fredagsmys? Det har inte jag. Jag bakar två pajer, bakar glutenfritt bröd, städar, twittrar, bloggar, dricker vin och spelar sex Wordfeud-spel samtidigt. Kan meddela att det inte går så fort att bli klar. Har nog en liten släng av adhd eller nåt. Och jag är rädd att nåt kommer att gå åt helvete.

Varför jag beter mig så här? Barnen är hos mormor och det är sjukt skönt att kunna börja på tusen saker samtidigt och veta att man får göra klart dem I FRED. Det kommer ändå att gå fortare än när jag gör hälften med dem hemma. Alltid är det nåt, liksom.

Och förresten, vem behöver en cool Kitchen Aid när man har en sån här goding?

Man kan köra fyra limpor i den, du.

En skön helg önskar husfrun.